Så idag var det planerat en heldag med vävning. Men ibland så är det de små sakerna som kommer i vägen. Dagens irritation; brist på silvertråd. I bårtäcket ska det på sina ställen glimra av silver, både i vissa inslag och i symbolerna. Vår leverantör som vi i vanliga fall använder har haft svårt att leverera vilket gör att vi nu måste vänta… Så det blev inte så stora framsteg i vävstolen, 35 cm gjorda i alla fall.

Det här med material är lite knepigt ibland faktiskt. Handvävning är en konstform som kräver mycket tid, vacker formgivning, stora vävkunskaper och bra material. Det går liksom inte att dra in på något av det, då blir de andra delarna helt onödiga. Det finns ingen mening med att lägga flera hundra timmar på att göra ett bårtäcke om silvret faller sönder eller blir missfärgat efter några år.

När vi gör andra arbeten på ateljén, som exempelvis Helena Hernmarcks fantastiska bildvävnader, så använder vi ofta garner från Wålstedts textilverkstad i Dala-Floda. Här finns inte utrymme nog att beskriva familjen Wålstedts gärning för den svenska ullen, det får ni läsa om själv (det finns en liten bok om Wålstedts). Men jag kan i alla fall säga att det har löljigt vackra garner. Ofta när vi gör en stor bildvävnad så specialfärgar de garner till vävnaden. Är man intresserad av både ullgarner och oljiga maskiner så är ett besök dit en stor hit!

Allt för idag! Ikväll kommer jag drömma om hav av silvertråd…