Det här är en kontaktannons.
Jag är en man på 24 år med ganska spretande intressen. Jag gillar för det mesta inte långa skogspromenader men ibland kan det vara nice. Hemmakvällar blir ofta lite segt då jag hatar det mesta som går på TV, film är ju dock riktigt nice, bra film det vill säga. Annars tittar jag ofta på nån datorspelstävling eller så, vilket inte så många gillar, men det är okej för det kan jag göra när jag är själv och är inget jag prackar på folk.
Jag har nyligen för första gången i mitt liv kommit på vad jag vill göra, alltså vad jag verkligen vill göra. Kommer ha glädjetårar i ögonen när jag skruvar upp de första greppen i min klätterhall som jag ska bygga. Som ni säkert förstår är klättring ett av mina stora intressen, jag har hållit på med det ganska mycket de senaste fyra-fem åren.
Jag gillar att göra saker med händerna, är väl därför jag blivit tillfrågad att blogga på den här sidan. Har hållt på med sånt sen jag var liten så nu kan jag lite allt möjligt.
Många tycker att jag är extremt lat vilket jag antar stämmer ganska bra, men om det är något jag tycker är roligt eller något jag är inspirerad av så kan jag jobba på utav bara helvete. Tyvär blir alla projekt inte färdiga, utan kan stanna av när inspirationen försvinner, men så är det väl för alla.
Jag har många snälla vänner som du kan få lära känna om du lär känna mig, de finns av alla typer och är utspridda över hela landet.
Jag är väldigt lugn, blir inte uppjagad i första taget, och oftast ganska snäll. Jag blir snyggare och snyggare med åren vilket borde vara en väldigt efterfrågad egenskap.
En god vän till mig har ett ganska nytt förhållande som jag tycker verkar väldigt sunt. De är extremt öppna och ärliga mot varandra, alltså inte som man alltid säger att man är, utan ett par nivåer ärligare än det. De säger att det ofta är väldigt jobbigt men att det samtidigt blir så mycket mer trygghet och utbyte att det i slutändan blir värt det. Ett sånt förhållande skulle jag kunna tänka mig, annars blir det inget.
Tänkte hålla till i Örebro närmaste tiden, men brukar flänga runt rätt mycket så man vet aldrig.

Vill ni veta mer om mig får ni läsa mina andra inlägg om ni inte gjort det, eller ringa och snacka med mig.
tel: noll, sju, tre, nio, tre, ett, åtta, två, noll, sex.

Tack för mig, har varit kul och jobbigt att blogga här en vecka!

Gustaf Larsson, vet ni vem det är? Nej jag antog det, men snart vet ni. Han är förförelseslöjdens stora mästare genom tiderna, även om han inte hade någon aning om det. Gustaf Larsson skickades från Nääs (Svensk skolslöjds högborg för er som inte visste det) till USA i början av 1900-talet för att sprida det svenska skolslöjdsystemet, alltså vårat klassiska skolämne slöjd. Han lyckades otroligt bra och ett tag hade en stor del av de amerikanska skolorna faktiskt slöjd på schemat. Sedan hände det som också varit på gång att hända i Sverige under lång tid, alla praktiska ämnen, ämnen som trångsynta personer (t.ex. en efterbliven skolminister) inte kan se nyttan med och ämnen där resultat inför nästa val inte kan visas upp tydligt svart på vitt togs bort. Detta innebar slutet för slöjd i amerikanska skolor, men inte slutet för Gustaf Larssons arv i landet.

På termin två av slöjdlärarutbildningen vid Göteborgs universitet får alla elever, genom ett mycket fördelaktigt avtal med en stiftelse som har hand om någon död gubbes förmögenhet, typ 12000 kronor för att resa var de vill i världen och titta på motsvarigheten till slöjd i skolan. Min grupp åkte till USA för att gå i Gustaf Larssons fotspår, filmen ni nu ska få se är resultatet av vårt sökande, och ger dessutom en kort introduktion till bakgrundshistorien. Skolan vi hittade och besökte ligger i samma lokaler som Gustaf en gång i tiden hade sin slöjdlärarutbildning i, vi var i himmelriket, typ.

Förutom att lära oss om Gustaf Larssons stora livsverk fick vi även lära oss om Herr Larssons andra färdigheter, det är utifrån de lärdomarna jag krönt honom som förförelseslöjdens konung.

Om inbäddningen av videon inte fungerar kan ni se filmen på youtube genom att klicka här!

Som ni lärde er i tisdags är förförelseslöjd typ 1 att slöjda åt någon och typ 2 att slöjda med någon och, det inlägget finns här, läs det först om ni inte gjort det, annars finns det risk för att det här inlägget blir fullständigt obegripligt.

Det kan ofta vara svårt att veta i förväg om en målperson är bäst lämpad för typ 1 eller typ 2 och det är viktigt att tänka på att en bra målperson för typ 1 oftast inte är en bra målperson för typ 2 och vice versa. Däremot kan en person bli väldigt mottaglig för typ 2 efter att först ha blivit utsatt för typ 1, även om hen från början inte skulle ha varit det.

Typ 1 fungerar ofta bättre bäst på personer som inte själva är slöjdare, medan typ 2 kan få liten och ibland negativ effekt på icke-slöjdare men däremot kan vara enormt kraftfull på inbitna slöjdare.
Även detta är det svårt att generalisera kring men vi gör ett försök.
En icke-slöjdare kan reagera på två sätt när hen får en artefakt, alltså blir utsatt för typ 1:
Det vanliga, och anledningen till att förförelseslöjd är så kraftfullt är att hen blir imponerad av artefakten och förmodligen då också charmad av att du tagit dig tid att göra den åt henom, oavsett om hen gillar själva artefakten eller inte (även om det såklart absolut är bättre om hen gör det).
Den andra generella reaktionen är att hen inte alls förstår vad hen har fått, eller vilket jobb som ligger bakom den och i det fallet kommer hen endast att bli charmad om det är något som den tycker är fint/bra, det ger då ungefär samma effekt som att köpa något åt personen, vilket inte är vad förförelseslöjd handlar om.
När man utövar typ 1 på en inbiten slöjdare så krävs det betydligt mer av själva artefakten för att få önskad reaktion, högre krav ställs på noggrannhet, teknik, material och så vidare, vilket ofta gör typ 1 till ett dåligt val vid förförelse av en slöjdare. Det är såklart här typ 2 kommer in i bilden.
Att slöjda med någon i förförelsesyfte kan ske på oändligt många olika sätt och med lika många olika förutsättningar, därför är det svårt att generalisera för mycket om den här kategorin, men den erbjuder i alla fall många både fysiska och psykiska förförelsemöjligheter och kan verkligen rekommenderas.
Klassisk slöjddate, alltså basicly slöjdjunta på tu man hand, är den vanligast förekommande varianten av typ 2. Skapande får många att slappna av vilket ger mycket bättre förutsättningar för vad som annars kan bli spända situationer.
Att lära ut slöjd, som även kan räknas till typ 3, kan vara en variant på typ 2 då man helt enkelt lär ut en teknik eller liknande till målpersonen, otroligt kraftfull teknik som alltid ger många fina tillfällen för vad som inom pick-up kallas kino, kolla in det här, tänkte hålla pick-up utanför det här men var tvungen att låna ett begrepp och den videon var ju bara för töntig för att inte länka. Är ju bara fantasin som sätter gränserna för hur det kan utvecklas när man ska lära någon att göra rejäla rörelser med en hyvel, eller när man beskriver hur stickan ska in i hålet när man stickar…
Att lära ut slöjd ger ju också den man lär ut till den tillfredsställande känslan av att lära sig något nytt, vilket medför bra humör som i sin tur såklart underlättar det hela.

Imorgon ska ni får höra om en av förförelseslöjdens stora mästare genom tiderna, det blir dessutom förhoppningsvis film om och med honom.

Första dagen på nya jobbet idag, har lärt typ 60 kids i 15-årsåldern att paddla havskajak. Spännande att se hur gammal man är när man är 15, eller i vissa fall hur ung man är. Var väluppfostrade ungar idag dock, var till och med en som frågade vad jag hette genom att säga, ”vad heter du, Mr. …?”. Det var från Engelska skolan så de är la vana att säga mr./mrs./miss + efternamn till sina lärare.
Är galet trött så orkar nog inte skriva mer idag. Imorgon är jag dock ledig så förhoppningsvis blir det mer om förförelseslöjd, lovar inget dock!

Over and out!

Denna dagen inte ett liv. Nej idag har inte varit någon höjdardag direkt. Efter ett tråkigt besked på morgonen tappade jag energin och orkade inte göra så mycket under resten av dagen. Tog i alla fall tag i ett av alla projekt, ett par gamla högtalare som ska få ny färg. Far lärde mig att göra äggoljetempera vilket var bra, nu kan jag det:

En del ägg
En del linolja
Två delar vatten
Pigment efter behag, (obs. andra Melkercitatet i dagens inlägg)
Blanda först emulsionen, stavmixer fungerade väldigt bra.
Blanda sedan i pigmentet till önskad färg, rör noga!

Lite knepigt att måla med den färgen dock eftersom den blev så rinnig och täckte ganska dåligt (något jag hade valt själv). Man får ju måla flera gånger såklart för att det ska bli en jämnare yta men ändå svårt att få det snyggt med penseldragen. Kan ju vara det klassiska fenomenet att det bara är den som gör det som ser det men ändå.
Det är ju otroligt vanligt det där, något jag lade märke till hela tiden när jag gick slöjdlärarutbildningen. En klasskamrat kunde fråga något i stil med ”tror du det här kommer synas sen?” när det typ var en snodd maska på undersidan av en raggsocka, eller någon kunde jobba i flera timmar med ytan av ett träskåp, den ytan som skulle vara mot väggen. Jag är tack och lov förskonad från sådant beteende, förmodligen för att jag är alldeles för lat och har för dåligt tålamod. Jag gör färdigt så att jag är nöjd och sen tar jag rast.

Farsan säger alltid ”djävulen sitter i detaljerna”, vilket ju ungefär kan tolkas som att detaljerna är det som är jävligt att få till. Jag hade dock, innan jag kollade upp det, förstått det som just det att det bara är skaparen som lägger märke till om det blir fel i detaljerna på hens egna verk (som idag med mina högtalare). Talesättet verkar vara en ironisk variant på ”gud är i detaljerna” som ju ungefär betyder att man inte kan slarva med detaljerna om man vill ha ett lyckat slutresultat, alltså precis samma sak. Jag föredrar såklart den ironiska omskrivningen, för det mesta i alla fall. Ibland sitter man ju och njuter av att pilla med något in i minsta lilla extrema detalj, bara för sin egen skull. Det är ju garanterat ingen annan som kommer lägga märke till det, vare sig man gör det eller inte.

Förförelseslöjd är egentligen mitt superhemliga bokprojekt och ännu hemligare trademark, så lova att inte sno det och bli miljonärer på det, för det ska jag göra. Ok?

Förförelseslöjd är något jag upptäckt utifrån egen erfarenhet och genom samtal med mängder av andra slöjdare, och nu står jag inför den utmanande uppgiften att teoretisera den insamlade datan och göra förenklade, generella modeller.
Inför publicering kommer det även att krävas otaliga timmar samtal med psykologer och beteendevetare för att på djupet reda ut hur det fungerar. För fungerar gör det.
Men vi ska inte lägga oss det på den nivån idag, utan mer introducera begreppet och lite olika aspekter av det.

Det handlar om sex, lust, romans, flört etc. och hur man kan få det i mängder, genom slöjd. En dimension av förförelseslöjden kan förenklat förklaras ungefär såhär:
Person A vill ligga med person B.
Person B vill inte ligga med person A.
Person A slöjdar något och ger till person B.
Person B vill ligga med person A.
Person A och B ligger med varandra.

Så nu borde jag ha fått allas fulla uppmärksamhet, denna förenkling är såklart dock inte hela sanningen.

Vi kan dela upp förförelseslöjden i flera underkategorier.
1. Att slöjda åt någon.
2. Att slöjda med någon.
3. Att lära ut slöjd till någon.
4. Det helt nya begreppet Sexslöjd (ej att blanda ihop med slöjdsex), som kan finnas inom kategori 1-3.
5. Slöjdsex (knepigt begrepp som ibland kan falla under förförelseslöjd).

För att visa på komplexiteten av förförelseslöjd ska jag ta upp några grundläggande men viktiga saker att tänka på vid utövande av förförelseslöjd av typ 1:

Att anpassa artefakten (det slöjdade föremålet) efter målpersonens personlighet. Helt enkelt att välja rätt föremål, teknik, material, färg och så vidare.
Att anpassa artefakten efter din intention, det är enorm skillnad på en artefakt avsedd för ren kroppslig förförelse och en avsedd för att väcka känslor av djupare karaktär. Även här gäller det att välja rätt vad gäller allt från föremål till färg. Just färgval har visat sig oerhört viktigt för att väcka rätt känslor. Till exempel så stickar man inte en grå schal till någon man endast vill få i säng, det gör man bara inte. Men grått kan dock ibland kan vara rätt färg för att väcka intresse för ett förhållande, beroende på målpersonens personlighet.
Att välja om målpersonen ska vara medveten om att den ska få något eller inte. En överraskning är absolut inte alltid det givna valet, att berätta det i förväg, ibland redan innan man valt artefakt, kan vara ett mycket kraftfullt redskap om det används på rätt sätt.
Att anpassa överlämnandet av artefakten. Här är ”hur” och ”när” två superviktiga frågor.

Denna korta introduktion av typ 1 får vara nog för idag. Eventuellt blir det mer teori kring förförelseslöjdens andra kategorier senare i veckan.
Jag är säker på att många av er blivit intresserade av detta och några kanske redan har fått idéer om förförelseslöjdsprojekt. Berätta då gärna om dem för oss andra.

Ni har säkert hört talas om Warhammer. Just det, det där figurspelet som en del höll på med när de var 10 typ. Jag har några goda vänner som blivit nyförälskade i det och i helgen har vi haft pysselstuga dagarna i ända. Härligt nörderi och ovanlig upplevelse att se 25-30-åriga ingengörer sitta och diskutera, limma och måla minimala figurer. Jag har varit på otaliga syjuntor men detta var ett nytt och uppfriskande inslag.

Väldigt intressant för mig att se vad jag, med min ganska gedigna kunskap inom traditionell slöjd i både hårda och mjuka material, hade att tillföra till denna för mig ovanliga pysselstuga. En dag vi tvåsnåret när vi satte igång (fnys ej för att vi startade sent innan ni hör när vi slutade) bestämde jag mig för att göra en accessoar till en av mina vänners armé. Det skulle vara ett ”stort” ölfat som de bar med sig ut i strid för att så snart som möjligt efter seger kunna avnjuta en rejäl sup. Jag limmade, täljde, ritade, karvade, klippte, limmade igen, borrade, målade och 12 timmar senare hade jag gjort ett tre centimeter högt ölfat. Och efteråt samma tomhet som alltid infinner sig när ett intensivt projekt är färdigt. Efteråt hade jag bland annat lärt mig nya måleritekniker men framförallt hade jag haft fantastiskt roligt. Inte bara av mitt eget skapande utan även av att i goda vänners lag gå runt och imponeras av vad de andra åstadkommit.

Imorgon kommer det eventuellt att handla om förförelseslöjd, missa inte det!