Nån fler än jag som har strumpbyxor som gått sönder? Gissar det va?! Mina tenderar att släppa ut mina tår efter något år, och det är säkert trevligt för tårna och så men inte alltid så bekvämt för mig. Så därför började jag fundera på vad jag kunde göra med alla dessa fina men trasiga strumpbyxor. Så kom idén om strumpbyx-handledsvärmare till.

Iden är mycket enkel. Klipp av lagom långa bitar av stumpbyxorna i höjd med fotlederna (har använt de med tjocklek 40 den och uppåt. Vet inte om de riktigt tunna nylonstrumpbyxorna funkar utan att det går maskor. Men prova!). Nu har du i princip ett par färdiga handledsvärmare, men det kan ju vara trevligt att pynta upp dem lite. De vita här ovanför har jag virkat på kanter med tunt mohairgarn, och de turkosa fick fina röda knappar.

Fler tips på vad du kan göra av dina gamla grejer>>

I goda vänners sällskap har hela helgen spenderats.
Jag har inte hunnit skriva så mycket om det jag i början sa att jag skulle göra, konsthantverk, framtid och så vidare. Lite har jag nämnt konsthantverket. Framtiden däremot har inte fått någon plats ännu. Därför drar jag lite tankar om det nu….allra sist i bloggen.
Om en och en halv månad är det sommarlov, innan dess är det tre utställningar jag ska delta i. Jag har sagt upp min lägenhet, och flyttar från Stockholm i juni. Något som jag verkligen ser framemot. Första anhalten blir Umeå, och vad som händer sen efter sommaren har jag ingen aning om….. Tips om jobb, samarbetsprojekt, praktik osv mottages gärna!! Om tre minuter går min bloggtid ut, tänk att man alltid ska vara ute i sista minuten… hej då!

Jag är så less på att diskutera huruvida ens arbeten är konst eller konsthantverk, och om man ska kalla sig konstnär eller kosnthantverkare. Det känns som om dessa frågor dyker upp varje dag på vårt fack. Det kanske var att ta i men det är iallafall väldigt ofta. Jag kan inte påstå att ju mer vi diskuterar detta, ju säkrare blir jag på vad det är man håller på med.
Två fält som egentligen skulle kunna vara ett, eller åtminstone går in i varandra. Var gränsen däremellan går verkar sitta i vad vi väljer att kalla det snarare än hur vi kan kategorisera det. Det handlar kanske bara om att bestämma sig.

Idag har allt jag gjort handlat om fotografier. Samlat in foton från mina klasskamrater, skickat dessa foton på posten och sedan fotograferat på nytt. En dag ägnad åt fotot.
Fotografier är viktiga. Inte bara för hur man presenterar sina arbeten, men för mig också i arbetsprocessen. Här kommer en liten liten del av min kandidatuppsats, som handlar om hur jag jobbar.
”Jag utforskar och analyserar min omgivning. Vardagsmiljön med tillhörande objekt är mitt undersökningsområde. Med olika skissmedel söker jag efter en sorts kommunikation mellan delar eller objekt i rummet. Detta kan uttrycka sig i förlängning och reducering av objekt, former som möts, linjer som hör ihop, skuggor som ej finns mm.
Jag undersöker och fotograferar mig fram. Med bilderna skapar jag mitt egna undersökande bildbanksbibliotek. Detta fungerar sedan som mitt medel för redovisning och utvärdering.”
Att formulera med vad och hur man jobbar tycks vara ett slit in i evigheten. Språket räcker liksom inte till…
Hur som helst det jag ville tipsa om är att fota. Det funkar för mig.