Motvikt

Varför vill vi få andra att slöjda och varför ska jag slöjda? Ur megafonen ljuder en vibrerande, gäll stämma som hämtad ur en gammal journalfilm: ”Öka intresset för, kunskapen om och utövandet av hemslöjd”. Det är så det låter från centralt håll. Och den parollen kan jag också skriva under på, det är jättebra om fler blir intresserade av hemslöjd. Men varför? Har det t.ex ett egenvärde att bevara något som är på utdöende? Kanske det. Men intresset för slöjd kanske kan gå lite djupare än så. Så varför ska man då slöjda om inte för att förhindra att traditioner och kunskap försvinner? Tja, vad sägs om livskvalitet? Nu menar jag inte att det är vikten av bevarandet av traditioner som är den enda rådande uppfattningen om varför man ska slöjda, men att se slöjd som en alternativ livsstil är knappast något som hörs särskilt ofta.

När jag har försökt utforska mitt eget intresse för slöjd och hantverk har jag närmat mig en tanke som handlar om att det bottnar i min starka längtan efter frihet. Jag började arbeta i ganska unga år och vantrivdes periodvis med det, vilket fick till följd att jag började sträva efter frihet och självständighet. Oberoende och en jag-klarar-mig-själv-filosofi blev till käpphästar och jag ville lära mig mer. Jag strävade bort från det välkända och mot något primitivt, något ursprungligt och äkta. Självhushåll, naturnära boende, hantverk för husbehov – allt med hjälp av gedigen, uråldrig kunskap, alla människors medfödda kreativitet och dess inneboende kraft. Jag är inte där ännu.

Jag ville, och vill fortfarande uppleva något mer äkta än den i mina ögon många gånger destruktiva konsumtionslivsstil som vår del av världen har satt som standard. Detta tillsammans med tusen andra erfarenheter och drömmar har blivit embryot till en egen, hemmasnickrad filosofi, och någonstans i allt det finns min slöjd. Slöjd som kanske kan fungera som motvikt. Motvikt till dagens livsstil, ett alternativ till dagens livsstil. Det kanske inte är på mitt ansvar eller för mig att propagera för en förändring av samhällets grundstruktur och en återgång till självhushåll och husbehovsslöjd, men att få mig att acceptera omvärlden som den är med alla fel och brister gör sig inte utan tortyr. Kalla mig bakåtsträvare eller vad ni vill men på den punkten kommer jag inte att ge vika; västvärldens livsstil är till delar destruktiv och jag måste inte finna mig i det. Om jag väljer en annorlunda livsstil räddar det knappast världen, men jag anser att det måste finnas motpoler till den rådande normen, och vanliga människor måste få möjlighet att se alternativa vägar. Vi har alla fortfarande friheten att göra ett val och vi måste inte följa med strömmen. Kan man ”rädda världen” med hjälp av slöjd? Jag vet inte, men jag hoppas att om man försöker väcka människors intresse kan man göra dem medvetna om att det finns tillfällen till andra val. Och jag tror att slöjden kan vara en betydelsefull del av en alternativ livsstil. Det är en anledning till varför jag tycker det är bra att vi slöjdar.

Vän av ordning vänder sig kanske emot att jag faktiskt inte lever det där självhushållande helyllelivet, eller ens har tagit avstånd från konsumtion. Helt korrekt, men det är ingen som har sagt att det är enkelt att leva, och att vara principfast eller konsekvent skulle jag vilja påstå är ännu svårare. Mer tankar kommer i morgon. Go’natt.