Avslutar min vecka här på kravallslöjd med två mobilbilder jag precis tog i ateljén. Klumparna ska nu få torka över natten och så hoppas jag att det känns bra när jag ser dem nästa gång.

Om ni vill se mer av min arbeten eller kontakta mig så finns min hemsida: www.jessicajohannesson.se

Ett av mina pågående projekt är detta. Den sista bilden är på en form som liknar de andra men som är större, den mäter nu ca 44x25x24 cm, den var ett test jag påbörjade för precis en vecka sedan och efter många timmars arbete börjar den få ett intressant uttryck och struktur. Den kommer tillsammans med de mindre skulpturerna bli en del i ett större projekt.

Här följer en mängd bilder, det är bilder på mer eller mindre färdiga objekt, bilder ur mina skissböcker och bilder på provbitar och processer.

Tillbringade förmiddagen i ateljén, påbörjade ännu ett projekt. Nu har jag varit hemma på lunch, vila, läsning och dusch. Ska tillbaka till ateljén alldeles strax och fortsätta det jag påbörjade. Härlig fredag.

Bilder från förmiddags.

För exakt ett år sedan var jag mitt uppe i mitt masterexamensarbete i Textil konst på Högskolan för Design och Konsthantverk. I examensarbetet arbetade jag på två skilda verk, ”Hon skriker inte så mycket längre, men ibland längtar hon så innerligt” och ”Gränsland”.

Då skrev jag: ”Hon skriker inte så mycket längre, men ibland längtar hon så innerligt” är en gestaltning av en människas känslovärld. Där skulpturen kan vara en lämning, en kvarleva, ett inre organ, en rest eller något som ska vidare någon annanstans. Min berättelse är inte sammanhängande, den består av punkter, som alla är i rörelse, där det inte finns någon sanning, samtidigt som allt är sant. Skrivbordet som står stadigt. Hon som är närvarande. Sorterat och uppradat, lådor, askar och burkar. Hon som är så skör och samtidigt den starkaste person jag mött.

Lådorna har konkreta former, helt olika varandra, men alla lådor har en tydlig avgränsning gentemot omgivningen. Några av lådorna har nästan fått ett gjutet uttryck. Men det är viktigt att de inte är gjutna, det är viktigt för verket att det är riktiga lådor, lådor med ett tomrum i, som man kan förvara saker i. Det är viktigt att de har ett lock att stänga och det är oerhört viktigt att de är övermålade med alla dessa lager och skikt av vit färg. Många av lådorna är övermålade i så många lager färg så att de inte går att öppna.

I verket ”Gränsland” arbetade jag kring gränser och spår. Jag försökte gestalta mina tankar kring döden i tre abstrakta svarta former. För mig handlade verket om döden, livet och sorgen. Om spåren, minnena, om kropp, och om det som blir kvar. Varje skulptur gestaltar ett skede eller ett specifikt stadie kopplat till min tanke på döden.

Om man är mer intresserad av att läsa om min process med examensarbetet så finns min examensrapport att läsa på min hemsida.

Nyligen hade jag en separatutställning i Mora konsthall i Dalarna. Utställningen bestod av sju skulpturala verk. Titel på utställningen var ”Hon skriker inte så mycket längre, men ibland längtar hon så innerligt”, det är samma titel som på ett av verken.

Huvudinriktningarna i mitt konstnärskap är dels det skulpturala och dels det textila hantverket. För mig är en av de drivande krafterna just att utveckla metoder och tekniker så jag kan arbeta skulpturalt med textilen. Favoritmaterialen är tråden och den vita färgen. Med tråden kan jag sammanföra, sätta ihop, och framförallt kan jag med den tunna och sköra tråden bygga upp starka ytor, ytor som jag sedan kan använda som råmaterial till mina skulpturer. Med tråden kan jag arbeta med uppbyggnad, både som teknik men även som hjälp i gestaltandet av det jag vill förmedla. Med den vita färgen kan jag bygga världar, täcka, och skulptera. Jag tycker om att undersöka vithetens olika nyanser, dess blankhet, matthet och strukturer.

I min konst försöker jag ofta gestalta och arbeta kring en mänsklig skörhet och sårbarhet. Jag undersöker allmänmänskliga tillstånd och försöker ge dem form och struktur. Mycket i mina arbeten handlar om kontroll, och avsaknaden av kontroll.

Här några bilder från utställningen i Mora konsthall.

Två bilder jag tog i min ateljé igår. Det pågår många olika processer där nu, minst fem verk arbetas på parallellt. Under veckan tänkte jag visa på några av dessa processer och jag kommer också berätta om och visa på några av mina färdiga arbeten.

Söndag och nyss hemkommen från skolan. Längtar efter ledighet, det har varit mycket ett tag nu, för att skapa och vara kreativ måste man också andas in, jag ska planera in några sådana dagar snart; åka till skogen, gå på loppis och göra nästan ingenting.

Jag vill tack för mig och avsluta med en av mina favoritbilder, jag tog den för ca ett år sedan på The Metropolitan Museum of Art i New York och den väcker mycket tankar och inspiration hos mig.

Jag kommer fortsätta skriva sporadiskt på: http://underminhud.blogspot.com/ och min hemsida är: www.jessicajohannesson.se

27 mars till 25 april ställer jag ut på Nääs konsthantverk. Mycket välkomna!

Tack för mig!

Jessica

Vi har ett textilgalleri i skolan, det är ett genomgångsrum i korridoren som vi elever kan ställa ut i under en vecka, i sammanhang med det så har vi även ett samtal om det vi arbetar med. För två veckor sedan ställde jag ut mina pågående arbeten och processer där. Jag försökte använda galleriet som ett skissrum där jag kunde få distans till mina pågående arbeten. Jag upplevde att jag var inne i så många olika processer att jag behövde stanna upp och ge allt en reflektion. Vad är det jag håller på med, vad vill jag säga, vad ska jag färdigställa och vad ska jag inte fortsätta arbeta med, vilka spår ska jag följa och vad är det jag vill uppnå?

Under sommaren 2010 fördjupande jag mig i ett vävprojekt, målet var dels att lära mig mer om vävning och att väva dubbelväv och dels att göra råmaterial som jag skulle kunna använda att skulptera med. I dubbelväven hade jag en varp med oblekt lin och en varp med ullcrêpe, ullcrêpen krymper och drar ihop sig när man blötlägger den och då bildas tredimensionalitet i den vävda textilen. Mestadels använde jag mig av samma inslag som i varpen, men jag experimenterade även med andra material. Fördjupningen var en fortsättning på ett tidigare vävprojekt som jag hade under hösten 2009. Även den gången vävde jag dubbelväv med lin och ullcrêpe, bilderna som följer är från båda dessa projekt.

Av några av de vävda ytorna jag tillverkade under sommaren gjorde jag skulpturala objekt som resulterade i verket ”Om jag ber om hjälp, vad händer då?”. Tyvärr har jag inte fotat det verket i dess befintliga form, men här är några närbilder på några av objekten som ingår.