Jag arbetar alltid uppenbart textilt. För mig är det viktigt att visa att jag inte vill göra imitationer eller arbeta naturalistiskt – stygnen ska synas. Ett led i detta är att nästan bara sy med svart sytråd, oavsett vilka färger tygerna har som  jag syr i. I det fria broderiet blir detta också en utmaning  att se hur uttrycken kan varieras och vad som kan sägas. Det finns något grafiskt i de tunna linjerna men också något darrigt, lätt nervöst och, såklart, skört.

Det är också spännande att arbeta med gamla bomullslakan. Dels är det ett material som är både lättåtkomligt och billigt på  exempelvis secondhandaffärer. Ska man färga på bomull är det också bra att den är något nött, lite luddig och har tvättats många gånger, då suger den lättare till sig färgämnena. Därutöver finns det en spänning i att arbeta med ett material som andra människor tillbringat så mycket tid och stor del av sin kropp på. Att inte veta vem eller vad som har hänt med tyget innan jag får tag i det. Det ger en känsla av att det här bara är en station på vägen, jag vet inte vad som kommer att hända med mina verk i framtiden heller. Kanske kommer någon åter att sova på dessa lakan.