Rebecca och jag konkar överblivet material till kontoret, huvudet fullt av intryck.  Vilket skönt gäng vi har i SLÖJDINKUBATOR. Alla löser uppgifter på sitt eget personliga sätt, med driv och engagemang. Fredag eftermiddag, gruppen är skingrad för vinden, ser verkligen fram mot nästa träff om en månad.

I helgen ska jag ställa undan utemöblerna men sätter  mig först ner en stund och ta en kopp kaffe i höstsolen. Det har varit en hektiskt start på hösten, det behövs pausar för att man ska vara kreativ. Efter kaffet röjer jag i trädgården, hasseln behöver gallras så det blir nog lite färskt virke över till att slöjda, ett utmärkt sätt att sortera tankarna och förfina sina idéer.

Stockholm visar sig från sin bästa sida när vi tar oss från Skeppsholmen till Dieselverkstan i Sickla. Inspirerande miljö och funktionella lokaler.

Jonatan Malm leder dagens workshop – Jag är ett träd eller 5 skäl att slöjda.

Det jobbas koncentrerat i rummet när självporträtten stiger fram i doften av potatis, kålrot och rågsiktsgröt. Med schabloner och stämplar går det att göra både enkla och komplicerade bilder, det gäller bara att bestämma sig hur mycket man vill jobba och när man är klar. Arbetsmetoden signalerar tydlig slöjdidentitet.

Vi kommer fram till att … gilla läget i det man har öppnar för något nytt … att göra enkelt kan ge mervärde … fokus på process istället för produkt är nyttigt för skapandet …

Frågor jag tar med mig härifrån … Har slöjden en doft av rotfrukter? Vad är ett typiskt skandinaviskt uttryck? Vad är det för mig och vad är det för andra? … och så kurrar det i magen … Vad ska jag äta till middag?

Första dagen känns verkligen som en dag fullmatad med intryck, ändå började vi först efter lunch. Gruppen är redan igång med frågor och diskussion kring hur, vad och varför de slöjdar. Härligt! SLÖJDINKUBATOR kunde inte önska sig en bättre start.

Tillbaka i rummet på af Chapman efter en kvällspromenad på Skeppsholmen. I korridoren utanför mitt rum sitter ett porträtt på en av mina stora slöjdarförebilder. Gunnar Fagerlind tjänstgjorde som skeppsgosse på af Chapman 1936. Med en rejäl kunskap om livet i allmänhet och knopslageri synnerhet gick han i land efter andra världskriget. Han har sedan dess ständigt jobbat med att utveckla sina knoptekniker, förfinat redskap, metoder och produkter. En sann och skicklig slöjdare.

Åtskilliga är de timmar jag suttit bredvid, lärt och lyssnat på sorgliga som dråpliga historier medan han trensat rep runt flaskor och slagit fockerdrevsuddar. Splitsat, taglat och tightat. Slagit valknopar, aphänder och fallrepsknopar.

Att förebilder och uppmuntran är värdefulla för att höja sitt self efficacy, så att man ökar kvalitén i inställning, uthållighet och prestation har vi fått lära oss idag. Det känns då extra bra att somna och veta att min förebild vaktar utanför  dörren i natt.

I veckan kör vi första träffen av SLÖJDINKUBATOR 2013/14 – faktiskt första SLÖJDINKUBATORN någonsin.

Redan för ett år sedan började jag och Rebecca Ahlstedt, som jobbar som konsulent för näringsfrågor hos Nfh, planera för ett projekt för unga vuxna slöjdare.

Vår tanke är att SLÖJDINKUBATOR- processen kommer hjälpa den som vill försörja sig på sina slöjdkunskaper att hitta sin slöjdaridentitet.

Vi kör detta som en pilot under ett år och hoppas att konceptet kan vara användbart för att få fler att sysselsätta sig med slöjdföretagande. Sara Berg och Mats Reinhold, fungerar som projektledare, de har i The Power of Why, på Umeå Universitet jobbat med liknande processer.

I våras hade vi öppet för ansökningar. Av de sökande valdes tio slöjd-, konsthantverk- och designutbildade unga vuxna ut.

Första träffen sker på Skeppsholmen i Stockholm. Vi jobbar i dagarna hårt med förberedelserna och ser med förväntan fram emot att träffa våra deltagare som kommer till tvådagars fullmatat program med föreläsare, workshop och utmaningar där deras drivkrafter ska testas och förhoppningsvis också utvecklas.