En c-uppsats jag skrev för några årsedan behandlade ämnet scrapbooking, och framförallt ville jag ta reda på varför det blivit så stort, och vad som låg bakom orsaken till att de flesta som höll på med denna hobby var kvinnor i 30-35 årsåldern, med små barn och där de dessutom tillhörde en grupp som inte nödvändigtvis tidigare hållt på med nån annan form av skapande. Min tes var att eftersom det fanns så mycket färdigt att köpa, i form av dekorationer, mönstrade papper och så vidare, så var den kreativa biten egentligen bara att sätta ihop de noga utvalda detaljerna. Jag läste en hel del kreativitetsteori, en del genusteori och en hel del historia. Tillslut kunde jag beskriva scrapbookingens väg från Mark Twains samlade dikter till karamellpapperssamlingar, viktorianska fotoalbum, de mormonska familjernas åttaganden och slutligen till den miljardindustri som kom att innefatta scrapbooking-resor med Stena Line och mässor land och rike runt.

Ur ett genusperspektiv fann jag dessutom att det låg mycket i det här med att bevara familjefoton, visa upp sin familj, och att det hade sina rötter i den viktorianska epoken där det hörde en god kvinna till att sätta in foton på sin nära och kära, och att dessutom dekorera fotoalbumet med blommor och snirkliga bokstäver. Jag gjorde en statistisk undersökning och fann att 95 % som scrarppade var kvinnor, resten män. Jag lovade i ett annat inlägg här på bloggen att jag inte riktigt var klar med just ämnet hemma-fru-idealet, och jag tänker att scrapbooking knyter an mycket till den goda modern också liksom cupcakebakandet.

Men återigen är jag ju en del av samhällets normer, och har inte heller kunnat värja mig. Scrapbooking är rätt kul, just för att det inte kräver så mycket konstnärlig tanke bakom. Det handlar kanske mer om en tillfredställelese att snabbt kunna skapa något, och att kunna sätta ihop detaljerna till en helhet i form av foto, text och dekorationer, än om en konstnärlig idé som genom en kreativ process blir till ett intressant resultat.

Snart flyttar vi in i vårt hus, och då tänker jag mig att extrarummet blir mitt pysselrum när jag får tid mellan dagishämtningar, jobb, träning och kulturell byrå och allt annat som ska få plats.