Och vad avslutar jag då min bloggvecka med? Lite om framtiden? Jag ställer alltså ut i Konstmagasinet (KIKK:s galleri) vid järnvägsstationen i Katrineholm 4 t o m 22 juni. Bilder av den här typen kommer antagligen med:

Gamla trevliga tavlor med lite nyare tillägg.

Utanför Katrineholm, i Sörtorp, är det vernissage den 28 maj för ”Konst på Åsen”, olika sörmlandskonstnärer visar verk i naturen, lite information finns på www.rabarberfestivalen.se

Troligtvis är jag med på Storloppis på torget i Nora, den 7 juli, i varje fall är jag där som kund! Alltid kul för den som gillar loppisar!

I övrigt under sommaren kommer jag att jobba med mitt bidrag till Ljusstråk. Kanske har jag med det här objektet med lysande ljustrådar:

Trådslöjd med lysande trådar.

Tips på andra bloggar då? De enda jag läser regelbundet är Bodil Malmstens Finistere-blogg samt Ida Berghs Tyg&otyg. Vi är gamla bekanta sen tiden i Värmland och själsfränder, känns det som, när det gäller loppisfynd och slöjdande. Via hennes blogg kan man även hitta kommentarer från andra, som kan vara roliga att följa upp.

Eftersom jag gillar rörlig konst är jag ofta inne på Paperforest och kikar.

Sen är det förstås Zickermans värld och några böcker har jag fyndat via Slöjdmagasinet.

Apropo böcker, så fanns ju Lasse Åbergs Souvenirer (Kartago förlag 2008) på bokrean sist, den innehåller fullt med såna härliga föremål som jag gillar. Och på ett loppis hittade jag nyligen Nina Ericssons Kläder (Brombergs förlag 1983) Båda böckerna värda ett köp, om ni springer på dom på ett antikvariat t ex. Roligt att se hur detta med att ta tillvara och fixa sina egna kläder, kommer tillbaks med ojämna mellanrum, liksom stickandet….

Sen kan jag väl rekommendera helt andra böcker som jag läser just nu: Jonathan Safran Foers Äta djur samt Haruki Murakamis 1Q84. Den förstnämnda är en helt fantastisk genomgång av köttindustrin och gör en till en ännu mer övertygad vegetarian, den andra är ju Murakami, som jag bara älskar!

Hejdå, vi ses väl kanske på ett loppis någonstans!

Lördagsmorgonen i Nora, i varje fall för min del, inleds alltid med besöket på Gåvan.

Idag resulterande i diverse porslinspjäser, gamla flickböcker, ett par plåtburkar och en helt underbar souvenir från Flatruet: ett foto med fjäll och kåta och framför detta en same med ren. Allt i plast. Mina väninnor sa, när de fick se fyndet: ”den där behöver du ju inte ens göra om!”, vilket är alldeles sant! Den ska få komma upp på väggen precis som den är, bredvid ”scenen” med dinosaurien som gnager på små gröna soldater. Också dom i plast!

Det får mig osökt att tänka på vad som är fint och fult vad gäller material. Eftersom detta är ett slöjdforum kan jag tänka mig att den frågan poppar upp lite då och då i huvudet på folk. Eller gör det inte det längre? Eller gör den det numer utifrån perspektivet vad som är miljövänligt och hållbart?

Själv känner jag mig lite kluven. Jag gillar kontraster mellan olika material, ytor och strukturer men ibland har jag känt mig tveksam inför vissa blandningar. Syntetgarn har jag t ex himla svårt för. Kanske beror det bl a på att jag själv inte klarar syntetmaterial mot kroppen, jag blir svettig och får klåda och känner mig allmänt obekväm.

Och hobbyföretagens halvfabrikat, får man använda det?

Vid mitt senaste Stockholmsbesök för ett par veckor sen, var jag bl a inne på Konsthantverkscentrum och såg några stora tavlor med vita flörtkulor, limmade tätt tillsammans i olika formationer. Snyggt!

Det kanske mer handlar om hur man gör ?

Efter Gåvan, gick jag vidare till min ateljé eller verkstad:

Öppen dörr till min ateljé i Nora.

Diverse pågående projekt på liten yta.

Huset ligger inom det s k Bryggeriområdet. Här är det meningen att det ska finnas lokaler för verksamheter inom olika kulturområden, hantverk, hälsa o d.

Sakta men säkert börjar husen fyllas av hyresgäster. I den s k ”Spinnhuslängan” ,där jag delade verkstad med keramikern Anna Dahlgren den första sommaren, är det nu fullt i samtliga lokaler.

Den s k "spinnhuslängan" med verkstäder/butiker.

Om man går in på Noras hemsida och sen klickar vidare på Uppleva och Kvarteret Bryggeriet, så finns där en historik samt information om vilka som finns på området idag. Den 21 maj är det byggnadsvårdsdag  och då öppnar även tre nya butiker. Sen blir det nationaldagsfirande och den 16/6 öppnar en stor fotoutställning med naturfotografi i själva Bryggerihuset.

Just nu ställer Göran Hägg ut i Konsthallen i Örebro. Han gör bl a mekaniska skulpturer:

En rörlig skulptur med skelett och leksaksnalle

Måste bara få citera en mening ur hans presentationsblad, som beskriver ett annat rörligt verk i utställningen:” Den venetianska självgående bärstolen används av de fria tankarnas hjärnor för att uppnå sällsamheten att sakta bäras iväg i en dvala” . Så härligt!

Jag tycker jättemycket om  rörlig konst av olika slag. Både den äldre varianten med mycket mekanik som skramlar och låter och den nyare som styrs av sensorer och datorer. Det finns mycket kul att titta på om man googlar på sidor som handlar om Automata eller Kinetic Art, jag gör inga länkar för det finns så mycket att länka till!

En svensk konstnär som jobbar i trä och mekanik är tex Tomas Skimutis.

Jag har en utbildning till teknikpedagog och har bl a jobbat på en kommunal teknikskola. Vid ett tillfälle var skolchefen på besök; först kollade han i vårt fina Lego-rum, där företrädesvis killar, höll på med robot-lego. Sen kom han till verkstan där jag hade en grupp barn, mest flickor, som byggde enkel mekanik med billigt material som träpinnar, flirtkulor, mjölkkartonger o d . ”- Och här håller ni på och pysslar!” var hans kommentar till oss !! Jag svarade förstås nej, ”vi gör tekniska konstruktioner!”

Jag tänker ofta på detta tillfälle, och hur oerhört svårt det är att få teknikföretag, utbildningsinstitutioner och politiker (särskilt medelålders män) att förstå att kreativitet behövs för att utveckla spännande och nyskapande teknik. Istället drar man ner på de estetiska ämnena i gymnasiet samt betonar åtskillnaden mellan ”riktig teknik” och s k pyssel.

Hörde just på radion att det ska ges ut två nya tidningar riktade till barn; den ena heter Emma, är rosa-lila och handlar om kändisar och pyssel, den andra (minns inte vad den heter) är blågrön i färgen och handlar om manliga fotbollsspelare! Att detta bara får fortgå?!

Är det inte lite grann så inom slöjdandet också? Män jobbar främst inom de hårda materialen, smider och täljer och bygger, medan kvinnorna syr, stickar och väver. Och när en man gör något textilt då är det alltid fantastiskt bra! Mer sällan att man hör något åt andra hållet…..

Puh! Tillbringade eftermiddagstimmarna i Örebro:

Bra&Begagnat, Myrorna, Länsmuseet, Konsthallen, butik Unik och Konsthantverkarna. Det blev några begagnade fynd och mycket prat överallt. Många bra tips på material och verktyg från Michael och Niklas på ÖLM. Måste skaffa en plexikniv!!

Maria Friberg har butiken Unik

Marias lilla affär på Järntorgsgatan i Örebro.

i vilken hon främst satsar på produkter från nya designers. Det var Maria som lärde mig göra ”kritlera”, som är en slags papier-maché som man blandar krita i. Recept på papier-maché finns bl a här. Jag har inte provat alla varianter utan endast blandat krita i pappersdegen. Maria gör stora figurer, uppbyggda på hönsnät, bl a roliga hundar:

Kissande hund av kritlera.

Själv har jag mest jobbat i liten skala. Några exempel:

"Dam med hund" (hunden är av plast).

"Och nu är katten dö...." (en sorglig historia).

Ljusstråk heter vår konstrunda här i Nora, ja egentligen är den en ”kulturslinga genom Nora bergslag”, eftersom den inte enbart bjuder på konstupplevelser, utan även innehåller  musik, uppläsningar eller andra arrangemang med kanske teater, dans eller workshops av olika slag. Den går alltid av stapeln första helgen i september och i höst blir det elfte året. Det brukar vara mycket människor och väldigt trevligt. Alla medverkande har dessutom en gemensam utställning och lördagskvällen brukar avslutas med en mycket stämningsfull konsert nere vid Norasjön, vars stränder lyses upp av tusentals marschaller!

Jag har medverkat de sista åren i lite olika former. Nu i höst samarbetar jag med Cecilia Wendin
på temat ”Återbruksljus” av blandat slag, mest lampor kanske men även andra sorters ljus.

Återbrukar gör jag i alla möjliga material. Springer på loppis hela tiden och köper sånt som folk inte vill ha, bl a tavlor som jag använder som bakgrunder eller gör om. Under en period gjorde jag en slags scener, som jag också ställt ut. Här kommer två exempel med såna där kitschiga björktavlor:

King-Kong i Visby: björktavla, leksaker och tovat underlag.

Titeln är:" Oväntat besök", nationalromantik med kontrast, så att säga.

Eftersom jag gillar serier och ord (är journalist till yrket) så har jag svårt för att motstå möjligheten att blanda in text i mina verk. Som att göra pratbubblor till gamla textiltavlor.

En textiltavla som jag hade med (och sålde!) på senaste Systerskapsfestivalen i Örebro i samband med 8 mars i år.

Men återbruk är inte helt problemfritt. Jag tycker att det är helt okey att ta över det som andra inte vill ha längre, i stället för att köpa nytt. Och att återbrukande kan stimulera folks kreativitet vad gäller att laga, göra om osv. Men när det blir lite väl desperat ansträngt? Och att skapa en ny produkt som väcker vårt ha-begär, spär man inte på konsumismen då?

Det är svårt och jag är definitivt inte oskyldig själv.

Bloggerskan förra veckan skrev om trådslöjd. Eller ”luffarslöjd” som en del kallar det, men inte jag, eftersom jag inte är någon luffare och sällan gör det som hörde till luffarnas ”sortiment”, så att säga. Men jag använder samma teknik och järntråd av olika slag. Ett billigt material, som man vågar misslyckas i.

Jag har också haft kurser i trådslöjd för människor i alla åldrar, från treåringar upp till pensionärer. Det är det som är så bra med tråd – alla kan göra något efter sin förmåga. Med de mindre barnen brukar jag bl a göra fiskar, d v s man böjer bara runt och snurrar fast vid det som blir stjärtfenan, om ni förstår? Går lätt att göra i olika storlekar, som man kan smycka ut med pärlor och hänga upp i ett fönster, om man vill. De större barnen och vuxna får först göra en krok, det är något som alla klarar och som är kul att ta med hem, eftersom det är användbart med en gång. Sen brukar det bli blommor, eller pinnar av olika slag, att sticka i blomkrukor eller julhjärtan – beroende på årstid och lust.

En "trådkruka", ca 60 cm hög av svart järntråd med lite "guld"-detaljer.

Själv har jag gjort många olika saker i trådslöjd; alltifrån smycken till stora skulpturala former. Ofta kan det vara det grafiska uttrycket som intresserar mig, särskilt när man jobbar med svart tråd. Mellanrummet mellan trådarna och den rörelse som uppstår.

Sen har jag inspirerats mycket av trådarbeten från Sydafrika, där man också använder de tunna trådarna i el- och telekablar samt utsmyckar med pärlor.

Hösten 2007 hade jag en utställning på Örebro läns museum.

Halssmycke i färgad metalltråd med ett bindningssätt som jag hittat i korgarbeten.

Lite galna blommor.

Usama bin Laden är död och den blåser kalla vindar.

Jag bor i Nora, en liten trevlig stad, där det finns många människor med kulturella intressen och jobb. Här finns allting nära; både butikerna och skogen. Jag bor i en liten, fullproppad lägenhet och har en verkstad-ateljé, tio minuters promenad hemifrån, också den ganska fullproppad.

Idag har jag sytt lite på de tygdockor som jag tidigare screentryckt på tyg och som jag tänker göra gosekuddar av. Sen har jag ägnat mig åt att ta fram bilder på datorn, som jag kan använda till visitkort samt ”prislappar” på en del av de grejer jag förhoppningsvis kommer att sälja i sommar. Jag har mycket funderingar kring montering av bilder (foton främst) , som jag ska ställa ut i Katrineholm i juni. Samt hur jag ska göra texter och presentationer av en del av mina produkter. Produkter – herregud vad tråkigt det låter! Jag gillar egentligen inte den delen så mycket, att producera, att göra nästan likadant massor av gånger. Skulle aldrig kunna sitta vid en drejskiva och dreja 50 likadana muggar tex. Om jag inte blev så illa tvungen förstås. Men jag har aldrig kunnat försörja mig på slöjdandet-hantverket-konsten utan periodvis haft andra jobb och dragit mig fram på. På gott och ont, skulle jag vilja påstå.

Men detta med det visuella och estetiska är jätteviktigt då man visar upp sig, antingen det är i utställningsform eller i en butik. Det är tråkigt att sällan ha råd med annat än hönsnät och lakan, typ! Visst är det mycket man kan bygga och illustrera med hönsnät, men ändå!

Att göra ett snyggt textmaterial är både viktigt och roligt. Och att försöka se till helheten. Besökarna vet ju inte vad som rört sig i ditt huvud och vad du menat – de kan ju bara se och dra sina slutsatser av vad de ser, eller hur?

Återbruksblommor i betongsocklar, från en utställning 2010