Klockan är halv åtta på kvällen. Lugnet efter stormen har precis lagt sig. Lillklimpen sover, jag smög precis ut från hans rum. Det var länge sedan jag hörde något från Busans rum, så min gissning är att Busan och Maken sover gott i hennes säng. Ska väcka honom när jag skrivit klart här… eller inte. Han behöver nog sova en stund. I vanliga fall brukar jag ta fram mitt handarbete så här dags. Kanske koka en kopp te och titta till tevetablån om det finns något intressant. Det gör det sällan.

Den här stunden efter nattningen av barnen är nästan den bästa på hela dagen. Jag har precis kramat om en gosig och varm unge, det är tyst i huset, och jag har min lilla tid för mig själv. Det är nu ( eller precis innan jag somnar) som jag får mina goda idéer. Nu flödar inspirationen, och om jag har tur även energin. Många kvällar sitter jag bara still med min kopp te och pustar ut efter dagen. Lika många kvällar kommer pysslet fram. Och då gäller det att jag har både verktygen i skick och material till hands. Har jag väl börjat med något så blir det oftast klart, förr eller senare. Men kommer jag inte igång, då rinner idéen ut i sanden.

Ikväll är det dags för ett nytt projekt, ett litet ett. Jag ska fixa i ordning ett litet tygkuvert att ha våtservetter i handväskan i. Eller en minibörs. Vi får se exakt hur det blir när det blir klart. I tre år har jag sprungit runt med en hel skötväska vart jag än ska. Där har det bland annat alltid legat en bunt våtservetter, bra att ha när man har småbarn med sig. Nu är Maken pappaledig, och skötväskan hänger på hans axel. Då upptäcker jag plötsligt hur praktiskt det är med alla de där små paketen och mininecessärerna som jag hade i den. Så nu ska här fixas fina små börsar till mig själv. En som sagt till våtservetter, en till huvudvärkstabletter och plåster och sedan någon extra att fylla efter behov.

Men nu är det bäst att jag lämnar datorn, man ska smida medan järnet är varmt.