Tovningsförbud

Orust slöjd på Orust har haft en del gemensamma utställningar under året.  De har varit fina och sevärda. Den bästa var i Karins hus i Henån under sensommaren. Ett gammalt mysigt hus vid Henåns centrum. Nu senast var det julmarknad på Kajutan i Henån. Det är bra när vi har så många olika hantverkare så det blir en sådan vacker variation. Det är många duktiga slöjdare i kommunen.

Jag nämnde tidningen ”Till Handa” innan. I sista numret blev jag intervjuad av Berit Torburn. Hon skrev en väldigt positiv artikel om tovning och min sambo fick även ställa upp som omslagspojke vilket vi tyckte var väldigt roligt. Han ställer ju upp så på allt. Jag arbetar som IT tekniker på teknikföretaget Reinertsen  i Göteborg och man kan säga att större delen av fritiden går åt till att tova.  2 gånger har jag fått tovningsförbud av min sambo. Förbuden har då varat i 2 veckor och det har varit efter väldigt intensiva tovningsperioder. I somras var jag även hos Elina Saari på kurs i Finland. Hon tillverkar sina föremål av ”förfilt” som hon färgar själv. Hon är har även ett väldigt gott öga till det konstnärliga och gör väldigt coola ”wallhangings”. Ni kan se hennes websida www.feltfaction.fi. Hon var väldigt inspirerande som ledare. Duktig på att lära ut. Vi arbetade långt in på nätterna tills vi stöp i säng. Sedan när jag kom hem hade jag fullt upp med en utställning och det var efter detta första tovningsförbudet inträffade…

 

Jag har inte kommit på något sätt att försörja mig på hantverk så därför är jag så klart väldigt glad att ha ett annat jobb. Man skulle kunna tänka sig att jobba 80% kanske för att kunna ägna lite mer tid till hantverk. Som det är nu tillverkarkar jag mer för utställning än för att sälja, detta för att jag inte hinner tillverka så mycket och därmed ägnar tiden åt att göra precis  de saker jag vill. Jag har hört från ett par som lyckas försörja sig på tovningen att deras tovande mer går ut på att antingen göra en speciell sak som säljer och så hinner de bara  med just det eller så är det så att de behöver tillverka en sak relativt snabbt för att kunna sälja till rimligt pris och då kan de inte lägga den extra tiden det tar för att få till den sista slutfinishen, som de annars kunde gjort om de kunnat ta mer betalt..

 

Som sagt det finns ändå några som kan leva på tovning.  En positiv sak med hantverk har för mig varit alla bekantskaper med andra som tovar. Att ha en hobby tillsammans med andra är en stor sak. Den bästa bekantskapen som mer känns som en vän är en tjej som bor på Gotland. Roligt är att hon satsat på att leva på sitt hantverk och lyckas med det. Yvonne Habbe heter hon och är säkert känd av många då hon håller många kurser runt om i Sverige. Hon är otroligt noggrann och duktig. Duktig på att lära ut också. Jag tycker man får en viss känsla av hennes alster. Hon är nästan lite spirituell skulle jag säga om jag skulle försöka beskriva vad jag känner. Ni kan se hennes websida www.habbe.nu. Vi träffades första gången på ”Fellt in Focus” i Danmark för 2 år sedan. Vi bodde i rummen jämte varann, men sågs inte förrän det hade gått ett par dagar, för båda av oss umgicks mycket med andra från andra länder och var inte så mycket vid våra rum. Vi träffades precis innan vi skulle på utflykt. Vi satte oss jämte varann på bussen och vi hade så roligt! Vi skrattade väldigt mycket den resan och det gör vi fortfarande när vi ses. När vi inte ses skickar vi mail.

 

Tovningsförbudet efter sommaren fick ett abrupt stopp. Telefonen ringde innan jag vaknat till riktigt en Lördag morgon. På utställningen hade jag pratat med en dam som undrade hur man nunotovar. Jag förklarade hur jag gör och vad jag använder. Hon berättade att hon målar på silke och att hon vill använda sitt silke för att nunotova. En väninna till henne hade berättat hur hon tovar i torktumalaren. Jag berättade att jag lägger tunt med ull på silket och rullar ihop arbetet med bubbelplast och arbetar på så sätt in ullen i silket. Hon berättar att hon ringer för att hennes väninna är bortrest och att hon testat tova i torktumlaren, men misslyckats. Hon ville komma på en snabbkurs. Jag förstod läget och föreslog morgonen dagen efter. Hon ville helst komma med en gång. Jag förklarade att vi var bortbjudna. Hon kom dagen efter och vi tovade. Hon hade jätte fina silkestyg. Nästan lite väl fina för att tova med. Hon berättade att hon fått en beställning på en nunotovad jacka så hon var tvungen att få reda på hur man gör. Jag skrattade lite och visade tekniken. Hon ville gärna kunna ställa ut en sådan jacka på nästa utställning också.

 

En sak värd att tänka på:

Git Miris filosofi. Detta går inte att köpa, men du kan göra det själv.