Uppesittarslöjd

När man startar ett projekt som gör som det vill om man inte är där och styr upp saker och ting, är det svårt att gå och lägga sig. Sedan jag började med mina kängskor, har det blivit många sena kvällar. Halv ett är inte ovanligt, och då ska jag upp och arbeta dagen efter också. Att sy kängskor kräver planering, och det känner jag att jag hade väldigt lite av just denna gång. Speciellt med tanke på att jag inte räknat med att vi skulle få besök två gånger den här veckan, samt att en oplanerad bakningskväll med Börjes mamma skulle äga rum. Och på måndag åker jag hem till min mamma på en nödvändig visit inför min flytt till Stockholm i höst. Med andra ord har jag inte haft så mycket annan tid än nattetid för att sy på. Ofta funderar jag på varför inte dygnet kunde ha trettio timmar istället för tjugofyra!

Det värsta är ändå när man kommer in i ett skaparflow, och faktiskt MÅSTE gå och lägga sig. Det tar lite tid att komma in i det där flowet, och när man väl funnit det vill man inte släppa taget. Skulle jag vara superhjälte skulle min superhjältekraft vara att jag inte böhöver sömn.