Hur är det egentligen. Får man stjäla idéer?
Får man kopiera? Får man låta sig inspireras?
Nu har jag jobbat ganska länge i den här branschen och hört frågorna många gånger, ställda på många olika sätt.
Med tiden har jag börjat se lite mönster i hur man tänker.

I början av sin utbildning eller karriär funderar man ofta väldigt mycket på det här.
Man är väldigt rädd. Rädd för att inte vara tillräckligt originell själv. Rädd för att bli kopierad. Rädd för att man härmar. Rädd för att vara förutsägbar. Med tiden avtar som tur är rädslan.

Jag tror att ju säkrare man blir på sitt eget uttryck desto mindre rädd blir man. Det är inte hela världen om saker blir lite lika. Man är inte bara resultat av sina egna uttryck utan också del av sin tid.
Därför blir vi ofta ganska lika varandra. Själv ser jag likheterna mellan det jag gör och t ex Camilla Martelius och Bengt och Lotta som gick ut samma år som jag från konstfack. Det finns likheter, men vi är inte samma.

Och visst får man bli inspirerad! Ofta ser man ju någonting som sätter igång ens tankar och vilja att skapa. Det ska man verkligen inte vara rädd för. Jag såg ögonen gnistra hos min 7-åring när vi gick på Leksaksmuseet en gång och hon såg ett underbart detaljerat dockskåp från förra sekelskiftet. Jag frågade henne -Vet du vad ordet ”inspirerad” betyder? -Nä, sa hon. -Det betyder ”NU FICK JAG LUST ATT BYGGA NÅGOT! -Ja, sa hon, då vet jag att det är INSPIRERAD jag är nu!

När jag nu har vandrat omkring i London och sett en hel del ny design är jag verkligen inspirerad. Jag ska inte göra sådana här saker och sälja själv, men jag fick igång lite nya tankar och blir verkligen sugen på att jobba.
Fast en fjäderlampa vill jag så gärna göra och ha hemma, kanske med rosa fjädrar… eller skatfjädrar.

Jag har ett tips också. Om du ser något som du tycker är så bra att du genast vill göra en EXAKT likadan själv, titta då bort på en gång.
Du har redan sett tillräckligt för att göra en helt egen. Man känner sig fånig som kopierar så ogenerat men när man är klar kommer det visa sig att resultatet inte alls är likt den där man såg.
Då kan du gå tillbaka och titta. Den impuls du fick behöver inte alls vara lik det du verkligen såg.
Ser du en fin sak och vill kopiera och börjar titta efter noga hur det är gjort, fotografera och ta mått, då är det värre, det är att kopiera. Det är inte alls lika roligt och resultatet har alldeles för lite med dig själv att göra