Om lördagen handlade om att fylla på näring så handlar Söndagen om att ladda om och vila. Jag följer den kristna linjen här och har avsatt söndagen som vilodag- inget arbete.
Och idag lyxade jag till det ordentligt, en timme i vattnet. Jag lät kroppen sträcka ut sig ordentligt och känslan av tyngdlöshet i kombination med vattnets strykning på huden är som en välsignelse. Skönt efter en vecka framför datorn och symaskinen.

Men så var det ju det där eftersatta hemarbetet som vi negligerat under veckan. Jag försöker hitta något meditativt i det, något fint. Som att jag faktiskt har lyxen att vika och plocka in tvätt till fler personer än mig själv. Det är inte alla som har det.
Självklart har vi delat upp det. Bilden ovan är min del….

Det här är min sambos del.

Blommorna vattnar jag på söndagar, det har jag gjort så länge jag kan minnas. Jag har till och med blommor från mitt barnrum hemma så något gör jag rätt. I kväll blir det film och chips i soffan. Äntligen. Det var ett tag sen. Det är så mina söndagar kan se ut. Försök till att göra så lite som möjligt. Det är viktigt med återhämtning och reflektion när veckorna är så fullspäckade.

Som avslut vill jag tacka för att ni följt med mig och PUNKSLÖJD och läst under veckan.
Är det så att ni vill ha mer av PUNKSLÖJD är ni välkomna att besöka

www.petraeleonora.se
Instagram både som petraeleonora och PUNKSLÖJD
Gilla PUNKSLÖJD på Facebook för att få uppdateringar
Finns det frågor och funderingar går det bra att maila till info@petraeleonora.se

Idag har jag fyllt på med näring.

Ut i skogen och träffa forsen, vitaliteten i vattnet, känna doften av skog, smeka växter och viska kärleksfulla ord till träden, tacka stenarna och bergen för att de hjälper mig att avlasta det som känns tungt. Viljan att vilja allt, den är tung ibland då känns det bra att lämna över, tacka och andas.

Skogen är liksom magisk på så vis. Inte bara att den är full i negativa joner och frisk luft (eller skaparmaterial för den delen), utan jag känner mig hemma, omfamnad. Fint så.

Efter skogsvandringen gick vi in i den lilla bagarstugan och fyllde på med ännu mer, soppa, bröd, sallad, smootie och te. Våra samtal kretsade kring våra företag, vad vi vill åstadkomma, var vi står just nu och vad som hänt på sistone. Vi gör så ibland jag, Åsa och Åsa-Saga.
Det blir lätt så ensamt annars som egenföretagare, på det här viset får vi kollegor, coachning och fler perspektiv på det vi gör. Känns värdefullt. Tacksamheten är stor.

Idag har jag arbetat som sömmerska. Som jag nämnt tidigare gör jag det lite vid sidan av, när jag hinner. Och eftersom det blivit en del extratimmar på Hemslöjden fick jag ledigt och kunde där med jobba. När jag är sömmerska syr jag åt konstnären Maria Lilja. Kan tyckas märkligt att jag syr åt någon annan när jag är fullt kapabel att designa själv. Fast nu är det så att jag fastnat för Liljas design. Jag blir glad av att sy Liljas kläder, det är så mycket färg och form. Lilja arbetar mycket med applikationer och att jag jag får brodera på fri hand med symaskinen, skriver in ordet som hör till kollektionen. Jag hade aldrig arbetat så mycket i linne som jag gör med Liljakläderna, linne som är så otroligt fint och härligt att arbeta med. Tacksamhet.

Liljas kläder är fulla med budskap och blir helt ekologiska med tanke på att de inte följer modet det minsta. De passar alltid eller aldrig. Fint det, att vara utanför normen. Det finns en frihet i det. Kläder som stärker människan inifrån och ut.

Här är ett litet blåbär uppfluget i ett träd.
Liljas kollektioner har olika betydelser och finns i bland annat bär, träd, fåglar, elementen och blommor som är årets design.

Ja, mina arbetskläder skulle jag berätta om. De är baserade på elementkollektionen, i jord. Fast kläderna från kollektionen ser annorlunda ut, eller det är mina arbetskläder som skiljer sig. Basen är i alla fall i jorden, där jag hämtar näring och trygghet. Egentligen inte konstigare än några andra arbetskläder. Jag drar på mig dem och representerar Maria Lilja, precis som när jag jobbade på den flådiga banken på Norrmalmstorg i Stockholm och gick i kostym varje dag. Det var en utmaning vill jag lova, att klä mig inom koden men ändå uttrycka mig själv. Men det är en helt annan historia.

I helgen invigdes Västerbottens museums nya utställning Textil och jag var där. Eller jag var inte bara där utan jag presenterade utställningen tillsammans med Röda Korsets Josefin Holmgren. Prima fint. Det är mig ni ser stå vid sidan av och i den blommiga klänningen sydd av påslakarn.

Utställningen innehåller de mest fantastiska alster, här är en hylla full med skaparglädje. Accessoarer, kläder, tyger, till och med en hatt från medeltiden. Utställningen har allt och den kommer bytas ut med jämna mellanrum. Museets textilmagasin är rikt och allt förtjänas att visas upp.

Se bara på de här tygerna. Färgerna, mönster, ja en skatt helt enkelt. Självklart har även Västerbottens läns hemslöjdsförening varit med och bidragit med några skatter. Jag hade själv äran att placera in dem i hyllan.

Utställningen rymmer även en ateljédel med ett höj och sänkbart arbetsbord för 16 personer. Här kan vi alltså sitta tillsammans och skapa. På pelaren ser ni Kravallslöjds bidrag till utställningen, en rya som alla kan vara med att bidra till med sina avlagda och omaka strumpor. Min yngsta unge knöt dit minst 10 st par under kvällen.

Finns viljan att brodera men saknas idéer på vad går det bra att fortsätta på museets rockar som PUNKSLÖJD har inspirationsbroderat på. Utställningen uppmuntrar alltså till att våga prova och göra eget. En spännande utställning helt enkelt. Hillevi Wadensten och Eva Hellerquist har tillsammans med sitt team gjort ett fantastiskt arbete. Eloge!

Om ni skulle ha vägarna förbi Umeå är Västerbottens Museum ett måste! Och du kan själv lämna dina spår där. Verkligen kul. Jag och ungen har redan lämnat våra, visst gör ni det också?

Vill ni ser fler bilder och läsa lite mer om vad som sas på presentationen kan ni kika in till PUNKSLÖJD.

Välkomna in i ateljén. Här ser ni materialhyllan längst hela väggen som rymmer tyger, papper, kritor, mönster, inspirationsböcker, garner, ja allt som behövs för att skapa. Framför hyllan finns en liten fåtölj som passar utmärkt för eftertanke, en kopp te eller handarbete. Den fungerar även att luta yogamattan mot. På staffliet har jag kvar akryltavlan jag målade till projektet #24hkonst som jag deltog i tillsammans med tre andra konstnärer. Sybordet rymmer tre maskiner med anrika åldrar.

 Jag gillar äldre maskiner med ordentlig mekanik som jag kan reparera själv (om det behövs). Jag syr med två olika Husqvarna i olika årgångare, den ena lite mer modern för mönstersömmar. Overlocken är en Toyota som en vän till mig inhandlade för en spottstyver på loppis. Den kom i ett paket från Örebro utan knivar och med hemmabyggd trådhållare. Jag lämnade in den och fick nya knivar och nu går den som smort.

 Den rosa stolen blev min för en tjuga och den påminner massor om min ljusblå stol jag hade som barn. Men den satt jag sönder för något år sen. Hyllorna bakom skrivbordet har min mammas man fyndat i lägenhetsutrensningar, det är jag väldigt glad för. När jag får en större ateljé tänker jag att jag behöver överskåp också.

Ovanför fönstret har jag min ”skyddsuperhjälte”, en modernare form av skyddsängel kan vi säga. Det är Rebecka som gjorde den under vår textilutbildning på Dalkarlså folkhögskola och jag blev den lyckliga som fick med den hem.
Eftersom ateljén är rätt liten får strykbordet även agera ritbord och det funkar.

Så, nu har vi gått varvet runt. Utanför dörren i hallen har vi i kollektivet ställt upp våra alster. Lite som en butik och nån gång ibland slinker det in en kund som får med sig något närproducerat hem. Inte dumt inte. Men visst är det dags att klä hallen i vårskrud? Det kanske får bli helgens projekt?

Jag började min dag på Västerbottens läns hemslöjd och jobbade ikapp lite administrativt efter förra helgens trädgårdsmässa och helgens textilinvigning. Jag var ensam på kontoret eftersom det var möte i Stockholm om hemslöjdens stora utställning Next Level Craft som ställs ut i juni. Min handledare arbetar hemifrån några dagar i veckan eftersom hon bor en bra bit ifrån Umeå och idag var just en sån dag. Fint att det går att lösa så tycker jag.

Efter praktikjobbet susade jag förbi Kollektivet för att träffa min kollektivkollega Ann som hjälpte mig med min momsredovisning. Av någon anledning krullar sig hela mitt inre när jag läser blanketter från Skatteverket och liknande. Nu har jag lite bättre koll. Jag fick lite backning på min bokföring, det blir lättare om jag summerar och kontrollerar efter varje månad, och en månad per blad. Jo, jag skriver för hand. Tänker att jag behöver lära mig fysiskt först innan jag vågar ta in alla siffror i den abstrakta datamaskinsvärlden.

Efter middagen var det dags att jobba lite. Då ser jag ut så här eftersom jag arbetar åt Maria Lilja. Varför ska jag berätta senare i veckan. Jag ritade upp mönster för en vattentunika i stl 40 efter skiss från Maria. Det är något rogivande över de raka rena linjerna när jag ritar mönster. Myskväll alltså.
Så kan en vanlig dag se ut för mig under mina barnfria veckor.

 Sov så sött och vakna med hälsan!

                    morfars visdomsord.

Petra Eleonora heter jag och jag ska blogga här under den här veckan genom PUNKSLÖJD. Jag tänker att jag ska ta med er i min vardag, kanske lite mer personligt än vad jag brukar blogga på min egen blogg.

Vem är jag då?
Precis som min presentation berättar om mig är jag en allkonstnär, jag har en förmåga att se det vackra i allt. Det är nog därför återbruk fungerar så bra för mig. Det handlar om färg och form och möjligheter. Kreativiteten har inga gränser i sig självt men där kan personen ställa till det. Ofta har vi blockeringar, någon kanske sa något elakt när vi var små och sådant sätter sig. I hela mitt vuxna liv har jag arbetat med att försöka lösa upp mina blockeringar och utmana de normer som finns om hur människor ska vara. Jag har gått en slingrig väg och det är inte alltid lätt men jag skapar min egen tillvaro mer som jag vill ha den än vad samhället kanske säger att jag borde.

Hur ser min resa ut?
I hela mitt liv har jag alltid varit kreativ och skapat men det var inte förrän jag fyllde 30 år och flyttade till Umeå som allt tog fart. Jag gick en textilutbildning på Dalkarlså Folkhögskola och lärde mig väva, fördjupa mig i mönsterkonstruktion, virka på riktigt (innan hade jag min egen teknik), nålbinda med mera. Jag var med och startade konstnärskollektivet Kreativ Kollektiv, där jag byggde upp min ateljé. PUNKSLÖJD började ta form (varför det blev PUNKSLÖJD som namn? Läs här). Det var fyra år sen.
PUNKSLÖJD har hunnit bli ett företag där jag marknadsför mina alster och erbjuder föreläsningar om kreativitet. Jag har även hunnit med att arbeta på Ohlssons tyger och idag går jag mitt första år på Kulturentreprenörsprogrammet på Umeå Universitet som tagit mig till Västerbottens läns hemslöjdsförening där jag gör min praktik. Parallellt med det arbetar jag som sömmerska åt konstnären Maria Lilja. Och jag upplever det som min resa just har börjat.

Som ni ser är min text full med länkar, jag tror nämligen på feed forward som en klasskompis till mig så fyndigt myntat. Istället för att gå tillbaka och se vad som skulle ha gjorts bättre ser en framåt och lyfter det som är bra. En liten marginell skillnad som gör mycket i längden. Jag tänker att det också handlar om att lyfta och prata om folk i sin närhet.

Under veckan planerar jag att ta er med och visa min ateljé, lite mer om hur mina funderingar går och dela med mig av min kreativa vardag som jag nämnde i början. Lite som en dagbok.

På återseende!