ojämnheter

Hemkommen ifrån jobbet som konstväverska, efter en ganska vanlig dag med bra tempo. Nu när det är lite ruggigt ute är det inte fel att sitta inne med yllegarnerna…. Hade tänkt mysa med en kopp te innan yogan, men kom på att jag skulle hinna med bloggen också. På arbetsbordet ligger det sidentyger och väntar på mig sen..
Jag hade tänkt skriva om några olika teman som är viktiga för mig. Ett av dem är ojämnheter. Ojämna linjer är för mig mer intressanta än raka, mera levande och personliga. Jag låter spontana infall ta plats och sakta bygga det jag vill när jag arbetar.
Ett exempel är tegelstenen jag gjorde för Klässbols linneväveri. För mig var den speciell just för att den var ojämn i konturlinjen (murbruket) och liknade den slitna tegelvägg som jag utgått ifrån. Jag tog fram ett original i damast för hand och skickade det till väveriet. Det kom ändå två förslag tillbaka, ett ojämnt och ett med helt raka kanter….
Jag blev väldigt förvånad över att mina ojämna linjer kanske sågs av någon annan som slarviga, eller ett misstag. Jag hade räknat i flera timmar på exakt hur ojämna kanter jag kunde få till, på så få skaft som möjligt…….
Det som fångar mitt intresse är ofta det slitna, förgängliga och det icke centrerade. Att tillexempel jobba länge med att patinera och förädla en alldeles ny blank bit siden, det är först då den blir intressant. Är detta en motreaktion mot den allmänna perfektionismen och det industriformgivna samhället vi lever i?
Att acceptera slumpen och låta små fel o brister bli något fint och speciellt och att acceptera begränsningar, har ofta fört mig vidare till en bra mycket bättre slutprodukt en den perfekta jag hade i huvudet ifrån början.