På väg hem från jobbet tittade jag in till de här unga stjärnorna på seminariet som ligger strax utanför Järna. De är här och utbildar sig till sociala entreprenörer under ett år och ska lära sig hur man styr upp problem där man stöter på dem ute i världen. Utbildningen har en hemsida på: www.yip.se

Jag har hängt med ungdomarna sen utbildningen startade för tre år sedan och haft workshops med Hantverksbyn för dem för att visa vilket festligt och kraftfullt verktyg hantverk kan vara i sociala sammanhang.

Nu är studenterna uppdelade i grupper och de har valt olika biståndsprojekt ute i världen -att besöka, lära känna och förhoppningsvis, berika dem på något vis. Så snart ska Jan från Tyskland, Jared från Sydafrika och Laura från Amerika på bilden fara till ett biodynamiskt odlingskollektiv i Dominikanska republiken och bland annat bygga/restaurera en lekplats i anslutning till en Waldorf-förskola. Vi har hängt lite i vinter och resonerat om hur man sätter ihop stolpar och fäster dem i marken så att det ska hålla och vilka verktyg som kommer att behövas. Man kommer att kunna följa äventyret på: www.groundtoplay.wordpress från slutet av februari.

Kravallslöjd..

En lång januarimåndag börjar se sitt slut och jag är inte riktigt lika pigg och skarp som jag hoppats vara när jag ska börja skära ut konturerna runt mitt hantverksutövande,

men det är ju jobbet förstås.

Jag drömde länge om konsten som ett sätt att nå ut till människor, att försöka beröra och påverka och förtrolla, men det var först när jag helt enkelt satte mej ned och täljde och bjöd de nyfikna, förbipasserande att sitta ned, ta en kniv och en träbit och hänga lite som det efterhand gick upp för mej att det var ju precis exakt DÄR som jag verkligen upplevde KONSTENS kraft och möjlighet att göra skillnad, och att KUNSKAPEN blir relevant först när det finns en fråga eller reellt problem att ha  en dialog kring, och att HANTVERKET aldrig slutar fascinera och ställa upp nya utmaningar.

Just nu när en måndagnatt slog över i tisdag så tänker jag på jobbet förstås. Tillsammans med ett brinnande trädgårdsintresse tog ju hantverket mej till ett litet gruppboende där det behövdes en meningsfull och utvecklande dagverksamhet för människorna där.

Det var för fem år sedan, och här under uppbyggnaden av verksamheten har hantverket verkligen haft många skepnader och användningsområden. Det var väl mest ett tidsfördriv i början, när mina gängmedlemmar upptäckte världen på egen hand, men sen blev det en utmärkt avledande manöver vid behov och efterhand en lysande underhållning, som överraskningar och tankeställare och sen en mycket uppskattad träskulptur-on-demand tjänst när gänget insåg möjligheterna.

Sedan började vi experimentera med träskärning och andra pyssel som sysselsättning och så har det naturligtvis satt spår i alla former i de trädgårdsanläggningar vi hade som basuppgift. För att ha ett konkret mål med pysslandet så har vi farit iväg till en närbelägen julmarknad de senaste åren för att tjoa och dona och bjuda ut våra alster till en förbluffad publik.

Jag plockade undan de sista resterna från årets marknad idag för att bereda plats för det mer vårbetonade hantverket. Jag gör väl egentligen det mesta själv, ibland är personalen med men gänget är med och hänger och pratar och tycker och sandpapprar och målar och gör sina egna prylar. Här är lite bilder..