Om återbruk

Jag håller på att fläta en matta av gamla T-tröjor. Då kommer jag att tänka på en historia som min mormor berättade. När hon var nygift på 1910-talet hittade hon en hel kista full med löskragar på vinden. Det var morfar som istället för att tvätta och stärka kragarna hade köpt en ny varje vecka. Han var tvungen att ha löskrage som förman på byggen i Stockholm. Det fanns förresten ett särskilt yrke för den som tog hand om männens kragar och manschetter, glansstrykerska. Mormor tvättade, färgade och sprättade i alla fall alla kragar och flätade en matta av dem. Tala om återbruk!

Jag har också två mattor som mormor och min mamma har vävt. De är vävda enbart av gamla långstrumpor av silke och crêpenylon. De var beigefärgade innan jag färgade om dem.

I Rättvik har Hemslöjdsföreningen och skolan ett gemensamt projekt. Tillsammans ska vi väva en matta till Långbryggan. Långbryggan är 628 meter lång. Det står två vävstolar i Kulturhuset där vem som helst kan väva en bit.

Helena Enmyren        Den lilla blå byrån