Ett eget torp i Västergötland

Vi föll för och köpte ett alldeles eget litet torp, i höstas. Ett 1800-tals-torp i Fröjered utanför Tidaholm. Med huset följde husets historia: Damen vi köpte huset av var nämligen själv uppvuxen i torpet som på den tiden bestod av enbart ett rum med eldstad och jordgolv. Två föräldrar och åtta barn trängdes de i stugan och på vintrarna var jordgolvet så kallt att lillasyster förfrös fötterna när hon skulle lära sig gå. På den lilla tomten kan det inte ha funnits mycket plats för odlingar och framförallt var det nog tjuvjakt och tjuvfiske som höll familjen vid liv. 200 meter bort flyter Tidan stilla förbi och damen mindes den stora puttrande grytan med kräftor över elden. Att det skulle gå att mätta 11 magar är svårt att föreställa sig.

En ensamvarg och släkting hade bott året runt i stugan (utan rinnande vatten och med utedass) ända in på 70-talet. Vi fick köpa det efter vårt bedyrande att vi väl skulle förvalta huset och dess historia. (Ett aldrig målat timmerhus ska själklart få förbli omålat!) Inflyttningspresent från damens släkt? En hink nyfångande kräftor såklart!

Sen kom en snörik vinter… varken muraren eller vi kunde komma fram på den oplogade vägen och nu längtar vi efter ett par lediga dagar för att åka uppåt de två timmarna från Mölndal för att se hur stugan mår. Hoppas älgarna inte dödat det nyplanterade äppelträdet. Hoppas mössen inte ätit upp hela madrassen. Och hoppas lökarna kommit upp som vi stoppade ner i marken…

Tidigare har jag suttit i en lägenhet utan balkong och skrivit om hantverk och husreparation på byggnadsvårdstorgets webbplats. Motsägelsen har alltid känts konstig. Men nu äntligen blir det dags att som ohändig och tyvärr alltför teoretisk byggnadsvårdare få något eget att vårda. Och kanske äntligen – ett grönsaksland, våren har aldrig varit så efterlängtad!

/ida Wedin, Byggnadsvårdstorget