Avslutningsfest

Written by Annika. Posted in Annika Elwing

Utställningen är över. Det har varit massor med folk här. Bland dem mina föräldrar som ska ta med sig mina saker hem. Skolan slutar på torsdag. Kommande vecka ska vi i klassen åka på en del studiebesök, bland annat till Jobs tryckeri och till Carl Larssongården om jag inte minns fel. Tyvärr är jag inte klar med allt jag ska göra så det blir nog en ganska stressig vecka ändå. Jaja. Sedan ska jag sova och vila hela helgen innan jag börjar jobba på måndagen.

Just nu är det avslutningsfest. Kattsingen vad trött jag är. Går nog och lägger mig… Otur bara att mitt rum ligger ovanför sällskapsrummet där festen hålls…

 

Utställningsdag

Written by Annika. Posted in Annika Elwing

Skolan är så fin. Utanför vävhuset har en grupp satt upp en cirkusform av pinnar. Inuti den är olika sittmöbler placerade och man bara måste in och provsitta! Smideselevernas gravkors står uppradade längs stigen mot trähuset och smedjan. Bänkarna och utemöblerna har kommit fram och björkgirlanger pryder husen. I Blå Salen är projektarbetena utställda, föremål med fem eller sex veckors intensivt arbete bakom sig. Träeleverna har en fin utställning med allt från krympburkar och skedar till stolar. Jag blir så sugen på att gå där… Och väv, som också har en inspirerande utställning.

Så mycket det lagts ned på varje föremål. Inte bara tid, problemlösning, häftig ilska på grund av saker som gått fel, och glädje. Nej, varenda sak innehåller ju något av en annan människa. Nu står föremålen utställda. Vem som helst som kommer får titta på dem.

Jag har inte hunnit kika in i smedjan än. Det har varit fullt upp med klädvisningen. Vilket kaos. Förstår inte att det funkar, men nu börjar det sitta. Hur man ska gå, hur länge man ska stå på varje ställe, hitta kläderna… Vi på grundåret visar handsydda linneplagg inspirerade av gamla linnesärkar, yllekjolar, linneskjortor, återbruksklänningar och våra projektarbeten; en rekonstruktion av ett gammalt plagg samt ett modernt plagg med inspiration av det förra. Eleverna på fördjupningsåret fick välja att göra en lite kollektion eller en rekonstruktion av ett äldre ärmplagg. De flesta gjorde livstycken. Jag har rekonstruerat en kjol till toarpsdräkten. Den är i rött kläde, har gul bandkantning och blå linning. Den mäter tre meter i omkrets. Midjemåttet är format genom omkring 40 veck. Det är ett mindre helvete att få till alla dem och få dem att passa med sitt eget midjemått. Det ger inte bara gråa hår utan också ryggproblem, öroninflammation, psykiska besvär och startar världskrig. Jag förstår att dräktkjolarna syddes av skräddare förr.

Det är bråttom med klädbytena så det finns ingen tid att känna nervositet, men visst känns det lite besvärat och utsatt att bli så noga iakttagen av publiken.Förstår att de tittar. Jag är så himla snygg! En tjej på vävlinjen som har jobbat som frisör fixat håren, en i min klass sköter sminkning. Man blundar och hör hur hon öppnar hundra olika burkar, blandar innehåll, trollar, penslar, borstar och gnider i ansiktet, och när man tittar upp igen har man en ditmålad mörk guldglittrig mask över ögon, näsrot och ut till tinningarna. Effektfullt. Jag känner mig så fin att allt fått sitta kvar efter klädvisningarna. Handlade lite mat ikväll och i affären tittade varenda människa och ungarna kommenterade. Lite besvärande. Tänkte inte på att det bara är här på skolan som alla vet varför man ser konstig ut.

Klar!

Written by Annika. Posted in Annika Elwing

Puh! Färdig! Jag är nästan redo för klädvisningen imorgon. Eller senare idag, hur man nu ser på saken. Jag är grymt trött. Sydde till klockan fem i morse, och nu blev det sent igen. Men jag är klar! Förutom vissa detaljer men dem är det ingen som ser. Det jag sytt färdigt ikväll är en blå figursydd linneskjorta linneskjorta med röda passpoaler. Det jag hade kvar på den var kragen. Det blev en liten kinakrage. Det är en enkel liten krage så jag vågar inte tänka på hur många timmar jag lagt ned på den. Det skulle tas med i rekordboken. ”Längst tid för att sy en kinakrage.” Jag var trött helt enkelt.

Färdig är också en blågrön bandkantad yllekjol. Jag har pippi på bandkantningar. Jag älskar dem. Fast de är förbaskat besvärliga att sy. I den klänning som jag också sytt färdig har jag snedslåar i halsringning, ärmhål och nederkant. Mycket jobb med det. Men så fin den blev! Den är från återbruksprojektet vi hade i klassen. Att utifrån lakan, dukar, gamla kläder, lampskärmar etc. skapa nya plagg. Klänningar. Jätteskoj. Man behöver inte vara så rädd att göra fel med ett loppisfynd som med ett dyrt tyg från tygaffären. Kan leka hur mycket man vill. Min klänning är gjord av ett brunt lakan med blå penséer och lila violer. Låter inget vidare, men jag är alldeles kär i tyget.

Nattlig sömnad inför vårutställningen

Written by Annika. Posted in Annika Elwing

Jag har problem med att avsluta saker. Det har jag lärt mig här på Sätergläntan att jag har. Av alla plagg vi sytt (sex stycken) under ett läsår har jag inte lyckats bli helt färdig med mer än två, och dem sydde jag klart i slutet av förra veckan. Klänningen behöver jag förresten ändra i ryggen…

Det brukar inte vara mycket som fattas. Fållning, broderi, knappar och knapphål eller en krage. Men när det kommer så långt lägger jag allt åt sidan, också ligger det där, mitt plagg, ofärdigt.    Jag syr inte fort. Och varje gång jag missat inlämningstiden har panikstressen släppt, jag slappnar av lite och får svårt att ta upp och fortsätta på plagget efteråt eftersom jag inte vill påminnas om hur jag mått under tiden jag sytt det. Det är nog därför. Den här utbildningen är mycket intensiv. Det är de gånger när jag inte är stressad som jag kommer ihåg hur roligt det faktiskt är att sy. 

Därför har jag alltså ett antal ofärdiga plagg i lådan. På fredag och lördag är det vårutställning här på skolan. Vi på sömnadslinjen ska visa upp våra plagg för besökarna i ett par klädvisningar. Och om jag inte ska mannekänga i en knapplös skjorta med traskant istället för krage, eller en klänning med snedslå i bara ena ärmhålet och halsringningen, en klänning som jag dessutom bara kommer i om jag slutar äta eftersom jag inte sytt i blixtlåset än, så gäller det att ligga i.    Det gör jag. Ligger i som en liten blå. Hade så bra framförhållning att jag idag borde ha roat mig med att titta på film eller åka till biblioteket om tidsplanerna hållit. Det har de inte gjort. Det är så mycket som kan gå fel när man syr ett plagg. Och allt tar mycket, mycket längre tid än man tror. Suck. Snart börjar paniksömnaden. Idag la jag av klockan tio för att sova tillräckligt inatt, för att kunna sy följande nätter om det blir nödvändigt. Och det lär det bli. 

Jag har en tröstchoklad i skrivbordslådan om det går illa, och vid Leksandsbesöket igår (behövde tråd och blixtlås) gick jag in i en blomsteraffär för att köpa rosa tulpaner. Jag är säker på att man syr finare sömmar och gör mindre fel med en bukett rosa tulpaner framför ögonen. Men de hade inga sådana blommor.    Det beror nog på tulpanbristen att jag fick sprätta så mycket idag att jag inte hann med vare sig blixtlås, bandkantning eller snedslån i andra ärmhålet på klänningen.    Fast glassbilen kom igår kväll och jag delade en påse minimarängcup med en vävtjej. Att sätta skeden i en halvsmält glassbägare med maräng är inte heller dumt under jobbiga perioder.    Ska faktiskt ta en med en gång. Magen kurrar.