Jag skrev i veckans första blogginlägg om en episod på jobbet. När jag översköljdes av längtan efter att skapa med papper. (Ja, man kan undra om det står riktigt rätt till … ;-))

Idag har jag gjort det – bara för min egen avkopplings skull – kort blev det. Men först när all ull och all silvertråd, mm, var undanstoppade.

Mitt bord blev först av med all ull, silvertråd, knappar, osv. Sedan fyllt igen, med papper, stämplar och alla möjliga tillbehör. Och detta kan vi väl enas om, är pyssel!

Dagen efter en intensiv utställningsdag känner jag mig … ”Dagen efter”. Och nu är dagen snart slut. Och dessutom min bloggvecka. En väldigt rolig vecka!

Tack för mig!

Ninas café i Stenungsund är en riktig pärla. Ett café i sann 50-tals anda. Normalt har de öppet mellan 07 – 14 men idag är det öppet under hela ”kulturnatta”. Fast det kallas inte kulturnatta i år, utan det är bara ett antal utställningar som går av stapeln på samma dag och samma tid som det skulle ha varit kulturnatta… Verkar det konstigt? Jag håller med.

Men vi blev väldigt nöjda med vår utställning! Och jag har siktat in mig på en räkmacka till kvällsmat. (Jag ska vakta utställningen de sista timmarna.)

Mina hjärtliga änglar. Nåltovade. ;-)

Utmed väggen placerade vi arbeten av näver och trä. Även några ripsdukar och knoparbeten fick plats.

Här hamnade mina tavlor. Nedanför syns mina smycken.

Mössor och ett par vantar av föreningens enda modist, Inger Säterberg.

Tänk att alla påbörjade projekt hann bli klara. Det är inte så vanligt hos mig. Något som däremot är vanligt är att det finns ett helt gäng idéer kvar i skallen…

I min presentation skrev jag att jag inte kallar mig slöjdare. Ändå blev jag störtförtjust i sidan kravallslöjd när jag kom i kontakt med den, jag kände mig ”hemma”. Sidan utstrålar så mycket kreativitet. Glädje.

Jag skapar, men, jag har inte ett material som jag håller mig till. Jag filtar i ull, gör smycken av silvertråd, lägger mosaik, skapar nya saker av gamla, jag gör kort, lampor av papper, smycken med pärlor, jag syr ibland… Ja, allt som jag kallar för att pyssla.

Min egen favorit bland gammalt som blivit nytt.

I slöjdföreningen jag är med i upplever jag ibland pyssel som ett skällsord. Ibland undrar jag om det är en generationsfråga. (Jag är tokyngst Slöjdföreningen Jordhammar) Jämnåriga vänner frågar ibland, med något längtansfullt i rösten, om de kan få komma till mig och pyssla. Som om det vore något underbart.

Att slöjda å andra sidan, är i mina ögon något fint, något som inte vem som helst klarar av. Att till exempel sticka så som kvinnan som bloggade veckan före mig, det klarar inte vem som helst (mitt perspektiv). Hennes alster tyckte jag var helt fantastiska – vilken kunskap! Vilken slöjdare!

Att forma ull med filtnålar kallar jag för att filta medan jag hört andra kalla det för att nåltova. Nåltova låter mer slöjdigt, jag kanske ska börja använda det ordet istället? Ord kan vara väldigt viktiga…

Jag har pärlat väldigt mycket och håller även homeparty-kurser i smycketillverkning. Det har inte tidigare kallats för slöjd, i alla fall inte lokalt. På hemslöjdskonsulenternas sida www.365slojd.se finns pärl-tips med bland slöjdidéerna. Jag gillar det.

Varför bryr detta min hjärna? Ja, säg det. Jag tror att någonting i mig vill vara slöjdare. Men än är jag inte redo, jag fortsätter att kalla mig för en kreativ själ ett tag till.

PS. Vill se fler bilder på mitt pyssel? Kolla in min hemsida www.ellenj.se DS.

Idag väntar en lång och sen dag på jobbet. Jag ska ”dema” quick knit på Panduro på Östra Hamngatan i Göteborg – det blir kul!

Här kommer en liten bild på vad som föranledde att jag fick frågan om att gästblogga här. Återanvändande av knappar blev ringar, tillsammans med silvertråd.

Ringar av sterlingsilvertråd och knappar.

Idag har jag haft en ledig dag, en skrota-runt-dag. Och, mina ulltavlor är klara!

Ulltavlorna är det roligaste projektet på länge. För ett tag sedan krympte jag några ulltröjor som jag haft som bakgrund och sedan filtat på. Just den här idén har levt i huvudet på mig under lång tid, tröjorna fiskade jag upp ur en klädinsamlingskasse för, hmm, öh, kanske ett år sedan … Känns det igen!? Idén slår ner i huvudet som en blixt och sedan …

Hur som helst så har jag den här gången varit ovanligt grundlig, till och med gjort akvarellskisser när ljungen blommande nere i viken där vi brukar fiska.  Det är verkligen vackert när naturen fylls av ljung!

Idag har jag insett att ljungen hunnit bli brun och naturens färger går mer åt orange … Men, man kan inte tänka på allt, tavlorna ska följa med till utställningen på lördag – nu inramade!

I det här läget innan en utställning infinner sig känslan Tänk om ingen gillar dem!?! och sedan insikten om att jag måste bestämma pris.

Skapandet är det roliga. Men det är bara att erkänna, jag tycker också om att sälja det jag gör. Det har hänt en gång att jag satt ett skyhögt pris för att jag inte vill sälja. Men dessa tavlor vill jag verkligen att någon ska bli kär i och vilja hänga på sin vägg.

Det kreativa med tavlorna är i alla fall klart… priset får värka fram. Sätts troligen på lördag.

Jag står på jobbet och plockar upp hobbyknivar, skärunderlägg och taperunners när jag översköljs av känslan Jag måste hem! Jag måste hem och skapa! Känslan smet troligen ut ur munnen på mig också för en kollega tittar skeptiskt på mig och tapen i handen. Går du igång på det där!?

Hemma har jag lite för många projekt på gång – samtidigt. Två ulltavlor, änglar, broscher, ringar samt halvfärdiga mobiler. Det mesta är till en utställning på Ninas Café i Stenungsund på lördag. Mobilerna ska till butiken Bytt & Blandat i Ljungskile. (Någon som vet var jag kan få tag på bra träringar till upphängningen?) Ja, detta ligger framme. Ja, jag har en ovanligt tålmodig man. Ja, detta är en ovanligt kreativ period – till och med för mig.

Men, det jag vill hem och skapa när jag står där på jobbet har inte med pågående projekt att göra. Jag har så många vackra papper liggande hemma sedan rean i somras. Jag vill hem och använda dem, göra kort, eller kanske en lampa, eller en tavla …

Jobbet, det är Panduro Hobby i Göteborg. (I alla fall än så länge. Jag har varit tjänstledig i två år och pluggat webbdesign, men det är en helt annan historia.) Panduro är en slitig men härlig arbetsplats. Vi får höra om människors många olika projekt, en del får vi faktiskt se när de är färdiga och dessutom får vi ge bort idéer. Synnerligen inspirerande!

Att bli inbjuden att gästblogga här faller också under Synnerligen inspirerande! Det ska bli en rolig vecka – det känner jag på mig!