Igår var det fredag, jag var trött i huvudet och kände en massa ”borde” inför helgen. Jag hade beslutat att det skulle vara den sista av mina kravallslöjdsbloggardagar men hade inte en idé om vad jag skulle skriva om. I morse var det litet lättare att komma igång när jag drog jag mig till minnes hur gårdagen började – och där börjar jag idag:

Det första jag hörde på radion igår morse var ”… fredag, som många tycker är veckans bästa dag”. Och bland det första jag hörde när jag kom till jobbet var ”…och äntligen är det fredag!”. Men där kom det mothugg: ”Men jag gillar måndag morgnar mer!” Vi lyfte på ögonbrynen för han som yttrade sig ger inte intryck av att älska måndagsmorgnar precis… Men med fortsättningen kom förklaringen: ”För då är det som längst till nästa måndag morgon.” Och så kan man ju också se det. Hur väljer du?

Och hur väljer jag? Det finns ju mer och mindre viktiga val att göra i livet, och jag tycker att jag valt rätt de gånger det VERKLIGEN har gällt. De gånger det har blivit riktigt lyckat så har jag lyckats använda hjärtat och struntat i hjärnans alla ”tänk om” och andra protester.

Som t ex när jag bestämde mig för att dra igång ganell och bli ”diversearbetare i textil, färg och form”. Under en resa i Nya Zeeland så såg jag nunotovning för första gången och visste att det på något sätt var frågan om ”nu eller aldrig”. Det var som att jag på ett ögonblick insåg vilka fantastiska möjligheter det ligger i tovningen. Här var en teknik där det knappast finns några begränsningar alls.

När jag första gången lärde mig tekniken för massor av år sedan så såg jag det inte så – det mesta tycktes mig vara grått, stampiga vantar och ”skogsmullehattar”. Men nu: Jag KAN inte komma på någon annan textil teknik med större möjlighet till variation i utförandet. Det går ju att åstadkomma allt från supertunna, lätta nunotovade textilier i finfibrig ull till stora självbärande skulpturer av grövre fibrer – och allt i samma grundmaterial och med i stort sett samma teknik. Och dessutom så finns min favorit nålfilt.

Nålfilt är ett förfiltat material av ull (som finns i massor av färger!) och som jag tycker gör tovningen ännu roligare. Den är lätt att arbeta med, både vid ”vanlig” tovning och vid nunotovning, och resultatet av idéerna kommer fram litet snabbare än med ”lös” ull. Om du tovar och inte har provat nålfilt än – gör det! Eller om du inte tovat alls men vill prova – börja med nålfilt! Som du kanske sett på www.ganell.se så finns litet olika hjälpmedel för tovning till försäljning där, bl a den nålfilt jag själv använder.

Nu väljer jag att avsluta mitt bloggande under Kravallslöjds vecka med Gotlandstema. Så mycket ”Gotland” har det kanske inte blivit – och kanske inte så mycket ”slöjd” heller… Men jag har antagit att om du är inne på Kravallslöjds hemsida så brinner du för slöjd på något vis, och jag har beskrivit litet av vad JAG gör för att kunna fortsätta ”hantverka” och slöjda. Jag hoppas att något av det jag skrivit har gett dig idéer om hur du ska kunna fortsätta göra detsamma! Tack för att du läst – jag hoppas att vi hörs och ses någon gång!

Jag har en egen liten kravallrörelse – i färg! Den handlar om att ”Våga vägra svart”. Nej, färg ska de´va´! Idag började jag fundera (igen) över en sak min mamma sa när jag var sådär 12 år, nämligen att ”Jag kan inte ha blått – utom kanske på sommaren när jag är solbränd”. Då tyckte jag att det var bland det dummaste jag hört. Vaddå KAN?! Nu funderar jag över om det var hennes uttalande som utlöste mitt stora intresse för fenomenet färg och hur det påverkar oss? (Titta gärna på ganells hemsida www.ganell.se så ser du att det inte är mycket i tovningsproduktionen som går i den okulörta färgskalan.)

Intresserad som jag var på teckningslektionerna i skolan, så borde jag komma ihåg om vi pratat om annat i färgvärlden än kulörtoncirken där. Men troligen gjorde vi inte det. Det var först när jag gick på färgkurs om NCS-systemet (som bl a används inom färgfackhandeln) som jag förstod ”på riktigt” hur det här med färgerna hänger ihop. Då hade jag dessutom precis utbildat mig till s k färgkonsult (som blev jättepoppis på slutet av 1980-talet men har funnits åtminstone sedan 1950-talet) och bedrev rådgivning om personliga färgval. Och så förstod jag plötsligt vad mamma menat.

När jag nu formulerat om det så säger jag att: ”Blått är inte en av de färger som bäst framhäver mina egna”. Och därför så bedriver jag min lilla ”Våga vägra svart”-kravallrörelse. Varken för mig eller så värst många andra med ”skandinavisk färgton” så är svart det som bäst framhäver våra egna färger.

Det finns förstås tillfällen när ”färgkoder” ska tillämpas (t ex marinblått som kod för säkerhet och stabilitet (uniformer) och svart som ”grupptillhörighetsfärg” för punkare), men jag önskar större fantasi när det personliga valet är fritt. Och jag tycker att det är synd att vi inte väljer litet som i Indien.

När vi var där förra året frågade en medresenär några kvinnor hur det kom sig att vi nästan aldrig såg en sari i ”neutral” färg. Svaret, tillsammans med en förvånad min, var att det finns alldeles för många vackra färger att använda, för att man ska välja en ”neutral”.

OM NU TOVNING för dig är detsamma som det var för mig när jag först lärde mig det  – d v s stampigt och grått i ullens naturgrå färgskala (som kan vara ack så vacker!) – så se dig omkring och upptäck vilka HELT andra uttryck tovning kan ha idag! Här på Gotland så är vi många duktiga tovare som använder både lammens naturliga färgskala och ull i massor av häftiga färger. Och du vet väl att får heter ”lamm” på Gotland? Det resten av Sverige kallar ”lamm” benämner vi ”lammungar”.

Ett långt och roligt inredningsuppdrag närmar sig sitt slut. Swedbank här i Visby har byggt om sitt kontor och jag har haft äran att få leda en del av det projektet. Från början handlade det om att hitta olika lösningar till ledningens frågeställning ”Går det att minska ytan med nästan 50%?”. När svaret visade sig vara ett ”ja” så inleddes arbetet med att få personalen med på nya förändringar – och de är fantastiska! Det verkar som om alla har tyckt att en stegvis ombyggnad under ett halvår har varit KUL! När planeringen av avklarad så drog borrmaskiner, byggdamm och allt annat som jag tycker verkar mest som problemskapare i den dagliga verksamheten in, och jag har ändå inte hört ett enda klagomål. TACK Swedbank Visby för att jag fått vara med!

Swedbank har ett centralt avtal med Kinnarps så de nya möblerna till banken har kommit just därifrån. Och tack vare det så har ganell, som ju är ”diversearbetare i textil, färg och form”, inlett ett samarbete med Kinnarps här i Visby som ger litet mera struktur i tillvaron. Ungefär på halvtid på årsbasis så utnyttjar Kinnarps ganells tjänster som inredare och allt känns väldigt bra! Kvar finns en halvtid att ägna åt hantverket och ”egna” inredningsuppdrag, samt ytterligare en till ”företagandet” – d v s allt som har med försäljning, marknadsföring, administration och annat att göra. Och jo, jag KAN räkna men redovisar hur verkligheten ser ut.

Idag har eftermiddagen gått åt till avdelningen marknadsföring, och att producera annonser. Det är inte bara Kravallslöjd som har Gotlandstema, utan också tidskriften FORMs stora sommarnummer. Då gäller det för mig att haka på eftersom ganells garage har premiär i slutet av maj. ganells garage är min pyttelilla butik/galleri/showroom där jag visar och säljer resultaten från en av mina tre halvtidssysselsättningar. När jag ändå var igång så blev det ett par annonser till dagspressen här på ön också.

Nu när dagens blogg är skriven ska jag ägna en stund åt en färgsättning till en av sommarrestaurangerna i sta´n. Det är ett uppdrag som ramlade på mig i förra veckan och som jag tackade ja till utan att tänka till riktigt… Bråttom för restaurangen förstås, eftersom sommaren och öppningsdatum närmar sig med stormsteg och allt ska se fräscht ut då.

”Jag är nästan färdig med livet!” – sa hon och lät GLAD. Det visade sig att hon pratade om den kurs i mönsterkonstruktion hon går och ”överdelar” hade stått på programmet.

Det här är mitt allra första bloggande och det kommer att handla om både ditt och datt under veckan. Om du är nyfiken på vad jag gör och vem jag är så finns en hel del att läsa på www.ganell.se. Där hoppas jag att det framgår att även jag är väldigt nöjd med att vara ”nästan färdig med livet”. Det vill säga att jag äntligen ARBETAR som ”diversearbetare i textil, färg och form”, något som jag har velat ända sedan tonåren men inte riktigt vågat mig på tidigare. Men FÄRDIG – nej, det blir jag aldrig!

Hon med ”livet” deltog i ALMI Gotlands seminarium om utformande av hemsidor och webbhandel idag, som en av deltagarna i nätverket Textil Gotland (www.textilgotland.net). Där sitter jag i styrelsen och vi håller just på att omforma vår hemsida så föreläsningen passade som hand i handske. Förhoppningsvis så ska den bli mer överskådlig för både de drygt 60 medlemmarna och för våra kunder.

Ett annat nätverk som jag deltar i är ”Tovningsakademin”, som drivs i Hemslöjdens regi och som du kan läsa mer om i en artikel här på Kravallslöjds sida nu under ”Gotlandsveckan”. Där är vi ca 15 medlemmar som i olika uppgifter och projekt vidareutvecklar oss i tovande och har trevligt tillsammans.

Och när jag nu är inne på avdelningen nätverk så kan jag lika gärna passa på att nämna ”Madame Herr Donner” också. Hon, madame Donner alltså, drev sitt handelsimperium på 1700-talet ”som en hel karl”. De affärskontakter hon hade utomlands kunde inte tro att de hade att göra med en kvinna och lade därför till ett ”Herr” när de adresserade brev till henne. Madame Donner är förebilden för kvinnligt entreprenörskap i ovan nämnda nätverk, där jag deltar för att bredda kunskaperna utanför de rent hantverksmässiga. För det gäller ju att klara rollen som företagare också!

Så är det då min sista dag som gästbloggare här på Kravallslöjd. Tänkte tacka för mig med ett sista återbrukstips. Här är det en helt vanlig petflaska som förvandlas till ett armband. Rätt enkelt och du behöver bara använda sax och lim.

Detta behövs

• Liten plastflaska, genomskinlig eller färgad, tex. drickyoghurt, smÃ¥ petflaskor, majonnästub etc. (Armbandet pÃ¥ bilden är gjort av en ljusblÃ¥ Ramlösaflaska)
• Kantband av valfritt material t.ex. nylon, bomull, silvertejp, spets. Bör minst vara 1cm brett
• Lim som fungerar pÃ¥ plast och blir genomskinligt när det torkar (ex. plastlim). Kontaktlim funkar dÃ¥ligt eftersom det fÃ¥r en gul ton när det torkar.

Gör så här

• Tvätta flaskorna noga och ta bort etiketterna (ett tips är att blötlägga med diskmedel i varmvatten).
• Markera armbandets bredd pÃ¥ flaskan med märkpenna och klipp eller skär efter markeringen. Putsa till kanterna om det behövs.
• Klipp eller skär av armbandet mitt för undersidan av handleden och runda av hörnen lite sÃ¥ de ej blir sÃ¥ vassa.
• Tag kantbandet och vik det dubbelt pÃ¥ längden. Limma fast det längs kanterna pÃ¥ armbandet. Ett tips här är att limma en bit i taget, sÃ¥ att limmet inte hinner torka innan bandet är pÃ¥ plats.
  
• Nu har du ett fungerande armband som du kan fortsätta att dekorera med tygbitar, nitar, klistermärken, silvertejp, pärlor, spets eller nÃ¥got annat kul.

Tips

• Gör hÃ¥l med en nÃ¥l i kanten pÃ¥ armbandet och sätt dit berlocker.
• Flaskor med lite udda struktur, som bubbliga (Sprite bl.a.) och räfflade (Mer bl.a.) blir effektfulla som armband.
• Klä in hela armbandet i kantband eller spets genom att använda kantband som är minst 2cm bredare än armbandet och vika in dessa centimetrar pÃ¥ insidan och limma fast dem där. Sedan kan du ju sÃ¥klart fortsätta med att limma pÃ¥ andra tygband, spets eller annat som dekoration pÃ¥ armbandet.

Så tillsist, stort TACK för visat intresse! Vill du läsa mer så fortsätter mitt bloggande med kreativitetstips och återbruksinspiration på http://oknytt.wordpress.com. Tack för mig!