Jobb igen. Jag har varit museiguide sen jag var 20, och jobbat på tre olika ställen, fyra om man räknar volontärjobbet på ostindienfararen som faktiskt innehöll en hel del guidning. På alla ställen så har jag tänkt på att genomförandet av en visning bär tydliga hantverksdrag. För det första måste man som guide veta vad det är man ska förmedla, vilken bild som ska komma fram. För det andra så måste man dels titta på vilket material man har att jobba med, vilka delar är hörnstenar som behövs för att man ska kunna greppa hela historien, vilka anekdoter är spännande. Dels måste man också identifiera gruppen, vad är de mottagliga för, vilken ton ska man hålla, hur avancerat kan berättandet vara, och inte minst, vad vill de veta. Dessa två delar kombineras, och om man gör ett bra jobb är gruppen mot slutet helt med på noterna, skrattar tillsammans och frågar intresserat följdfrågor till historien. Tillfredsställelsen kan likställas med att sätta sista pinnen i en flätad korg och andäktigt betrakta resultatet!

Gårdagen avslutades med lindy hop till storband på Lisebergs dansbana. 30-40-talet, denna underbara tid. I alla fall vad gäller kläder och musik. Misstänker att allt inte var lika kul… Jag har dansat diverse olika danser, lindy-hop, salsa, ballroom, bugg och lite folkdans. Dansen har faktiskt ett tydligt gemensamt drag med slöjden. Den är en direktkontakt till andra tider och kulturer. Även om både slöjd och dans utvecklas med tiden, så tror jag den grundläggande känslan, kreativiteten och metoderna är desamma. Att titta på en bild kan säga massor om en tidsperiod, men det är ändå ett betraktande utifrån. När man dansar eller slöjdar känner man samma känslor och använder samma tillvägagångssätt som folk gjort under århundraden, och det är faktiskt jäkligt coolt.   

Ikväll blir det en stillsam kväll, ska jobba hela helgen. Min arbetsplats har nu upptäckt att jag inte är en fullständig novis med nål och tråd, vilket innebar att jag hux flux fick uppdrag att sy en drös sängdraperier till de nyrenoverade statar/semesterstugorna på slottsområdet. Ett högst angenämt uppdrag, skulle gärna bosätta mig i en sådan stuga själv!

Mitt pretentiösa syfte är härmed nedlagt, har ju i alla fall lyckats toucha ämnet, och det får räcka. Det har varit mycket trevligt att blogga här, jag har insett under veckan när jag gått och funderat kring slöjdens närvaro i min tillvaro, att den är med lite varstans, även på oväntade ställen. Så tack för den här veckan, och njut av att äga de färdigheter som slöjdande personligheter övar upp :)

/Petra

Ledig dag igen! Tillbringade dagen med tvätt och matlagning, saltbakad potatis är fantastiskt gott! Bara borsta potatisen, lägg den i en form med grovsalt och häll lite grovsalt ovanpå också. In i mikron i 15 minuter, högsta värmen. Har också köpt och tvättat nytt rött linnetyg som ska bli en kjol. Fick dessutom de paket jag beställt, med böcker och film, innehållandes några nya deckare (som jag överkonsumerar) och två favoritfilmer, svenska ”1939” och ”Unga Kvinnor”. Vad finns det för filmer som inspirerar till hantverk? Min storfavorit är ”Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke”, där ett antal kvinnor i Kalifornien syr in sina kärlekshistorier och drömmar i ett bröllopstäcke till ett av barnbarnen. Jag brukar också få stor lust att ”kreativera” när jag tittar på 40-talsfilmer och faktiskt är ”Harry Potter” inte fel, även om de inte handlar direkt om hantverk! Det varierar säkert mycket vilka filmer som folk inspireras av, och jag vill gärna ha tips på fler hantverksfilmer, både direkta och indirekta!

Eftermiddagen tillbringade jag och Jimmy (min pojkvän) inne i Göteborg, där vi köpte 25-årspresent till min äldsta väns pojkvän. Cigarretui med innehållande cigarrer. Jimmy gillar cigarrer, och när han fyllde 25 fick han av mig en rökrock i siden, i crazy-patchwork. Som syns här! 

Jag har fått frågan om hur man egentligen gör för att dela upp det man ska utföra i tre olika steg. Ja, det är väl just det som är den stora haken. Det är lätt att spalta upp processen teoretiskt, men att praktiskt använda den är klurigare. Jag är inte någon mästare på det själv, men tror att övning ger färdighet. Teoretiska modeller är ju just modeller. Ibland flyter ju stegen i varandra, man kanske har materialet eller komponenterna först och låter visionen växa därifrån. Eller så låter man själva utformandet ge form åt visionen, dvs, att man inte vet från början hur föremålet eller vad det nu är man arbetar med, ska te sig. Vissa verkar kunna arbeta så helt och hållet, medan andra är på andra sidan skalan och vill ha hela bilden klar från början och sen skaffar sig de komponenter de behöver. Själv är jag ett mellanting som i slöjdandet behöver konturer som vision, som sedan kan ändras genom att komponenterna eller processen styr åt annat håll. Ibland har jag tänkt att det beror på att jag är lite lat eller kanske lite korkad, som inte orkar tänka ut allt från början!

En lång arbetsdag är slut, och det är jag också. Man blir attans trött av att vara trevlig, vilket så att säga ingår i mina arbetsuppgifter som guide. Men jag tänker ofta på hur lyxigt jag faktiskt har det. Min arbetsplats är ett elisabetanskt slott, där jag får gå klädd i vådkjol med släp, gördel och cape, och ägna dagarna åt att prata med intresserade människor om husets historia, samt dessutom vara omgiven av gediget hantverk från början till slut. Jag kan intyga att det blir betydligt roligare att städa toaletten om rummet är klätt med handgjort kakel och har vackert utsirade mässingskranar.

Saker som museibesökare ibland inte tänker på:

? Guider och personal svarar mer än gärna på intresserade frågor, så om du märker att de i smyg sneglar på klockan eller låter lite forcerade i svaren, så är de oftast inte otrevliga, utan har en tid att passa.

? Om du har frågor, försök att formulera dem. Då får du förmodligen svaret på det du undrar. Alltså inte bara säga ”Skåpsluckorna…?” utan faktiskt fundera på vad du vill veta om dem.

? Museipersonalens eviga tjatande om att man inte får ta på saker är inte för att de är småaktiga, utan för att sakerna faktiskt är gamla. Det är klart att om en person tar på fåtöljen så gör det ingenting, men när 50 000 personer gjort det, så märks det.

? Museipersonal innehar sitt jobb för att de är genuint intresserade. (Oftast) Och besökare som gör sig besväret att ta sig till museum, slott och utställningar är intresserade. (Oftast). Det är alltså bäddat för att kunna fungera ganska bra, med lite förståelse åt båda håll! 

Jag tänkte själv försöka besöka så många intressanta besöksmål som möjligt i sommar, det har blivit för lite av den varan sista åren. Har på ganska kort tid klarat av Sjöfartsmuseet i Göteborg (min gamla arbetsplats), Torpa Stenhus, Torshällas medeltida kyrka och Eketorps borg. Tänkte även hinna med kärleksutställningen i Varberg, Lilla Änggården i Göteborg, Radiostationen Grimeton, samt femtiotalslägenheten som är museum här i Kortedala, vår egen göteborgsstadsdel.

Avstår från att beröra mitt pretentiösa syfte ikväll, känner att kvällen snarare manar till ryggläge i soffan. Min soffa med mig i kan ni se en bild på här, täcket är handsytt i mollskinn. Ett galenprojekt som slutfördes när jag var 17, men som fortfarande gör mig glad när jag tittar på det!

Mitt livs första bloggerfarenhet har tagit sin början. Jag funderade på om jag skulle försöka hålla mig till någon slags röd tråd. Efter fyra år med diverse teoretiska universitetskurser är jag hårt akademiskt drillad, och där är ju den evigt heliga kossan SYFTET! Vad kan sägas vara syftet med den här veckans bloggande? Ett försök kan man ju alltid göra. Syftet är att diskutera hur vissa beståndsdelar i slöjdens väsen går igen i andra verksamheter, och faktiskt gör dem bättre. Avgränsning: Vad jag anspelar på är förmågan att se helheter, att urskilja de viktiga komponenterna och kunna utforma något utifrån ett råmaterial.

När jag syr ett täcke eller en skjorta måste jag

1) a en vision om hur den ska se ut (helheten),

2) veta vilka material och vilka mått jag behöver (komponenterna), och

3) kunna sätta samman punkt 1 och 2 till en färdig produkt (utformandet).

Detta vill jag hävda är kännetecknande för all verksamhet. Om jag ska städa mitt überstökiga kök behöver jag

1) ha en bild av hur snyggt och fräscht det kommer att bli för att överhuvudtaget kunna mana fram någon slags energi att ta tag i det,

2) veta hur bråttom jag har, om diskmedlet är slut, och om det finns en anledning till att städa, väntar kanske gäster, och

3) sätta ihop punkt 1 och 2 för att få det gjort.

Jag har märkt att om jag applicerar samma tänk som jag använder i hantverket på exempelvis en uppsats så inte bara blir den färdig i tid, den blir också betydligt mer strukturerad, tydlig med vart den syftar och rent praktiskt bättre arbetad och mer estetisk.  

Ja, det var en blytung inledning, hoppas jag inte skrämt iväg er. Min dag verkar för övrigt bli lugn och behaglig, ledig från jobbet så en löprunda kanske sitter på sin plats. Med följande chokladkaka i soffan!

Till imorgon

/ Petra