Jag har alltid varit passionerad av att tillverka saker själv. Frank Roosevelt lär ha sagt ” Du tar det du har, och gör det du kan, där du står”. Det har lite blivit ett signum för mig på både gott och ont. Jag tittar hela tiden efter möjligheter och lösningar. Nu föll det sig inte bättre än att jag nästa vecka åker till landet där recycling och återanvändning är något väldigt stort. Där man måste återanvända det som redan har tappat sin funktion, varken man vill det eller inte. Historien är följande:

Våren 2009 hade vi på vår skola ett studiebesök av nio olika rektorer ifrån lika många länder i Afrika. Dom vandrade igenom våra lokaler med dubbla vantar och mössor. Kallt. En utav rektorerna satte sig i matsalen för att äta en bit mat och jag slog mig ner för att konversera för en stund. Det första rektorn frågade mig på knagglig engelska var:

–       Hur slår ni barnen här?….Inte OM…Utan HUR?…

Jag blev till en början fullständigt överrumplad av vad han sade och stammade tillbaka att här i Sverige får vi inte slå barn. Det står klart och tydligt i lagen…Han skrattade och förstod inte alls hur vi då kunde hantera dessa ungdomar. Jag insåg ganska snart att det är inte bara är milsvids skillnad mellan oss, kulturellt, geografiskt, ekonomiskt  utan också i vårt sätt att se på inlärning och elevernas möjligheter till inflytande. Efter mer prat så fann vi varandra och tyckte faktiskt att vi hade det ganska trevligt. Efter att han hade åkt tillbaka till Burkina Faso så kunde vi inte glömma varandra utan började återuppta en viss kontakt där vi skickade varandra gåvor. Jag fick handtryckta kläder, tryckta i kobajs, och han fick handdukar med dalahästar på. Efter en viss tid ville ” Ali” att jag skulle komma och hälsa på hos honom, i hans skola. På skolan där det råder ett minimum av elevinflytande. På vår skola är vi väldigt långt framme med att eleverna själva får vara med och påverka sin undervisning. Det föll sig inte bättre än att jag, tillsammans med en franska lärare, satte samman en projektansökan för att söka pengar för ett studiebesök i Alis skola. Efter mycket arbete fick vi vårt projekt godkänt och nu är vi där. Vi skall presentera hur vi arbetar på vår skola och samtidigt ta reda på hur, eller om, eleverna på Alis skola har något inflytande. Samtidigt har jag en underbar chans att göra studiebesök på olika fabriker där man verkligen sätter samman gamla saker i en ny tappning. Jag tog kontakt med Burkina Faso Design, i Stockholm, som säljer produkter ifrån Burkina och som har många tipps om var man skall gå. Här är lite tipps ifrån dom:

”Village Artisanale, en hantverksby, där det finns hantverkare som representerar många olika tekniker och sorters hantverk eller Centre Artisanale, som ligger bakom huvudpostkontoret i Ouagadougou.  Där kan man också se på olika tillverkningstekniker och prata direkt med hantverkarna.

Också inne i centrala stan finns en butik/galleri som heter Nuance. Det ligger som inne på en gård nära stora marknaden. Det är lite dyrare, men där får man en bra överblick över det mer högkvalitativa hantverket och de har

ofta en hel del återvinningsprodukter. Ett spännande konsthantverkscenter som jobbar en hel del med återvinning är Centre Lukaré.”

Visst låter det spännande. Nu är det bara att packa resväskan med så lite det bara går och samtidigt ha med sig en massa minne till kameran så att man kan ta del av alla de färdigheter som dom är så bra på. Varken dom vill det eller ej!!!

Imorgon åker jag..så jag vill tacka för mig och hoppas att jag har tillfört något av intresse…!

.