Gårdagen spenderade jag sängliggande och enträget mumlande att jag inte alls var förkyld. I morse försov jag mig, inte mycket, men så pass att jag inte riktigt hann tänka innan jag kastade mig upp ur sängen och in i duschen för att tvätta håret. Ett väldigt onödigt och möjligtvis ödesdigert beslut. Dreads är lite trixiga att få torra, särskilt om man har lite ont om tid. När jag väl klev ut utanför dörren möttes jag av lite för många minusgrader, och naturligtvis glömde jag min mössa. – Som upplagt för att förkylningen ska kunna hänga kvar ett litet tag till.

På bussen mötte jag upp med Noomi som även hon är medlem i gjuteriföreningen. Hon hade ställt upp på att hjälpa mig med att göra avgjutningen av mitt ansikte, och när vi väl hoppat av bussen och tagit oss in i gjuteriet satte vi igång. Om någon av er någon gång fått något slajmigt och mintsmakande uppkört i munnen hos tandläkaren vet ni vad alginat är. Ett helt fantastiskt material. Det är som jag förstått det gjort av någon sorts alg, man kan sätta det mot huden – eller i munnen för den delen, utan att det är skadligt. Att göra en form i alginat innebär att man kan få med varenda por, vart enda liten rynka i huden och varje del i ett fingeravtryck.

Jag började med att plocka bort mina piercingar smörja in mitt ansikte med vaselin för att det skulle bli enklare för alginatet att släppa senare, och framförallt så att inte mina ögonbryn eller ögonfransar skulle fastna. Sedan blandade vi till alginatet och satte igång.

Efter att vi tagit av mig masken och haft ett och annat skratt över hur mycket gips och alginat jag hade fått i håret, och kanske framförallt mitt hjärnsläpp under morgonen som resulterade i att jag tvättade mitt hår trots vetskap om att vi skulle göra avgjutningen, så hällde vi i gips i alginatformen. Medan vi väntade på att gipset skulle brinna rekade vi lite inför morgondagen då det är bronsgjutning inplanerat.

Eftersom det är första gången jag häller brons med någon annan än min far på andra sidan degeln och eftersom det är första gången Noomi häller brons, så kändes det skönt att snacka ihop sig lite innan och testa hur vi ska lyfta upp degeln, vart vi ska stå etc. I morgon kommer det vara stökigt. Fläkten igång för fullt och med den ett monotont dån, ugnen på och med den en rätt stark värme, slammer och buller – helt enkelt en lite stressig miljö. Då är det otroligt skönt att få reka lite innan så att man känner sig bekväm och bara behöver peppa inför en, förhoppningsvis, grymt rolig morgondag!

Innan vi tog bussen hemåt tog vi upp ansiktsavgjutningen. Lite mindre gjutfel blev det, precis som det nästan alltid blir och eftersom jag andades genom näsan via sugrör blev näsvingarna något märkliga. Jag råkade även trycka in min tumme i hakan när jag skulle ta av formen från ansiktet. Nu måste jag dock fundera om jag ska fixa till felen eller helt enkelt lämna avgjutningen som den är. Det känns intressantare att lämna den som den är faktiskt, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men jag måste inte bestämma mig än på ett tag, detta är starten på ett långvarigt projekt. Vi får se hur långvarigt det kan bli.