Sista inlägget för mig denna blogg-vecka… Tack för att ni bad mig skriva på denna sida, jag har upptäckt flera intressanta personer och andra sidor om hantverk genom Kravallslöjd och kommer fortsätta att gå in och se vad ni hittar på och delta i forum etc. Hoppas att jag själv tillfört något för er som läser.
Bloggandet har fått mig att fundera mer över hur jag ser på mitt arbete som konsthantverkare och hur mycket jag värderar att kunna göra det jag gör och försörja mig på det.
En uppmaning till alla konsthantverkare där ute, ta betalt vad det verkligen kostar! Inga ”jag tror inte de kommer vilja betala mer för det här”-priser gynnar varken dig själv eller dina konkurenter. Vill vi höja statusen på vårt yrke och kunna leva av det måste vi visa vad det verkligen kostar och varför. Ett sätt är att visa hur många arbetstimmar som ligger bakom din/dina produkter.
Tillsammans kan vi förändra folks syn på hantverk. Särskildt nu när allt fler söker närproducerat, ekologiskt och unika sakersom håller och inte är slit och släng.

Vill också berätta att dansföreställningen ”chickensoup”( flera stycken i ett), jag var på igår i Malmö gav mycket inspiration och nya idéer. Är ni intresserade av att veta vad jag gör också i framtiden så håll koll på neaform.se.
Trevlig fortsättning!
/nea

Lördag, Skitkallt i lägenheten när vi vaknade, blåsten igår tog med sig klart kallt väder. Vi drack varmt kaffe och eldade på elementen.Nu är det helt ok!
Är det några av er som läser denna blogg som håller till i Skåne? jag har bott här på nordvästra sidan sedan Januari och hittat några bra ställen, men vore kul med fler hantverkskontakter, eller andra som vill samarbeta. Fotograf, dansare, musiker?
Vi ska snart dra igång nästa projekt för en utställning och söker folk att samarbeta med.

Det blev vett kort inlägg idag, men jag återkommer imorgon med nya intryck ifrån ”Chickensoup” på Inkonst i Malmö.(Dans,performance, installation).
/Nea

Hej! Idag bir det bara om min dag idag. Inget tema… Har funderat en del runt hantverk ändå, svårt att låta bli.. Det började med en vacker soluppgång på väg till jobbet. Sedan väva och snickesnacka med de andra väverskorna. Planera det nya dynorna till köket och fika kaffe… På eftermiddagen var jag hos frissan. När jag satt där tänkte jag på deras hantverk. Dessa starka armar och händer, snabba, säkra rörelser med en hel del erfarenhet av att skapa frisyrer. Det påminde en del om att iakta en väverska eller en dansare. Undrar om frisörer är bra dansare? De har oftast bra hållning och snygga ben…
Jag blir alltid lite nervös av att gå till frisören. Man ser alltid så glåmig och tråkig ut där. Och så kommer de där blickarna som ber mig att sluta klippa luggen själv, och borde jag inte be om hjälp när jag färgar håret……..
Den här gången bad jag bara om en anständig frisyr, utan bortförklaringar. Har gått i för lång hemmaklippt lugg och fläta alldeles för länge, och med ca 20cm utväxt. Ser inte mitt bästa ut. Men, hon klarade biffen, utan att förebrå mig om sned lugg och ojämn färgning! Här sitter jag nu med en lagom lång lugg, hår till axlarna lite fint uppklippt. Det värsta av utväxten är borta och ja, jag blev helnöjd över hennes hantverk.
Min telefon har ringt konstant hela dan, jag har en annons ute om en ledig plats i min atelje och förhoppningsvis blir det någon bra pålitlig person som kan flytta in snart. Det bästa samtalet idag gällde däremot något helt annat. Jag fick veta att jag ska vara med på Möbelmässan i februari tillsammans med KHVC . Det var jag förra året också, jättekul. De ordnar allt det praktiska och så glider man bara dit med sina prylar som man jobbat på senaste året och så träffar man jättemycket folk och pratar pratar pratar. Och förhoppningsvis så tar man beställningar eller hittar en bra producent. Bra producent blev det förra året, vi får väl se vad det blir i år.
Väl hemma hade jag en del mail och bilder att ta hand om, förhoppningsvis hinner jag läsa nya numret av konstnären och sy ett veck eller två också innan jag somnar. Hoppas ni mår bra, och at ni gör massa härliga hantverksgrejer som jag kan få läsa om sen..
Ses! / Nea

Kollektiv
Idag är jag riktigt trött, ögonen vill så gärna sova men inte jag…. Satt här vid arbetsbordet och sydde veck och längtade efter att starta nästa samarbete…
Jag har bott i kollektiv och gillar det men det jag tänker på är att jobba kollektivt. Att tillsammans och på lika villkor med gemensamt ansvar arbeta mot samma mål. En miljö där man med respekt för varandra påverkar varandras uttryck.
Jag har gjort flera projekt i den formen, dansfilm, installation och performance.
Det har varit otroligt givande att släppa in andra så nära inpå mitt eget skapande och bygga något tillsammans. Det ger så mycket mer, jag är nog ingen ensamvarg direkt….
Det är ofta lite läskigt och svävande i perioder och väldigt krävande men också skitkul! Vi triggar och inspirerar varandra. Det svåraste är att behålla balansen. Att alla gör sin del.
Det senaste projektet var ”Möte”. En 15 minuter lång performance med dans, musik och textil. Det började med en bild och en text om och människors möten. Jag visade dessa för koreograf, dansare och musiker och fick tre jättebra personer att samarbeta med. Alla hade sina egna tankar om hur vi kunde skapa ”möte”. Sakta men säkert växte den fram…Jag hade aldrig kunnat göra den helheten ensam och alla bidrog verkligen med bra idéer och mycket energi. Vi jobbade häcken av oss en period och det blev en performance på Galleri Nivå 125 i Båstad i somras. Nåsta projekt är dansbroderier på Formargruppen i Malmö mars-april 2008, tillsammans med koreograf Pavel Kassius. Är två ett kollektiv?
Godnatt!

Hemkommen ifrån jobbet som konstväverska, efter en ganska vanlig dag med bra tempo. Nu när det är lite ruggigt ute är det inte fel att sitta inne med yllegarnerna…. Hade tänkt mysa med en kopp te innan yogan, men kom på att jag skulle hinna med bloggen också. På arbetsbordet ligger det sidentyger och väntar på mig sen..
Jag hade tänkt skriva om några olika teman som är viktiga för mig. Ett av dem är ojämnheter. Ojämna linjer är för mig mer intressanta än raka, mera levande och personliga. Jag låter spontana infall ta plats och sakta bygga det jag vill när jag arbetar.
Ett exempel är tegelstenen jag gjorde för Klässbols linneväveri. För mig var den speciell just för att den var ojämn i konturlinjen (murbruket) och liknade den slitna tegelvägg som jag utgått ifrån. Jag tog fram ett original i damast för hand och skickade det till väveriet. Det kom ändå två förslag tillbaka, ett ojämnt och ett med helt raka kanter….
Jag blev väldigt förvånad över att mina ojämna linjer kanske sågs av någon annan som slarviga, eller ett misstag. Jag hade räknat i flera timmar på exakt hur ojämna kanter jag kunde få till, på så få skaft som möjligt…….
Det som fångar mitt intresse är ofta det slitna, förgängliga och det icke centrerade. Att tillexempel jobba länge med att patinera och förädla en alldeles ny blank bit siden, det är först då den blir intressant. Är detta en motreaktion mot den allmänna perfektionismen och det industriformgivna samhället vi lever i?
Att acceptera slumpen och låta små fel o brister bli något fint och speciellt och att acceptera begränsningar, har ofta fört mig vidare till en bra mycket bättre slutprodukt en den perfekta jag hade i huvudet ifrån början.