Extra! Ungdomar till attack mot det offentliga utrymmet!

Gatukonst som gatukonst? Vars ligger skillnaden i dessa lekplatser som 7 åringar skapat själva, dekorerade med bilder, skatter och även sina namn, och den konst som 17- och 27åringar gör för att liva upp sina egna områden och uttrycka sin kreativitet? Vi ser ingen skillnad.

En så enkel sak som en hopphage är att ge sig på det offentliga utrymmet både juridiskt och tyvärr även i mångas ögon moraliskt. Trots att vi alla gjort det. Vi har alla varit gatukonstnärer av den enkla anledningen, att det vi inte har – det får vi skapa själva. I ett sverige där dagis och skolor läggs ned tar barnen själva och skapar sitt eget utrymme med kritor, pennor och allt som nu går att finna för att gör sin egen lekplats. Exakt samma drivkrafter får oss senare att måla budskap på väggarna, dödsrunor över våra kompisar eller bara för att uttrycka den ensamhet som många känner i ett land där konsten i sig, bara är ok när ”intellektuella” får bedöma den, och där ord som ”ligist” används mot alla som inte accepterar att individen som oss som grupp blir kvarhållna i ett grepp som stryper vår kreativitet och styrka.

Vi fortsätter måla, och barnen kommer också göra det. De som kritiserar gatukonst som mest, ska också veta att deras egna barn redan har börjat föra ett av moderna västvärldens största folkrörelser och kulturskatter vidare, burna av de enklastaste behov. Och mitt i detta myller av konst som så många politiker vill strypa så utvecklar vi vårat eget språk och även ibland blir vår konst en oas av objektivitet och sanning i ett mediaklimat där de områden där denna kultur frodas blir smutskastad av tyckare som lever långt ifrån den verklighet vi alla lever i. Vi syns – därför finns vi. Det tyckte nog ”alex” och ”johan” som gjorde lekplatsen där uppe också.