Förebilder är livsviktigt. Utan förebilder navigerar vi i dimma, utan aning om var vi kommer hamna. När vi startar ett företag är det jättebra att ha förebilder. De fungerar som riktmärke när vi börjar irra runt och de ger en injektion av energi när vi är missmodiga. ”Om de har klarat detta så kan vi också”, typ.

Men det är inte lätt att hitta bra förebilder. Entreprenörskap, IT och investeringar … fokus hamnar hela tiden på pengar – och ofta på bekostnad av ett långsiktigt, hållbart tänk. Men Jabbo vill utgå från skapandekraften, generositet och att vi ska ha roligt. Går det ihop? Var hittar vi våra förebilder som är i linje med detta?

Galenskap är inspirerande. Leslie Hall är rolig, galen och gör grymma saker. Kolla in en av hennes videos så får du också lust att skaka rumpa, göra byxor och … driva eget.

Ofta finns de små berättelserna där som förebilder. En kulen höstmorgon inspirerades Jabbo av de två kompisarna som tagit fram en cykelhjälm som fäller ut sig själv. Kolla in filmen om Hövding här:

Det finns också riktigt stora berättelser som har en makalös kraft att inspirera oberoende av epok. En sådan är Frida Kahlo. Jabbo frågar sig hur denna kvinna kan vara så queer, så banbrytande, sååå 2012 – fast det var för snart hundra år sedan?

Det måste vara för att Frida Kahlo hade mod, var orädd, var känslig och vågade krydda med en smula galenskap.

Frida Kahlo – Two Fridas (1939)
Foto: Cea/Flickr.com

Vi vill börja vår bloggvecka med att filosofera över hur man berättar en historia. Sedan Jabbos begynnelse har vi klurat på vad konsten med en riktigt bra historia är (PS. storytelling). Vilka är ingredienserna? Är det vad som sägs, är det hur det sägs eller är det vad som inte sägs? Filosoferandet idag kanske inte leder till några absoluta sanningar (du kanske till och med bara blir förvirrad) men lägg alla tråkiga måndagsbestyr åt sidan ett tag, skit i att vara effektiv för ett ögonblick och ägna lite tid åt att spåna loss. 

Här är en bra historieberättare, Steve Jobs. Han var så skicklig i sitt berättande att det var på gränsen till manipulation. Hans kollegor kallade det för Jobs förvrängningsfält – man var motståndslös och allt Jobs sa lät som en fantastisk idé. Men kärnan i Jobs förmåga att nå ut måste ha varit hans passion.

En bra historieberättare kan också vara en plats. Till exempel torget Djemaa el Fna i Marrakesh, Marocko. På kvällarna samlas historieberättare från landets alla hörn. Åskådarna blir underhållna, skrattar och gråter. Historieberättarna får hjälp av den suggestiva stämningen på torget och berättar med inlevelse och röst. En riktigt god historia får oss att resa i tid och rum.

En bra historia måste berättas på rätt sätt. Inom dramaturgin finns det tusentals böcker om hur man berättar en historia. Men huvudtemat är väl att det ska finnas en början. Vi lär känna de som är med i historien. Historien ska följa en dramatisk utveckling. Det måste hända någonting. Någonstans i historien sker en konfrontation eller en upplösning av något slag. I slutet av historien löses konflikten upp och alla obesvarade frågor får ett svar. En klassiker! Det får mig att tänka på 70talisternas första klassiker:

När man har jabbat ihop i ett och halvt år som vi fyra i Jabbo har så börjar en historia växa fram. Och det finns flera historier i historien. Men vilken historia ska vi välja för att beröra dig? För att ge dig kunskap, få dig att minnas oss och för att du ska förstå vem Jabbo är? Räcker det med en filmsnutt?

Jabbos kärna är ju handgjorda saker. Jabbo finns för att köpa och sälja handgjort men också som community där vi kan inspireras av varandra. Vi vill jobba mycket med storytelling. Både vi som driver Jabbo men också alla som öppnar butik och säljer sina egna, handgjorda saker. Att var och en ska kunna berätta just sin historia, om varför man skapar, vem man är och vad man brinner för.