Igår var jag på ett lite frustrerat humör sådär av ingen speciell anledning. Sådär som det kan vara ibland. Så istället för att låta frustrationen gå ut över min stackars sambo så spann jag lite tokiga saker istället. För många år sedan bestämde jag mig för att jag skulle prova att spinna allt jag kom över, och det började bra med papper och katthår och det ena och det andra. Men på sistone har det mest blivit ull.

Det första jag kom att tänka på var plastpåse. Lite lagom meta att spinna garn av en plastpåse och sen virka en påse av det, eller hur? Så funderade jag på hur man bäst klipper sammanhängande strimlor av en påse. Visst, man kan ju klippa påsen i en enda lång spiral, men det tar ju en massa tid. Så jag klippte av botten på påsen och handtagen, rullade ihop den och klippte i ungefär halvcentimeter stora bitar. Så då hade jag ju öglor som jag kunde sätta ihop efter hand som jag spann! Sen var det bara att trampa på, i lägsta växeln och med ett högt indrag så gick det som en dans!

Men det tog ju inte lång tid och även om frustrationen var nästan botad så var jag sugen på att spinna mera konstigheter. I en ficka låg en gammal tampong. ”Den borde man kunna spinna”, tänker jag glatt. Så jag plockar av ytterhöljet och snöret och har en bomullstuss som ligger och stirrar på mig. Jag har aldrig spunnit bomull förr, och tampongbomull lär inte vara av den finaste kvaliteten direkt. Men jag plockade fram min ryska slända och satte igång. Det var ju inte helt lätt, får jag erkänna, men det var rätt kul. Och en liten, liten docka bomullsgarn fick jag för besväret.

Har en benägenhet att samla på mig en hel del ”grejer” som kan vara bra att ha inför framtida DIY-projekt.

Av kära faster har jag en massa olika ”skelett” från gamla lampskärmar, de ligger bra i ”tyggarderoben”, värmer väl egentligen inte så mycket som mina tyger och garner gör, men jag visste att någon dag kan de komma till användning. Lagom till advent sprack fönsterlampan i glas. Det gjorde inte så mycket för då var det dags att hänga upp adventstjärnan. Men i januari när stjärnan skulle ner hade jag inget nytt att hänga upp.

Materialet – restgarner från en stickad barnmössa och en av lampskärmarna – låg framme i väntan på min egen skaparlusta och när en av ungdomarna var hemma från skolan och saknade sysselsättning kom jag med förslaget om att göra något med garnet och lampskärmen.

Hon lindade in lampskärmen med ett av bomullsgarnen och ”vävde” sedan in några trådar med avvikande färg i överkanten som dekoration.

För att få upp lampan så snabbt som möjligt använde vi samma elsladd och glödlampa som till adventsstjärnan.

Resultatet blev en enkel hängande fönsterlampa som sprider ett milt och behagligt ljus. Jag är jättenöjd med lampan och den pryder verkligen sin plats i tamburfönstret.