NK:s snygga björkskyltning.

Gick förbi NK:s skyltfönster på Hamngatan under lunchen, de brukar alltid vara fantastiskt fina. I dag blev jag extra sprallig, två av dem var fyllda med björkar. De stora figurerna var klädda i lite nya grejer av Hedi Slimane, men roligast var att de var gjorda helt i björk. Snidade ansikten infogade i ett urtäljt hål i stammen, grenar till armar. Ja, snyggt.

Lunchen åt jag på Riche, ett säkert ställe om man vill käka gott. Det blev isterband från Vaggeryd med stuvad potatis för mig. Helt kanon. Brödkorgen var som vanligt fyllt med gott surdegsbröd, enda minuset är att de kör med enkla smörknivar. Förvisso i trä, men bara raskt utsågade ur tunna plankor.

Det är från restaurangen Riche vi har fått
benämningen pain riche. Tore Wretman
som drev restaurangen tidigare hämtade
mycket av sin inspiration från Frankrike,
bland annat baguetten som hos honom fick
heta Riche-bröd: pain Riche.

Kniv med skaft av vanlig björk, fyra lager
näver, tre lager ölburk och renhorn.

Jag har dragit mig för att göra knivar. Kanske beroende på att det finns så jäkla många duktiga knivslöjdare, den fåran är liksom utredd, kanske skulle det inte finnas nåt nytt att tillföra där. Sen minns jag också kniven jag gjorde i slöjden, i åttan kan det ha varit, den blev inte helt hundra.

Men så skaffade jag ett par blad ändå. Det var i höstas, och sen dess har de legat i en låda. I fredags tog jag fram dem, det lite mindre bladet skulle bli en ny slöjdkniv. Jag tog en bit av en björkstam, några näverbitar och sågade till en bit av ett renhorn. Nån slags metall har jag sett att knivslöjdarna använder som mellanlägg också, så jag klippte till några bitar ur en ölburk. Borrade hål för tången, filade, passade in bladet och limmade ihop allt med epoxy.

Dagen efter var det bara att börja forma. Jag täljde fram formen på skaftet med kniv och raspade hornbiten så att den skulle passa in. Rätt vad det var så var den klar. Det var lite kul att upptäcka att svårighetsgraden ligger på smörknivsnivå. Det är klart att det går att komplicera allt – göra runda fogar, arbeta med andra material, pynta med samiska snitt – men på det stora hela var det rätt enkelt. Formen är ganska given, och storleken på skaftet gör det snabbt att putsa färdigt. Jag tänker mig att den stora utmaningen med knivar är att göra slidan, ska testa det också nån gång.