Nattlig sömnad inför vårutställningen

Jag har problem med att avsluta saker. Det har jag lärt mig här på Sätergläntan att jag har. Av alla plagg vi sytt (sex stycken) under ett läsår har jag inte lyckats bli helt färdig med mer än två, och dem sydde jag klart i slutet av förra veckan. Klänningen behöver jag förresten ändra i ryggen…

Det brukar inte vara mycket som fattas. Fållning, broderi, knappar och knapphål eller en krage. Men när det kommer så långt lägger jag allt åt sidan, också ligger det där, mitt plagg, ofärdigt.    Jag syr inte fort. Och varje gång jag missat inlämningstiden har panikstressen släppt, jag slappnar av lite och får svårt att ta upp och fortsätta på plagget efteråt eftersom jag inte vill påminnas om hur jag mått under tiden jag sytt det. Det är nog därför. Den här utbildningen är mycket intensiv. Det är de gånger när jag inte är stressad som jag kommer ihåg hur roligt det faktiskt är att sy. 

Därför har jag alltså ett antal ofärdiga plagg i lådan. På fredag och lördag är det vårutställning här på skolan. Vi på sömnadslinjen ska visa upp våra plagg för besökarna i ett par klädvisningar. Och om jag inte ska mannekänga i en knapplös skjorta med traskant istället för krage, eller en klänning med snedslå i bara ena ärmhålet och halsringningen, en klänning som jag dessutom bara kommer i om jag slutar äta eftersom jag inte sytt i blixtlåset än, så gäller det att ligga i.    Det gör jag. Ligger i som en liten blå. Hade så bra framförhållning att jag idag borde ha roat mig med att titta på film eller åka till biblioteket om tidsplanerna hållit. Det har de inte gjort. Det är så mycket som kan gå fel när man syr ett plagg. Och allt tar mycket, mycket längre tid än man tror. Suck. Snart börjar paniksömnaden. Idag la jag av klockan tio för att sova tillräckligt inatt, för att kunna sy följande nätter om det blir nödvändigt. Och det lär det bli. 

Jag har en tröstchoklad i skrivbordslådan om det går illa, och vid Leksandsbesöket igår (behövde tråd och blixtlås) gick jag in i en blomsteraffär för att köpa rosa tulpaner. Jag är säker på att man syr finare sömmar och gör mindre fel med en bukett rosa tulpaner framför ögonen. Men de hade inga sådana blommor.    Det beror nog på tulpanbristen att jag fick sprätta så mycket idag att jag inte hann med vare sig blixtlås, bandkantning eller snedslån i andra ärmhålet på klänningen.    Fast glassbilen kom igår kväll och jag delade en påse minimarängcup med en vävtjej. Att sätta skeden i en halvsmält glassbägare med maräng är inte heller dumt under jobbiga perioder.    Ska faktiskt ta en med en gång. Magen kurrar.