Snuttefiltstillverkaren!

Jag är en snuttefilts tillverkare!

För er som har barn, förstår ni kanske vikten av en gosigt doftande filt att gömma sig i.

Den behöver inte vara av något fint märke, kosta massor av kosing eller ha något speciellt mönster. Och allra bäst är den när sen nästan springer själv!
Jag skall förklara!

Det hela började för ca 1,5 år sedan. Magarna formligen kryllade om en och snart skulle söta små knyten komma fram ur sina gömmor. ( Jag har ju själv två, så jag vet ju hur goa de är!)

Givetvis behagar ungarna komma när budgeten är som minst, och att springa till någon flådig barnklädesbutik finns liksom inte på kartan! Pysslig som man är fixar man ju detta lilla dilemma ändå. Efter lite rotande bland alla tyg högar lyckas jag hitta ett stort stycke mjuk flanell. Perfekt! Små lila och blå blommor på vit botten passar perfekt till två små töser. Då uppstår nästa problem… det blev bara tre snuttefiltar!!! Inte kan man ge bort en snuttefilt. Den som gör det borde få stryk! Det vet väl varenda människa att man inte kan tvätta en snuttefilt utan att först ha integrerat nästa filt, så den åtminstone luktar lite gott.
Hur skall jag nu göra? Hur jag än letar hittar jag inte mer flanell. Det blev ju visst en liten bit kvar, men den räcker ju inte!

Tänk, tänk, tänk. (som Nalle Puh sa!)

Då kom jag på det… ”Man tager vad man haver” sa Kajsa Varg!

Jag köpte ju ett flanell nattlinne på Gekås, för bara 14,95. Det tar vi.
Fram med saxen, det räckte precis till två fina filtar. En omgång med Overlock maskinen och allt är klart!
Dessa kära små filtar hänger med överallt. Sandlådan, matbordet, vagnen, fiket och gallerian.

Alltså, jag tror att just gallerior äter snuttefiltar. Precis som min frys äter kanelbullar eller tvättmaskinen äter högersockar!
Vår galleria i stan har käkat minst två av våra filtar och gallerian i kungsbacka skall vi bara inte prata om!

I ren desperation ringer förtvivlade mödrar och ber om fler snuttefiltar. Alltså, jag gör så gott jag kan, men jag har inga fler nattlinnen i flanell från Gekås. Så därför införskaffas lite nytt flanelltyg, denna gång med söta små nyckelpigor på.

Den blicken som jag fick av min blott ettåriga systerdotter när hon fick se de nya filtarna med röda nyckelpigor på var inte nådig.

”Menar du att jag skall snutta på de här?????”

Nästa gång jag träffade denna lilla dam hade jag med mig den där sista lilla biten flanell…den var inte ens en fjärdedel så stor som de första filtarna. Men den dög!

 

Imorgon, fredag, skall vi snacka om spindlar!