Goddag!

 

Detta är väl inget man kanske behöver poängtera inför denna publik men jag måste säga att slöjden och hantverket som mötesplats är en av de saker jag värdesätter högst.

 

Jag pendlar oförskämt många timmar om dagen men sedan jag upptäckte virkningen har det inte varit lika hårt. Särskilt inte eftersom jag ibland är sådär dumsocial och attackerar gamla oskyldiga damer, jag tänkte delge historien om en av dessa träffar.

 

Jag smög på bussen påväg till min kära en varm eftermiddag och ser i ögonvrån en dam klädd i färger som mitt tränade öga direkt kopplar till Gudrun Sjödén. De flesta av mina kvinnliga släktingar klär sig i dessa och eftersom dom är slöjdintresserade tänkte jag att jag måste provocera lite för att se om det gick att väcka hennes slöjdsinne. Sagt och gjort, det dröjde inte många sekunder innan hon frågade vad jag använde mig av för teknik och på det spåret gick vårat samtal vidare hela vägen till min hållplats. Alltså att prata med en totalt okänd människa om ett gemensamt intresse, jag var ju hellycklig när jag skuttade av bussen! Dessutom visste jag ju faktiskt vad hennes barn och barnbarn pysslade med samt att hennes favorittextilgöra var att tova..

Jag har ju givetvis någon att tacka för denna förkärlek till slöjd och det dumsociala också för den delen. Jag har ju fått vara med och leka med mor på diverse tillställningar sedan jag var för liten, Röhsska museet är tro det eller ej inte drömmen för en liten grabb. Och om du nu läser detta mamma så se det som ett tack dels för virkintresset men också för lärdomen av vart jag kanske inte bör ta med en framtida son ;)