I min presentation skrev jag att jag inte kallar mig slöjdare. Ändå blev jag störtförtjust i sidan kravallslöjd när jag kom i kontakt med den, jag kände mig ”hemma”. Sidan utstrålar så mycket kreativitet. Glädje.

Jag skapar, men, jag har inte ett material som jag håller mig till. Jag filtar i ull, gör smycken av silvertråd, lägger mosaik, skapar nya saker av gamla, jag gör kort, lampor av papper, smycken med pärlor, jag syr ibland… Ja, allt som jag kallar för att pyssla.

I slöjdföreningen jag är med i upplever jag ibland pyssel som ett skällsord. Ibland undrar jag om det är en generationsfråga. (Jag är tokyngst Slöjdföreningen Jordhammar) Jämnåriga vänner frågar ibland, med något längtansfullt i rösten, om de kan få komma till mig och pyssla. Som om det vore något underbart.

Att slöjda å andra sidan, är i mina ögon något fint, något som inte vem som helst klarar av. Att till exempel sticka så som kvinnan som bloggade veckan före mig, det klarar inte vem som helst (mitt perspektiv). Hennes alster tyckte jag var helt fantastiska – vilken kunskap! Vilken slöjdare!

Att forma ull med filtnålar kallar jag för att filta medan jag hört andra kalla det för att nåltova. Nåltova låter mer slöjdigt, jag kanske ska börja använda det ordet istället? Ord kan vara väldigt viktiga…

Jag har pärlat väldigt mycket och håller även homeparty-kurser i smycketillverkning. Det har inte tidigare kallats för slöjd, i alla fall inte lokalt. På hemslöjdskonsulenternas sida www.365slojd.se finns pärl-tips med bland slöjdidéerna. Jag gillar det.

Varför bryr detta min hjärna? Ja, säg det. Jag tror att någonting i mig vill vara slöjdare. Men än är jag inte redo, jag fortsätter att kalla mig för en kreativ själ ett tag till.

PS. Vill se fler bilder på mitt pyssel? Kolla in min hemsida www.ellenj.se DS.