Norrlänningens resa till Stor Stockholm -En betraktelse.

Resan började vid halv åtta på morgonen i lördags då jag mycket trött cyklade iväg till flygplatsen.
Efter att ha funderat i kanske en kvart på vad jag har i väskan som jag kan använda som sprängämne och placerat dessa i en plastpåse, checkade jag in och blev synad i säkerhetskontrollen.
Jag bestämde mig för att inte drabbas av storstadsstressen utan behålla det norrländska lugnet och njuta av min vistelse i huvudstaden.
Efter landningen på Arlanda, när bältetsskylten släcktes lät jag mig hållas och väntade sittande tills det blev möjligt att stiga av. Efter färden med flygbussarna, som kör som om det gällde livet, strosade jag omkring på Stockholms gator.
Efter bara ett litet tag reflekterade jag över något som jag trodde var en landstäckande fluga nämligen användandet av skorna Crocks.
I Umeå går säkerligen hälften av alla de man ser på stan med Crocks på fötterna, gammal som ung. Jag ansträngde mig verkligen och lyckades efter ett bra tag få syn på en flicka i tolvårsåldern som hade rosa Crocks på sig. Hemma har till och med min arbetsgivare infört dessa skor som arbetsskor. Under lördagen var det Stockholm Maraton men jag valde att deltaga i Shopping Maraton vilket jag hade laddat för de senaste månaderna.
Mycket shopping och fika blev det. På eftermiddagen, med värkande fötter, gick jag förbi en bänk där det satt två ungdomar varpå en av dem säger att hon tycker att hon känner igen mig.
Hon undrar om jag designar grejer och jag svarar ja. Hon undrar vidare om det är jag som säljer örhängen på Designtorget vid Plattan, vilket jag inte gör. Jag svarade henne;
-Inte just nu, och gick vidare.
Nu börjar ni kanske undra vad detta har med hantverk och slöjd att göra förutom att jag blev förväxlad med en designer. Det är det egentliga syftet med resan som går i slöjdens tecken. Jag var tvungen att utsätta mig för denna shopping maraton för att sedan på söndagen delta i Riksföreningen För Handvävnings styrelsemöte. I och med att vävningen är på framfart bland unga så vill jag föra in vår syn och tänk i föreningen, som för övrigt har en ganska hög medelålder.
Jag har lyckats övertyga om att jag har något att tillföra och blivit invald i styrelsen på riksnivå. Jag hoppas att jag kan hjälpa till med att få de unga vävarna att bli accepterade. Jag är er kanal in, använd mig!
/Veronica.