Skala 1:45

Ni har säkert hört talas om Warhammer. Just det, det där figurspelet som en del höll på med när de var 10 typ. Jag har några goda vänner som blivit nyförälskade i det och i helgen har vi haft pysselstuga dagarna i ända. Härligt nörderi och ovanlig upplevelse att se 25-30-åriga ingengörer sitta och diskutera, limma och måla minimala figurer. Jag har varit på otaliga syjuntor men detta var ett nytt och uppfriskande inslag.

Väldigt intressant för mig att se vad jag, med min ganska gedigna kunskap inom traditionell slöjd i både hårda och mjuka material, hade att tillföra till denna för mig ovanliga pysselstuga. En dag vi tvåsnåret när vi satte igång (fnys ej för att vi startade sent innan ni hör när vi slutade) bestämde jag mig för att göra en accessoar till en av mina vänners armé. Det skulle vara ett ”stort” ölfat som de bar med sig ut i strid för att så snart som möjligt efter seger kunna avnjuta en rejäl sup. Jag limmade, täljde, ritade, karvade, klippte, limmade igen, borrade, målade och 12 timmar senare hade jag gjort ett tre centimeter högt ölfat. Och efteråt samma tomhet som alltid infinner sig när ett intensivt projekt är färdigt. Efteråt hade jag bland annat lärt mig nya måleritekniker men framförallt hade jag haft fantastiskt roligt. Inte bara av mitt eget skapande utan även av att i goda vänners lag gå runt och imponeras av vad de andra åstadkommit.

Imorgon kommer det eventuellt att handla om förförelseslöjd, missa inte det!