I helgen invigdes Västerbottens museums nya utställning Textil och jag var där. Eller jag var inte bara där utan jag presenterade utställningen tillsammans med Röda Korsets Josefin Holmgren. Prima fint. Det är mig ni ser stå vid sidan av och i den blommiga klänningen sydd av påslakarn.

Utställningen innehåller de mest fantastiska alster, här är en hylla full med skaparglädje. Accessoarer, kläder, tyger, till och med en hatt från medeltiden. Utställningen har allt och den kommer bytas ut med jämna mellanrum. Museets textilmagasin är rikt och allt förtjänas att visas upp.

Se bara på de här tygerna. Färgerna, mönster, ja en skatt helt enkelt. Självklart har även Västerbottens läns hemslöjdsförening varit med och bidragit med några skatter. Jag hade själv äran att placera in dem i hyllan.

Utställningen rymmer även en ateljédel med ett höj och sänkbart arbetsbord för 16 personer. Här kan vi alltså sitta tillsammans och skapa. På pelaren ser ni Kravallslöjds bidrag till utställningen, en rya som alla kan vara med att bidra till med sina avlagda och omaka strumpor. Min yngsta unge knöt dit minst 10 st par under kvällen.

Finns viljan att brodera men saknas idéer på vad går det bra att fortsätta på museets rockar som PUNKSLÖJD har inspirationsbroderat på. Utställningen uppmuntrar alltså till att våga prova och göra eget. En spännande utställning helt enkelt. Hillevi Wadensten och Eva Hellerquist har tillsammans med sitt team gjort ett fantastiskt arbete. Eloge!

Om ni skulle ha vägarna förbi Umeå är Västerbottens Museum ett måste! Och du kan själv lämna dina spår där. Verkligen kul. Jag och ungen har redan lämnat våra, visst gör ni det också?

Vill ni ser fler bilder och läsa lite mer om vad som sas på presentationen kan ni kika in till PUNKSLÖJD.

Petra Eleonora heter jag och jag ska blogga här under den här veckan genom PUNKSLÖJD. Jag tänker att jag ska ta med er i min vardag, kanske lite mer personligt än vad jag brukar blogga på min egen blogg.

Vem är jag då?
Precis som min presentation berättar om mig är jag en allkonstnär, jag har en förmåga att se det vackra i allt. Det är nog därför återbruk fungerar så bra för mig. Det handlar om färg och form och möjligheter. Kreativiteten har inga gränser i sig självt men där kan personen ställa till det. Ofta har vi blockeringar, någon kanske sa något elakt när vi var små och sådant sätter sig. I hela mitt vuxna liv har jag arbetat med att försöka lösa upp mina blockeringar och utmana de normer som finns om hur människor ska vara. Jag har gått en slingrig väg och det är inte alltid lätt men jag skapar min egen tillvaro mer som jag vill ha den än vad samhället kanske säger att jag borde.

Hur ser min resa ut?
I hela mitt liv har jag alltid varit kreativ och skapat men det var inte förrän jag fyllde 30 år och flyttade till Umeå som allt tog fart. Jag gick en textilutbildning på Dalkarlså Folkhögskola och lärde mig väva, fördjupa mig i mönsterkonstruktion, virka på riktigt (innan hade jag min egen teknik), nålbinda med mera. Jag var med och startade konstnärskollektivet Kreativ Kollektiv, där jag byggde upp min ateljé. PUNKSLÖJD började ta form (varför det blev PUNKSLÖJD som namn? Läs här). Det var fyra år sen.
PUNKSLÖJD har hunnit bli ett företag där jag marknadsför mina alster och erbjuder föreläsningar om kreativitet. Jag har även hunnit med att arbeta på Ohlssons tyger och idag går jag mitt första år på Kulturentreprenörsprogrammet på Umeå Universitet som tagit mig till Västerbottens läns hemslöjdsförening där jag gör min praktik. Parallellt med det arbetar jag som sömmerska åt konstnären Maria Lilja. Och jag upplever det som min resa just har börjat.

Som ni ser är min text full med länkar, jag tror nämligen på feed forward som en klasskompis till mig så fyndigt myntat. Istället för att gå tillbaka och se vad som skulle ha gjorts bättre ser en framåt och lyfter det som är bra. En liten marginell skillnad som gör mycket i längden. Jag tänker att det också handlar om att lyfta och prata om folk i sin närhet.

Under veckan planerar jag att ta er med och visa min ateljé, lite mer om hur mina funderingar går och dela med mig av min kreativa vardag som jag nämnde i början. Lite som en dagbok.

På återseende!