Trött bloggare
En lång arbetsdag är slut, och det är jag också. Man blir attans trött av att vara trevlig, vilket så att säga ingår i mina arbetsuppgifter som guide. Men jag tänker ofta på hur lyxigt jag faktiskt har det. Min arbetsplats är ett elisabetanskt slott, där jag får gå klädd i vådkjol med släp, gördel och cape, och ägna dagarna åt att prata med intresserade människor om husets historia, samt dessutom vara omgiven av gediget hantverk från början till slut. Jag kan intyga att det blir betydligt roligare att städa toaletten om rummet är klätt med handgjort kakel och har vackert utsirade mässingskranar.
Saker som museibesökare ibland inte tänker på:
? Guider och personal svarar mer än gärna på intresserade frågor, så om du märker att de i smyg sneglar på klockan eller låter lite forcerade i svaren, så är de oftast inte otrevliga, utan har en tid att passa.
? Om du har frågor, försök att formulera dem. Då får du förmodligen svaret på det du undrar. Alltså inte bara säga ”Skåpsluckorna…?” utan faktiskt fundera på vad du vill veta om dem.
? Museipersonalens eviga tjatande om att man inte får ta på saker är inte för att de är småaktiga, utan för att sakerna faktiskt är gamla. Det är klart att om en person tar på fåtöljen så gör det ingenting, men när 50 000 personer gjort det, så märks det.
? Museipersonal innehar sitt jobb för att de är genuint intresserade. (Oftast) Och besökare som gör sig besväret att ta sig till museum, slott och utställningar är intresserade. (Oftast). Det är alltså bäddat för att kunna fungera ganska bra, med lite förståelse åt båda håll!
Jag tänkte själv försöka besöka så många intressanta besöksmål som möjligt i sommar, det har blivit för lite av den varan sista åren. Har på ganska kort tid klarat av Sjöfartsmuseet i Göteborg (min gamla arbetsplats), Torpa Stenhus, Torshällas medeltida kyrka och Eketorps borg. Tänkte även hinna med kärleksutställningen i Varberg, Lilla Änggården i Göteborg, Radiostationen Grimeton, samt femtiotalslägenheten som är museum här i Kortedala, vår egen göteborgsstadsdel.
Avstår från att beröra mitt pretentiösa syfte ikväll, känner att kvällen snarare manar till ryggläge i soffan. Min soffa med mig i kan ni se en bild på här, täcket är handsytt i mollskinn. Ett galenprojekt som slutfördes när jag var 17, men som fortfarande gör mig glad när jag tittar på det!
