Torsdag 28 juli 2011
Kan ett hus vara identitetsskapande?
År 2004 lyckades jag förhandla mig till ett stort vackert hus, sju mil norr om Umeå. Jag fick det till ett bra pris och jag har sedan köpet renoverat huset med glädje och lust. Så mycket jag har lärt mig! Om gammeldags målning, fönsterrenovering, isolering, eldning i kamin, vattensystem, ekotoaletter, avlopp, you name it!
Jag fick nyligen frågan om vad mitt hus betytt för mig och insåg att i denna glädje, att hitta sin plats på jorden, så har mycket av min identitet hamnat där. Jag är så stolt över att få berätta över mitt hus och det är så roligt när någon vill komma och hälsa på. Det har varit och är många utmaningar med att fixa boendet. Men med familjen och grannarnas hjälp fixar vi det mesta.
Men hade jag ingen identitet före huset? Jo, så klart, men då var det barn, jobb, hund och hobbies. Nu har barnen flugit ur boet, jobbet är roligt men jag har haft det länge och hunden och hobbyjobb kan placeras i fastigheten. Således är det huset, gården och byn som numera ofta är i mina tankar.
Här är det november och Zelda är på väg tll vårt hus.
Ps Det blir en liten elefantmatta. Jag hittade ett ylletyg att göra små pluttar av, som dekoration. Men det kanske inte blir så praktiskt som golvmatta?
