Jag vet inte hur många av er läsare som någonsin har skapat egna mönster. Som har ägnat lite tid åt att experimentera med vad som händer med olika bilder när man upprepar dem. För det är just det ett mönster är – en bild som upprepas på bredden och höjden. Bilden som upprepas i ett mönster kallas mönsterrapport. Att skapa en bra mönsterrapport är svårt, men när man börjar komma på knepen och få en känsla för hur det hela fungerar så är det vansinnigt roligt. Ifall du aldrig skapat egna mönster innan så hoppas jag att det här inlägget väcker lite nyfikenhet och skaparlust. Och jag vågar hävda att bästa sättet att lära sig rita mönster är att prova sig fram.

Jag tänkte visa hur det gick till när jag skapade en mönsterkollektion kallad Vika. Jag försökte skissa på nya mönster, men tyckte att jag hade kört fast. Jag satt med papper och pennor och tyckte att allt jag gjorde blev ganska ointressant och jag kände mig väldigt oinspirerad. Då bestämde jag mig för att testa en för mig helt ny skissmetod. Jag ville skissa helt utan pennor eller penslar, och kom att tänka på origami, där ljus och skuggor får vita papper att skifta så fint i gråskalans alla nyanser. Därför började jag vika enkla små pappersfigurer, som jag sedan ljussatte från olika vinklar och fotograferade.

De figurer som jag tyckte fick starkast uttryck valde jag att arbeta vidare med i photoshop. Genom att öka kontraster, lägga till och ta bort delar, vinkla och vrida och helt enkelt leka mig fram fick jag så småningom fram bilder som funkade bra att bygga mönster utifrån.

Tadaa! Till slut kände jag mig – efter mycket pillande och petande – nöjd. Just det här mönstret kallar jag för Lily, och det är bara ett av många mönster som jag formgivit med denna skissmetod. Ett par av mina mönster i Vika-kollektionen har jag satt i produktion i form av kuddfodral.

Vill du ta en närmare titt på kuddarna så hittar du dem här.

Hoppas detta spred lite inspiration till mönsterskapande!

Jag började min undersökning på HDK, Högskolan för Design och Konsthanverk med att sitta ned på en bänk i korridoren.

Jag satt där en hel dag, var 15:e minut tog jag ett foto. Mycket kan man upptäcka bara genom att sitta still. Små detaljer som annars går en obemärkt förbi.

Hur ljuset långsamt förändras under en dag.

Vilka som rör sig på platsen.

Detaljer i rummets arkitektur.

Jag fortsatte i en hel vecka.
1,2,3,4,5
En ny våning för varje dag.
På samma position i höjdled arbetade jag mig igenom husets olika plan.

Att sitta på en bänk en stund är en ganska vanlig sak att göra, ingen lägger märke till dig. Men när det börjar närma sig en hel vecka har du plötsligt blivit synlig. Avslöjad som hemlig spion. I morgon ska jag berätta mer om att spionera på människor.