God afton. Jag borde förstås presenterat mig utförligare. Jag är alltså Mattis, en mycket ung man på gränsen till medelålders (något som jag försöker ignorera) och jag bor för tillfället i Stockholms utkant. Jag flyttade hit för att gå Högre hemslöjdsutbildningen och är klar med det nu till sommaren. För de som inte vet det är det en ledarutbildning för blivande hemslöjdskonsulenter och andra verksamhetsledare inom slöjd och hantverk. Och det är just det jag siktar på, en lysande karriär som hemslöjdskonsulent någonstans i vårt avlånga land. Häpp.

Jag är mitt uppe i mitt examensprojekt och försöker pussla ihop det med allt annat  som måste göras. Jag sitter i skolans lilla träverkstad och omväxlande slöjdar, skriver, mailar och pratar i telefon. Ibland kommer det någon på besök och då måste man förstås fika lite oxå. Projektet jag arbetar med går i alla fall ut på att inspireras av äldre föremål och göra något nytt och annorlunda utav det. Enkelt sagt handlar det om att överföra formerna hos tvådimensionella, textila figurer till tredimensionella figurer i trä.

Jag har tillgång till skolans textilsamlingar och där har jag hittat ett och annat guldkorn, bland annat några dynor från skåne. På en av dynorna är en mycket fantasifull enhörning avbildad och den har jag arbetat med större delen av dagen.

Jag började tidigt idag, jag var uppe strax efter fem och tog en tidig buss in till stan och skolan. Där började jag med en liten frukost bestående av grovt rågbröd, hemgjord hummus (med alldeles för mycket vitlök), avocado och apelsinjuice. Jag kommer förmodligen att gå i personlig konkurs på grund av mitt omättliga behov – till gränsen på beroende eller möjligen missbruk – av apelsinjuice. Gärna den goda, goda och dyra, dyra färskpressade sorten! Jag kan inte få nog! Sen satte jag igång med att färdigställa en skulptur av en stiliserad räv. Inspirationen till den kom från en annan skånsk dyna där man kan se något som med lite fantasi kan tydas som en påfågel. Men i mitt huvud såg den då ut som en räv… med en buske på ryggen. Jag fimpade busken. Och nu är den klar för målning. Vid niosnåret kom min handledare och vi pratade i kanske en halvtimme om mitt projekt och den stundande examensutställningen, som jag också ansvarar för. Så småningom gick jag över till enhörningen jag nämde. Eller enhörningarna om man ska vara noga, det blir en liten hjord på 5-6 stycken. Och oerhört charmiga om jag får säga det själv.

Imorgon hoppas jag att jag hinner lägga upp lite bilder, och kanske peta in en och annan reflektion om slöjd, livet eller något annat. Tills dess: Mot Sherwoodskogen!

Varför vill vi få andra att slöjda och varför ska jag slöjda? Ur megafonen ljuder en vibrerande, gäll stämma som hämtad ur en gammal journalfilm: ”Öka intresset för, kunskapen om och utövandet av hemslöjd”. Det är så det låter från centralt håll. Och den parollen kan jag också skriva under på, det är jättebra om fler blir intresserade av hemslöjd. Men varför? Har det t.ex ett egenvärde att bevara något som är på utdöende? Kanske det. Men intresset för slöjd kanske kan gå lite djupare än så. Så varför ska man då slöjda om inte för att förhindra att traditioner och kunskap försvinner? Tja, vad sägs om livskvalitet? Nu menar jag inte att det är vikten av bevarandet av traditioner som är den enda rådande uppfattningen om varför man ska slöjda, men att se slöjd som en alternativ livsstil är knappast något som hörs särskilt ofta.

När jag har försökt utforska mitt eget intresse för slöjd och hantverk har jag närmat mig en tanke som handlar om att det bottnar i min starka längtan efter frihet. Jag började arbeta i ganska unga år och vantrivdes periodvis med det, vilket fick till följd att jag började sträva efter frihet och självständighet. Oberoende och en jag-klarar-mig-själv-filosofi blev till käpphästar och jag ville lära mig mer. Jag strävade bort från det välkända och mot något primitivt, något ursprungligt och äkta. Självhushåll, naturnära boende, hantverk för husbehov – allt med hjälp av gedigen, uråldrig kunskap, alla människors medfödda kreativitet och dess inneboende kraft. Jag är inte där ännu.

Jag ville, och vill fortfarande uppleva något mer äkta än den i mina ögon många gånger destruktiva konsumtionslivsstil som vår del av världen har satt som standard. Detta tillsammans med tusen andra erfarenheter och drömmar har blivit embryot till en egen, hemmasnickrad filosofi, och någonstans i allt det finns min slöjd. Slöjd som kanske kan fungera som motvikt. Motvikt till dagens livsstil, ett alternativ till dagens livsstil. Det kanske inte är på mitt ansvar eller för mig att propagera för en förändring av samhällets grundstruktur och en återgång till självhushåll och husbehovsslöjd, men att få mig att acceptera omvärlden som den är med alla fel och brister gör sig inte utan tortyr. Kalla mig bakåtsträvare eller vad ni vill men på den punkten kommer jag inte att ge vika; västvärldens livsstil är till delar destruktiv och jag måste inte finna mig i det. Om jag väljer en annorlunda livsstil räddar det knappast världen, men jag anser att det måste finnas motpoler till den rådande normen, och vanliga människor måste få möjlighet att se alternativa vägar. Vi har alla fortfarande friheten att göra ett val och vi måste inte följa med strömmen. Kan man ”rädda världen” med hjälp av slöjd? Jag vet inte, men jag hoppas att om man försöker väcka människors intresse kan man göra dem medvetna om att det finns tillfällen till andra val. Och jag tror att slöjden kan vara en betydelsefull del av en alternativ livsstil. Det är en anledning till varför jag tycker det är bra att vi slöjdar.

Vän av ordning vänder sig kanske emot att jag faktiskt inte lever det där självhushållande helyllelivet, eller ens har tagit avstånd från konsumtion. Helt korrekt, men det är ingen som har sagt att det är enkelt att leva, och att vara principfast eller konsekvent skulle jag vilja påstå är ännu svårare. Mer tankar kommer i morgon. Go’natt.

Hej alla!

Det är jag som är Mattis och som ska blogga den här veckan. Med någon timme tillgodo på det här dygnet kommer här ett livstecken, jag vill bara ge mig tillkänna och försäkra er om att jag inte glömt bort er. Tråkigt nog har den här måndagen inte blivit som planerad och därmed fick mitt första inlägg inte så hög prioritet, men det hoppas jag att ni har överseende med. Vi får hoppas att jag tar igen det under veckan som kommer. Men ikväll blir det inte så många rader, bara en liten godnatthälsning.

Och just det ja, om än lite försenat; STORT grattis på ettårsdagen till Kravallslöjd och grundarna! Era framgångar ger vatten på kvarn och får en att börja undra; det kanske finns ett större intresse för slöjd och hantverk än vi tidigare vågat hoppas på? Att visa upp slöjd i ny kostym och i nya forum är ingen dum idé, men det där vet ni ju redan. Och sedan dök en annan galen tanke dök upp; ni inser väl att ni sitter på en guldgruva? Jag menar inte rent ekonomiskt, men resursmässigt. Hemsidor, bloggar och tillgänglighet via nätet i all ära, men vad sägs om att höja ribban ett par snäpp och… ge ut en tidning? Jag vet att en viss Mia skulle gilla det lilla ordet chefredaktör på sitt visitkort. Sug på den.

Ett sista ord för i kväll och en uppmaning: kommentera gärna det jag skriver under veckan eller skicka mig ett mail! Om vad som helst faktiskt.

God afton!