Disktrasa

En galen idé som jag haft de senaste åren är att jag virkat disktrasor i parti och minut. Det visade sig vare en funktionell produkt, som torkar bra och är fin att pryda diskbänken med. Det är också en bra present eller julklapp och jag har fått sälja en hel del. Men det bästa jag själv fått ut av det är att det är ett lagomt stort handarbete att ha med sig på resa eller gånger då jag vill ha något för händerna. Att virka disktrasor har också varit kontaktskapande! Trasorna har spridit sig runt om i Sverige och världen. Kolla på följande webbsida: www.disktrasan.page.tl

Jag har tidigare i veckan nämnt mitt jobb vid Västerbottens museum. Framöver kommer vi att producera en textil studieutställning. Förhoppningsvis ska den stå färdig i början av 2013. Utställning skall vila på tre ”ben”. Det första benet är att visa så mycket som möjligt av våra rika textila samlingar. Det blir framför allt dräkt och textil från 1900-talet. Det andra benet är att det skall finnas en arena för textilt skapande och kunskapsinhämtning. Det kan handla om kurser kring textila hantverk, stickcaféer, föreläsningar och filmvisningar utifrån textil. Och det tredje benet är att intressegrupper utanför museet skall få möjlighet att delta i arrangemang och i utställningen. En referensgrupp är bildad och vi jobbar nu i den första planeringsfasen. Om du som läser detta har anknytning till Västerbottens län och har någon idé runt våra utställningsidéer, kan du kontakta mig genom Västerbottens museums växel eller via min mailadress.

Hillevi Wadensten
Västerbottens museum
090-171800
hillevi.wadensten@vbm.se

Tack för mig och tack för en rolig hemsida; kravallslojd.se!!

Holmön
5 årstider – 5 färger

… heter ett projekt som pågår just nu, på initiativ av Karin Lundemark, kreatör mm i Umeå. Undertecknad och textilkonstnär Annika Sandström ingår också i projektledningen. Projektet syftar till att inspirera människor med anknytning till Holmön, för att skapa nya textila alster utifrån en av Holmövävarnas mönster och färger.
Eftersom vi också önskar kontakt med textilkreatörer på andra sidan Kvarken (i Österbotten), så pratar vi även om Kvarkenvarpen.

Se mer på hemsidan www.kvarkenvarpen.se

För ett par månader sedan gjorde projektledningen en resa till Österbotten. Vi söker kontakter och vill orientera oss i vilka likheter vi kan hitta på andra sidan Kvarken. (Kvarken = havet mellan Västerbotten och Österbotten).
Resan var mycket givande på alla sätt och vi hann på endast tre dagar uppleva och se mycket, som vi kan ha nytta av. Nedan följer lite fotograferade smakprov på vår resa.
En slutsats som vi kan dra av resan är att det är förvånansvärt lite textila färger och former, som påminner om varandra. Vi fick se textilt material från decennierna runt 1900 och var överraskade av att det fanns så mycket rikare samlingar i Österbotten jämfört med Västerbotten. Vi vet ändå att människor vid svenska kusten och på Holmön haft mycket kontakt med befolkningen på finska sidan. Men i det textila materialet hittar vi inte många likheter. Av detta kan vi anta att det främst är den manliga befolkningen som stått för kontakterna i sitt arbete med båtar, fiske, säljakt mm. Kvinnorna i Öster- och Västerbotten har levt sina liv och skapat sina vävar och sömnader på var sitt håll.

Bilder från vår resa:
Virkad mössa i hembygdsgården i Vörå

En uppbäddad skåpsäng i Vörå

Sängtextilier hos en samlare strax utanför Stundars

Detalj av Korsnäströja

Virkad påse

Gissa om vi blev inspirerade till att skapa saker själva!
Bl a såg vi vackra virkade påsar. I min iver att virka en liknande påse men med Holmövävens färg och form, så blev ”röret” lite för smalt. Men varför inte i stället göra en manschett till en svart jacka? Så det blev två ”rör”, som jag kommer att sy fast på ärmarna. Kanske blir det även en kant nedtill på jackan också.

Vi har också färgat garn och tyger. I mitt fall kommer jag att jobba med några barnplagg av tyg och garner som jag färgat. En liten röd kolt i rött ylletyg med stickade detaljer, kanske en kapuschong eller en väst?

Liksom i stickcaféer, syjuntor och i andra sammanhang, är det mycket inspirerande att jobba tillsammans. Projektet Kvarkenvarpen/Holmön vill uppmuntra textilt nyskapande tillsammans och anordnar även kurser, korta och långa, med olika teman. Detta kommer att pågå även under hösten 2011. Nästa sommar, 2012, siktar vi på att ha en utställning vid Båtmuseet med de alster som skapats under projekttiden.

Ps Mattan jag vävt av elefantgarnet från Finland, är inte riktigt klar, men så här kommer den att se ut:

Nyskapande
Som etnolog och kulturhistoriker intresserar det mig att det från olika håll kommer signaler om att så många unga och mindre unga ägnar sig med liv och lust åt hantverk, konst och nyskapande.
Det är ju inte alls så att slöjd och hantverk håller på att dö ut eller har något gammeldags över sig, som man får höra så ofta. Slöjd och hantverk finner däremot nya kreativa vägar! Det är Kravallslöjd ett bra exempel på, tycker jag!

Gatukonst
Gatukonst som görs på eget initiativ är också ett bra exempel på kreativitat. I våras när jag var ute med hunden en kväll i skymningen, kom jag till tunneln under Holmsundsvägen. Där pågick något skumt. Människor stod hukande och viskade till varandra. Jag tog en omväg, men när jag kom till samma plats igen såg jag att det var ett gäng ungdomar, som höll på att fästa en lång, lång stickad halsduk runt ledstången i tunneln. Jag gick glatt förbi och tänkte att det där blir spännande att se i dagsljus. Och snyggt blev det. Tillsammans med klottret på väggarna blev man glad av att se vad kreativitet kan åstadkomma!

En bekännelse
Det gick några veckor och ledstångens halsduk värmde. Men en dag såg jag att den hade lossnat på ett ställe. Kanske var den någon som gick och slet i den? Sedan blev det mer och mer halsduk som hängde på backen. Snart är det någon som rycker bort alltihop, tänkte jag. Men så fick jag en idé, skulle jag våga ta rätt på en bit av halsduken innan den helt försvunnit? Jag gick och grunnade på det några dagar och så bestämde jag mig för att ta en bit av halsduken om den ändå höll på att ramla bort. Jag erkänner att mitt samvete hela tiden sa att ”nej så gör man inte”. Men förlåt, ni som stickade halsduken och monterade upp den, jag tog en bit som höll på att ramla loss, men behöll den inte själv utan har nu införlivat den i Västerbottens museums samlingar!

Ps För att få det dyra elefantgarnet att räcka längre och för att få ränder på mattan, så provade jag att väva in svarta mattrasor av bomull. Det funkar faktiskt, trots att det blir en viss nivåskillnad.

Kan ett hus vara identitetsskapande?

År 2004 lyckades jag förhandla mig till ett stort vackert hus, sju mil norr om Umeå. Jag fick det till ett bra pris och jag har sedan köpet renoverat huset med glädje och lust. Så mycket jag har lärt mig! Om gammeldags målning, fönsterrenovering, isolering, eldning i kamin, vattensystem, ekotoaletter, avlopp, you name it!

Jag fick nyligen frågan om vad mitt hus betytt för mig och insåg att i denna glädje, att hitta sin plats på jorden, så har mycket av min identitet hamnat där. Jag är så stolt över att få berätta över mitt hus och det är så roligt när någon vill komma och hälsa på. Det har varit och är många utmaningar med att fixa boendet. Men med familjen och grannarnas hjälp fixar vi det mesta.

Men hade jag ingen identitet före huset? Jo, så klart, men då var det barn, jobb, hund och hobbies. Nu har barnen flugit ur boet, jobbet är roligt men jag har haft det länge och hunden och hobbyjobb kan placeras i fastigheten. Således är det huset, gården och byn som numera ofta är i mina tankar.

Här är det november och Zelda är på väg tll vårt hus.

Ps Det blir en liten elefantmatta. Jag hittade ett ylletyg att göra små pluttar av, som dekoration. Men det kanske inte blir så praktiskt som golvmatta?

Elefantgarnet från Finland inspirerar. Det ser ut som rastaflätor, vad kan det bli? Jag har en svart mattvarp i vävstolen…

Det blå är jeanstrasor och kommer att tas bort för att knyta frans av varpen. Men det röda var rätt snyggt till svart mattvarp.

Tidigare i somras var jag på auktion strax utanför Vippersrönningen (Ånäset). Jag var ute efter gammal textil. Det mesta var bortstädat men en av huset döttrar kom plötsligt och visade mig dessa vantar. Sex stickade innervantar och ett par yttervantar i skinn. Vilken skatt! Jag köpte dem genast och kommer att skänka dem till vår textilsamling vid museet.

Jag jobbar till vardags vid Västerbottens museum, med hela länet som min arbetsplats. I mitt arbete får jag på många sätt utlopp för min kreativitet. Som en av museets etnologer, har jag fått många fina möten med människor i länet. Teman har varit familjen, hembygden, Göteborgskravallerna, motorer, samisk kultur, äldre och nyare foton, kultur i kommunerna mm. På senare tid har mitt arbete inriktats mer och mer mot textil; dräkthistoria och annan textil ur kulturhistoriskt perspektiv. Min dröm är att innan pensionen få titeln textilantikvarie! Det är knappt tio år kvar att jobba på att den drömmen går i uppfyllelse. Önska mig lycka till!

Här ser du en disktrasa, stickad i oblekt bomullsgarn, av Ingeborg Forsmark i Dorotea. Henne träffade jag på en jobbresa. Hon berättade att hon som ung fick en kritsträcksrandig kostym för att sy en dräkt av. Men eftersom hon tyckte det såg gammeldags ut med alla dessa ”kritsträck”, drog hon ut varenda ljus tråd ur kostymtyget!! Här kan man tala om tålmodigt arbete!

En annan spännande kvinna jag träffat i inlandet är Ulla Danielsson från Fredrika och Örträsk. Hon bor i Fredrika och har sommarhus i Örträsk och har jobbat på båda ställena. Ulla är mångsidig och bl a stickar hon små söta dockor, vilka alltid får en personlig stil och klädsel. Denna docka fick jag av henne. En pojkflicka som jag kallar Grogg. För att få dockan att stå har Ulla stoppat benen med rullade wettexdukar.

Vid Västerbottens museum planerar vi just nu för en utställning och arena för skapande slöjd, främst i textila material och tekniker, läs mer om detta i slutet av veckan!

Den finaste blomman och ett ljus till de drabbade i Norge. Låt oss inte glömma att vi har att göra med högerextremister, som inte får stå oemotsagda. Detta är terror på nära håll.

___________________________________________________________________________

Ett av mina stora intressen är bakning.
Idag har vi bakat i en bagarstuga på Holmön.
(På tal om Holmön: Är du sugen på en pallkurs har du chansen i augusti, en kurs som ges på Holmön utanför Umeå. Du får lära dig att göra en krymppall. 6-10 augusti. Om du är intresserad, kontakta omgående Kristina Ersviken, tel 070-5169591!)

Tillbaka till bakningen.
Jag brukar baka en ganska traditionell mjukkaka med socker och brödkryddor och rågsikt. Men inspirerad av Olofs surdegskulturer som han odlar i sitt kylskåp, så ville jag göra en mjukkaka på surdegsbas. Vetemjöl special, olivolja, salt och vatten fick bli huvudingredienser. Det blev ett gott och segtuggat bröd, mums!
Surdegen:

Kakorna:

Själv är jag lycklig ägare till en egen bagarstuga på min gård i Skäran. Här är den. (Det åskar, därför skakar bilden något.)

Sedan fem år tillbaka bakar jag ett par gånger om året och man lär sig lite mer och får nya idéer för varje gång. Det senaste är pitabröd, som är busenkelt och mycket underhållande att titta på när de plötsligt bubblar upp i den heta ugnen. Vi har förstås också bakat pizzor, tunnbröd och ”bullpizzor”. Det sistnämnda är ett pizzaformat bulldegsämne som fylls med äppleskivor/socker/kanel eller saffran och mandelmassa eller blåbär och florsocker osv… Gräddas som pizzan i bakugnan. Mycket gott.

Degen ska stöpas (jästen blandas med degvätska, kryddor och mjöl) kvällen innan baket. Då har ugnen börjat värmas upp med hjälp av små vedbrasor under eftermiddagen. Tidigt på bakdagen måste det också eldas.

Stiger man upp klockan sex kan man efter att en ny brasa är tänd, gå och lägga sig igen, det är skööönt. Och ett par timmar senare stiger man upp, eldar, dricker kaffe, eldar, gör färdigt degen, eldar och sätter igång och bakar.

Det är mycket jobb, men roligt jobb och jag vill sända en hälsning till mina bagarstugekopmpisar idag; Göran, Anna, Olof och Zelda (som var måttligt road).

En gång om året bjuder vi på sommarkafé i Skäran, då bakar vi och säljer bröd och man kan även ta en god fika.

Esters sommarkafé:

PS Elefantgarnet köpte vi på vår underbara resa i Österbotten just före sommaren.

Måndag 25 juli 2011

Vecka 30 ska jag, Hillevi, blogga på Kravallslöjds webbsida. Jag är så glad för att få sälla mig till den raden av inspirerande bloggare som skrivit före mig!

I Göteborg har jag en gammal vän, Karin (dvs hon är inte så förfärligt gammal, men vi har varit vänner mycket länge). I vår ungdom triggade vi varann att hitta på olika pyssel. Målade, skulpterade, sydde, fotade och gjorde en uppskattad skoltidning tillsammans. Jag älskade att sy mjukisdjur, dockkläder och andra grejer. Det kunde t ex bli kuddar i form av äpplen och päron. Eller fotpallar i form av ett grishuvud i röd manchester. Några små rester finns kvar, t ex två frukter, som pryder min föns

terbänk.

Och en bildväv med en solros, som jag gjorde i syslöjden, som det hette då.

 

Idag är jag inte så ung längre, men har två barn, hund och en man. Alla inspirerar mig mycket. Vilken glädje att skapa en brudklänning tillsammans med dottern sin. Hon designade, jag sydde. Eller att få visa gamla textilier för dataspelsgrafikern, för att sedan se gamla strumpor och kjolar transformerade till dataspelsfigurer!

PS Vi hittade ett roligt garn i Kauhava, Finland; Fantti-Lanka, Elefantgarn. (Fortsättning följer.