Gamla saker blir nya saker
Ska jag vara ärlig så är inte återbruk min starka sida, jag älskar återbrukade saker och imponeras av sådana som kan det men jag vet inte, jag tror att jag gillar nya saker, jag är kanske färgad av det förbrukningssamhälle som vi lever i eller så kanske jag bara är dum. Men ibland så försöker jag i alla fall, som när jag sydde mig en klänning av gamla loppis-slipsar eller när jag stickade en väska i VHS-band eller varför inte den gången då jag stickade något (jag vet ännu inte riktigt vad) av plastpåsar från systembolaget som blev rosa och fint.
Har ni idéer som skulle kunna fungera för mig så att jag kan återbruka lite mer så hör av er för guds skull, jag ledsnar på att bara förbruka.
Här är klänningen av slipsar:
Just nu så pågår också ett stort projekt i vårt hem, jag och min sedan 3 månader tillbaka sambo försöker att få våra hem och våra liv att gå ihop, det är inte alltid det lättaste när man gillar så totalt olika saker + att jag tar upp ett helt rum själv med mina slöjdattiraljer, jag skulle inte vara så nöjd om han skulle få för sig att ta upp ett helt rum med något som inte intresserar mig det minsta.
Denna byrå som jag så fint målade är ett perfekt exempel på en sådan sak som måste kompromissas, jag fick en byrå av hans mamma, jag blev jätteglad, han hatar visst byråer (jag gillar dem och har inte någon som helst förståelse för hans hat) och jag sa; ’jag ska måla den och byta knoppar’ sagt och gjort, jag gjorde det och han blev rätt nöjd, han kanske i och för sig inte våga säga något eftersom jag målat på den aaaaaalldeles själv.
Vi var även på IKEA för att köpa sådant som man behöver som inredning till garderober och taklampor och annat skräp (återigen detta konsumtionssamhälle) och jag tror att det var nära att vi skulle gå varsin väg då eftersom det inte är att leka med.
Allt detta till trots så är jag glad för att han låter mig ha mina böcker i en bokhylla, han låter mig fylla hela förrådet med mina garner och till min förvåning så gick han med på att jag fick ställa upp min vävstol i vårt extrarum. Sådant gör en gammal slöjdtant lycklig ända in i själen.
Med detta inlägg så tackar jag för mig för denna gång och passar på att be om ursäkt för den sporadiska bloggningen, jag kanske återkommer och då ska jag nog vara bättre skulle jag tro. (:
Kärlek