Hon skriker inte så mycket längre, men ibland längtar hon så innerligt.

Nyligen hade jag en separatutställning i Mora konsthall i Dalarna. Utställningen bestod av sju skulpturala verk. Titel på utställningen var ”Hon skriker inte så mycket längre, men ibland längtar hon så innerligt”, det är samma titel som på ett av verken.

Huvudinriktningarna i mitt konstnärskap är dels det skulpturala och dels det textila hantverket. För mig är en av de drivande krafterna just att utveckla metoder och tekniker så jag kan arbeta skulpturalt med textilen. Favoritmaterialen är tråden och den vita färgen. Med tråden kan jag sammanföra, sätta ihop, och framförallt kan jag med den tunna och sköra tråden bygga upp starka ytor, ytor som jag sedan kan använda som råmaterial till mina skulpturer. Med tråden kan jag arbeta med uppbyggnad, både som teknik men även som hjälp i gestaltandet av det jag vill förmedla. Med den vita färgen kan jag bygga världar, täcka, och skulptera. Jag tycker om att undersöka vithetens olika nyanser, dess blankhet, matthet och strukturer.

I min konst försöker jag ofta gestalta och arbeta kring en mänsklig skörhet och sårbarhet. Jag undersöker allmänmänskliga tillstånd och försöker ge dem form och struktur. Mycket i mina arbeten handlar om kontroll, och avsaknaden av kontroll.

Här några bilder från utställningen i Mora konsthall.