Huh! Nu ska jag köra. Ska till verkstan och börja svetsa några test för å se om jag lyckats lösa uppgiften och därmed fixa hela jobbet. Annars blir det skitjobbigt.
”Verkstan” ligger i gamla Öst-Berlin precis intil den stora paradgatan där DDR körde omkring med sina militärparader och en och annan bil någon gång.
I Berlin ska jag bygga en grej åt en konstnär. Folk säger att Berlin är världens bästa stad. Jag vet inte, för jag har aldrig varit där. Men det låter onekligen kul. En kompis sa att det var som en framtidsfilm där tonåringar tagit över. Jag ska i alla fall försöka lösa ett metallrelaterat problem på några skulpturer. Hoppas jag fixar det.
Nathalie Djurberg jobbar med leranimationer och installationer, ganska läskiga mörka grejer. Hans Berg ljudsätter verken. Hans producerar även musik under eget namn, det låter så här: Hans Berg – Alles ist Gut – Dub Mix
Vi gick till Naturistoriska museet. Naturhistoriska museer är museernas krona. Dammiga och lite läskiga med dunkel belysning. Eller så vill jag att de ska vara. En del är det. Där kan man gå runt och kolla utan att behöva analysera och säga nåt smart. Något som jag egentligen tycker om att göra, men inte hela tiden.
Rätt nyligen gjorde jag ett projekt inspirerat av mögel och svamp och hjärnan. Men det var mitt i projektet och efteråt som inspirationen och processen tog fart. Man får göra så om man vill. Och efter det har det blivit jättespännande med sådana muséer och liknande. Och det leder vidare till andra saker. Något jag uppskattade med det hela var en känsla av att jag nästan på något vis jobbade med naturvetenskap. Jag undersökte och illustrerade hjärnans synapser med järnbitar. Det handlar om vetenskapsromantik. Förr i tiden hörde konst/hantverk ihop med vetenskap. På olika sätt genom historien. Men det var ett par. Vetenskapen är inte så romantisk längre. Inte heller konsten. Kanske för att de saknar varandra.
Men det här är ett slöjdforum, och slöjden är nog en obotlig romantiker. Troooor jag. Det har alltid irriterat mig.
Skriv om din kreativa vardag uppmanades jag när jag blev tillfrågad om att gästblogga här. Min kreativa vardag… Den ja, den hade jag som alldeles glömt bort. Men den finns väl där någonstans redo att bli uppfiskad. Glömmer bort kreativiteten ibland, och den glömmer bort mig. Precis som för alla andra människor som har någon sorts idé om att de är kreativa. Fan vad unikt då.
När frågan kom var min vardag inte särskilt kreativ. Jag hade sommarlov och övade på att göra ingenting och vara ledig. Något som beredde mig stort obehag och stress. Ledighet är verkligen överskattat. Fast ändå inte.
Vardagen var inte kreativ. Sov, drack kaffe, undrade om jag inte borde ta tag i mitt liv och ledighet. Men efter att ha konsulterat min omgivning blev jag upplyst och försäkrad om att vad jag sysslar med är precis vad som är tänkt med ledighet. Som sagt överskattat.
Två gånger har jag avslutat en kreativ vardag. Båda gångerna för att det blev för mycket just vardag. Om än en konstig sådan. Senast var nu i somras då jag inhyst i en husvagn på den Holländska landsbygden byggde en stor grej åt en tydligen känd designer som jag aldrig hört talas om. Låter ju kul. Men det blev mördande vardag rätt fort. Hej då!
Tidigare avslutade jag en kreativ vardag då jag inhyst i en husvagn i södra Florida jobbade för en smed. Spännande låter det. Det var det också. Men helt otroligt vad fruktansvärt tråkigt och vardagligt och ensamt det kan bli efter bara några månader när man utan pengar bor i en husvagn omgiven av träsk, vapen, arga hundar och Crunchy-Cheese-Crust-with Chunks of Creamy Chocolate-Chip. Crisp…
På onsdag ska jag åka iväg och ha kreativ vardag i en rolig stad.
Hej då.