Precis när jag hade lärt mig att pärlvirka åkte min man och jag på husvagnssemester i Norrland. Inspirerad av den storslagna naturen virkade jag några smycken och gav dem namn efter platserna som hade inspirerat mig.  

Koppången

Marsfjället

 

Jokkmokk

 

Kiruna

 Jag använder oftast japanska eller tjeckiska pärlor av storlek 9.0. Det kan vara svårt att hitta pärlor av bra kvalitet, de genomfärgade håller färgen bäst men de finns i ett begränsat antal färger. 

Nu lämnar jag Er och går ut i min trädgård, hängmattan och boken väntar.

Ha det så bra!

Helena Enmyren       Den lilla blå byrån

För många år sedan hade jag förmånen att få arbeta en sommar på en fäbod. Det var Karl Tövåsens fäbod i Rättvik. Det var Ingrid och Gunnar Sandh som drev fäboden. De fick så småningom Rättviks kommuns kulturpris för sin gärning.

 Det var underbart att arbeta med alla dessa gamla redskap som man nu för tiden mest ser på hembygdsgårdar och som prydnad. De var ofta så välgjorda och fyllde sin funktion perfekt.

Det var också väldigt roligt att lära sig att mjölka, separera, göra ost , kärna smör och koka messmör. Bara att sätta ihop en separator är en konst!

Det var hårt arbete från morgon till kväll men man kände sig aldrig stressad. Att ge sig av rakt ut i den stundom trolska skogen och bara lyssna efter ledarkons koskälla, hitta dem och leda hem hela flocken kändes häftigt! Jag förstår att man såg både skogsrår, troll och älvor när man ensam vallade korna förr i tiden.

Helena Enmyren          Den lilla blå byrån

ELIS läses ut Estetiska Lärprocesser i Skolan. ”Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet”, allt enligt Skolverket. Det här brinner jag för! Och man ska inte bara lägga någon temaomgång någon gång om året utan man ska tänka i de här banorna när man planerar all sin undervisning.

Skapande Skola är en satsning som från 2011 omfattar åk 1-9 och uppgår till 150 miljoner kronor. Skolorna får ansöka om pengar. Satsningen vill stärka samverkan mellan skolan och det professionella kulturlivet. En droppe i havet men ändå.

I vår kommun har vi en kulturgrupp som försöker se till att alla skolbarn varje år får gå på teater eller någon musikföreställning och gärna någon work shop också. Upplevelser som kan bädda för framtida intressen!

Helena Enmyren          Den lilla blå byrån

Ända sen jag var liten har jag tyckt om att sticka. Mina första stickor fick jag när jag var fyra-fem år.

Allra roligast är att sticka mönsterstickning. När jag flyttade hit till Rättvik lärde en grannfru mig tvåändsstickning. Det har blivit många vantar och sockor genom åren.

Till Rättviksdräkten hör ett par tvåändstickade vantar som är väldigt vackra.

Man kan blanda in hundhår i ullen när man spinner garn. Då får man oslagbart varma och sköna sockor. Dessa har min mamma stickat med hår från min första hund, en golden retriever.

Senaste året har jag stickat vantar som jag tovat och sen broderat på. Vad roligt det är att brodera! Ullbroderier blir nog nästa projekt.

Helena Enmyren          Den lilla blå byrån

Jag håller på att fläta en matta av gamla T-tröjor. Då kommer jag att tänka på en historia som min mormor berättade. När hon var nygift på 1910-talet hittade hon en hel kista full med löskragar på vinden. Det var morfar som istället för att tvätta och stärka kragarna hade köpt en ny varje vecka. Han var tvungen att ha löskrage som förman på byggen i Stockholm. Det fanns förresten ett särskilt yrke för den som tog hand om männens kragar och manschetter, glansstrykerska. Mormor tvättade, färgade och sprättade i alla fall alla kragar och flätade en matta av dem. Tala om återbruk!

Jag har också två mattor som mormor och min mamma har vävt. De är vävda enbart av gamla långstrumpor av silke och crêpenylon. De var beigefärgade innan jag färgade om dem.

I Rättvik har Hemslöjdsföreningen och skolan ett gemensamt projekt. Tillsammans ska vi väva en matta till Långbryggan. Långbryggan är 628 meter lång. Det står två vävstolar i Kulturhuset där vem som helst kan väva en bit.

Helena Enmyren        Den lilla blå byrån

För några år sedan lärde jag mig att pärlvirka av en vän. Först gjorde jag traditionella smycken med ränder och prickar.

Så en dag när jag besökte en hemslöjd och såg den fantastiska mönsterrikedomen hos alla vävda band och tyger slog det mig att det borde gå att göra halsbandsmönster inspirerade av detta.

Kersti

Jag virkade med bara vita pärlor och målade upp mönster med tusch, repade upp och skrev mönsterrapporter. Så småningom hittade jag ett dataprogram DB-BEAD på Stintas hemsida som underlättade. Men jag höll säkert på ett halvår med att virka och ändra innan jag var någorlunda nöjd.

Anna och Lisskulla

Det tar ungefär åtta timmar för mig att göra ett ca 45 cm långt halsband med ett vanligt silverlås. Ibland skinnskor jag ändarna på halsbandet och sätter dit en knapp och en ögla som lås. Jag tror att det är det traditionella samiska sättet.

Britta

När man ska virka ett halsband börjar man med att trä upp pärlorna på en tråd, jag använder vit DMC 40, efter mönsterrapporten. Sedan virkar jag in sex pärlor i varsin luftmaska, virkar ihop dem till en liten ring och virkar på nya pärlor ovanpå i spiral. Just att halsbandet går i spiral är det som gör att det är så svårt att tänka ut mönstren.

Virkning

Men det är också det som är så roligt att trots begränsningen få till ett mönster!

Helena Enmyren    Den lilla blå byrån