Vi gick till Naturistoriska museet. Naturhistoriska museer är museernas krona. Dammiga och lite läskiga med dunkel belysning. Eller så vill jag att de ska vara. En del är det. Där kan man gå runt och kolla utan att behöva analysera och säga nåt smart. Något som jag egentligen tycker om att göra, men inte hela tiden.
Rätt nyligen gjorde jag ett projekt inspirerat av mögel och svamp och hjärnan. Men det var mitt i projektet och efteråt som inspirationen och processen tog fart. Man får göra så om man vill. Och efter det har det blivit jättespännande med sådana muséer och liknande. Och det leder vidare till andra saker. Något jag uppskattade med det hela var en känsla av att jag nästan på något vis jobbade med naturvetenskap. Jag undersökte och illustrerade hjärnans synapser med järnbitar. Det handlar om vetenskapsromantik. Förr i tiden hörde konst/hantverk ihop med vetenskap. På olika sätt genom historien. Men det var ett par. Vetenskapen är inte så romantisk längre. Inte heller konsten. Kanske för att de saknar varandra.
Men det här är ett slöjdforum, och slöjden är nog en obotlig romantiker. Troooor jag. Det har alltid irriterat mig.