Tid och rum. Tänk så många metaforiska meningskonstruktioner som innehåller dessa begrepp. Jag kommer ta avstamp där med. Idag är det fredag. Vardagsveckans slut och helgens början. Frejas dag, men de är inte gudarna som för veckan och tiden framåt, det är rytmer av vardag, fritid och helg. Tiden för asatron är förbi sedan länge och resterna i språket är så naturaliserade att de inte längre märks. Tidevarv. De kommer och går, generationer är inte skiljda från varandra utan dynamiska samspel. Gröna, röda, första, andra och tredje vågor bär med sig sand av varandra och är delar av samma hav. Ja, såhär skrev redan de gamla grekerna när de reflekterade över saker

SKOJJA

De gjorde de säkert inte. Eller kanske. Relevansen för att föra min argumentation framåt är i vilket fall noll. För ofta när jag hör argumentet ”redan de gamla grekerna” så används det som stöd för att det som händer är rätt eller att de gamla grekerna var jättesmarta. Exakt vad de gamla grekerna gjorde och tyckte är omöjligt att veta. Men denna slentrianmässiga, slarviga referering skapar en kanon. Alltså inte en kanon som det går att inta fästningar med, utan kanon som i ”stämmor som bildar en asmäktig helhet”. Tidevarv må passera men viljan att hitta ett gemensamt ursprung består. Att sträcka ut armen mot dåtiden och säga de var som oss är inte samma sak som att undersöka dåtid för att analysera varför världen är strukturerad som den är idag. Att utgå från antiken som civiliserad början på det ”moderna” skapar geopolitiska och kulturella ramar som inte ska vara osynliga. De ska synas. För de påverkar uppfattningen och hur vår (kollektiva och individuella) verklighet beskaffas.

I början på 70-talet skrev Kirsten Hofsätter skriften Hönsestrik. Det är ett stickmanifest som manar till upprop och uppror. Sticka som du vill, det behövs inga mönster! Bryt konventioner och sticka fritt! ”Låt oss börja med att göra om samhället medans vi stickar oss själva och våra barn en härlig tröja!” Skriften börjar med ett uppräknande av ”Stickminnesmärken” i ett historiskt perspektiv. Hon skriver att redan de gamla egyptierna stickade sockor. Jag läser det som en fantastisk ödesironi och framtidstro. Hofsätter ville göra uppror och det mest effektiva i ett omkullkastande måste ju vara att ställa hela historieberättandet på ända. Går det att ändra historien? Det händer ju något när historielektioner inte har huvudfokus på kungar som krigat och dött utan på människors levnadsvillkor i olika tider. Det ändrar fokus. Att inte endast utgå från Europa och Amerika som centrum utan från Afrika, Asien och Oceanien. Att skriva om kvinnor som människor och inte som döttrar, mödrar eller fruar. Att skriva om stickning som en kunskap som förändrade samhällen och inte endast om smide.

Tid och rum är här och nu. Alltid. Vi är i oss själva. Vi är inte objektiva utan subjektiva. Vi är dem. Jag är du när jag tror att vi är vi. Men när du säger att du är som jag blir jag skeptisk för jag vet att du inte förstår exakt allting på mitt sätt. Men det är ok. Vi kan prata om det. Vi kan skapa en gemensam förståelse av något. Men säg inte att du är jag. Vi kan vara något tillsammans istället.

Vi heter FPH. Och jag heter Lina.

I vintras fick vi en förfrågan att göra en backdrop till Feministisk Festival som var i Malmö i juni.

”Gör en backdrop. Till en Feministisk Festival. Vi tror på er.” Det var riktlinjerna vi fick att jobba utefter. I början var den stora frågan: vad är en Backdrop? Det gick inte att logiskt översätta det. Googla. Ok. Det som ska hänga bakom artisten/det som händer på scenen. Eftersom det ska vara en bakgrund till ett framträdande så gäller det ju att inte göra något alltför detaljrikt som försvinner bakom ett trumset eller en dansgrupp.

Tänk tänk tänk.

och fika fika fika.

Del ur vårt första utkast om vad vi tänkte:

”Handarbete blir ofta förknippat med kvinnogöra och tradition. Någonting som förts vidare från generation till generation. Genom många decennier var handarbete det viktigaste en flicka kunde lära sig för att bli en bra hustru och mor. Handarbete kan anses som ganska meningslöst med alla sina spetsdukar, mormorsrutor och broderier. För många kvinnor var det dock livsviktigt och en möjlighet att få träffa andra kvinnor. Komma utanför hemmet och diskutera viktiga frågor. En av de första kvinnoföreningarna var en handarbetsförening för bara kvinnor.

Vi vill göra en backdrop som drar paralleller till de gamla hantverksträffarna och syjuntorna, men i en modern tappning, som binder samman dåtid med nutid och som bryter ner gränser mellan olika kreativa rum.”

Eftersom vi är en feministisk hantverksgrupp så ville vi till festivalen lyfta det feministiska i slöjden. Det emancipatoriska. Emancipatorisk tycker jag är ett vackert, men svårt ord. Det ligger liksom väldigt bra i munnen och det känns som om varenda stavelse går att härleda bak i någon språkstam som ytterligare ger det tyngd och politisk sprängkraft. Emancipatorisk brukar beskrivas som frigörelse från ett system eller maktstruktur. Frigörelse. Frigörelse kan också liknas vid utveckling eller förändring av något. Något går från ett tillstånd till ett nytt.

Handarbete är en traditionellt kvinnligt kodad syssla som kan vara lite allt möjligt, gärna något som går att stoppa i en ficka eller väska och tas upp vid väntetid eller oväntad fritid. Det som historiskt kan definieras som emancipatoriskt i slöjden är hur den möjliggjort en egen inkomst för kvinnor och på så sätt utmanat den kapitalistiska könsmaktsordningen. Men, det emancipatoriska i slöjden är inte endast möjlig ekonomisk vinning utan möjlig frigörelse från patriarkatet.

Vår backdrop är en bild av fem personer som handarbetar. Alla är sysselsatta och en jättestickning växer fram. Den skildrar kraft, styrka, aktivitet, planering, omsorg, närvaro, skratt, allvar, kunskap, lärande och nyfikenhet. Ett nerböjt huvud är inte kuvat utan koncentrerat. Handarbete är inte menlöst utan organiserat förändringsarbete. Gemenskap. Vi ville belysa hur textilslöjd inte behöver uppvärderas till ”konst” utan ska omvärderas till innehav av kunskap och progressivitet. Ett sätt att få utlopp. Skapa. Hon var inte pysslig utan visionär. Revolutionär. Jag har både vävt en trasmatta och dragit undan den för hela det misogyna samhället för ur handarbete gror revolution.

Lina/FPH

In action med Marit Bergman.