Om man skall kunna vara någon form av konstnär och jobba med abstrakt form måste man kunna tekniken och grunderna inom sin konstform. En bildkonstnär som bara kladdar har gått den långa vägen och ritat kroki och lärt sig perspektivlära. Så är det också om man skall kunna kalla sig smed. En smed måste kunna göra sin egen hammare och sina egna tänger. Det tycker jag i alla fall. Sedan. därifrån kan man laja iväg. Det har jag försökt anamma och vill gärna hålla igång med klassikt järnsmide ibland.

Smide av spik, på Youtube (nytt fönster)

Det tycker jag gäller även design. De flesta designmöbler är väldigt obekväma. Men bygger man stolar i glas eller stål eller betong måste de i alla fall GÅ att sitta i. Det försöker jag ha med mig när jag gör möbler. Nedan: ”Steelmöbel I”, ”Karl Johansstol” och ”Steelmöbel III”. Alla gjorda av begagnade skyltar från Majorna. Lagligt förvärvade. Förvånande bekväma.

Steelmöbel I och III; Karl-Johanstol

Steelmöbel I och III; Karl-Johanstol

Just nu håller jag på med en ny fjäril.

Har utställningar på gång på Järnvägsmuseet i Gävle, Tyresta Naturum Nationalpark, Gullholmens konsthall och Stenungsunds konsthall. Samtidigt är jag inbjuden som en av 15 metallskulptörer till ett skulptursymposium i Tjeckien i sommar och tänktemställa upp i uttragningen till Konstsmidesföreningens vandringsutställning i år. Det är ju kul. Men plötsligt har man produktionskrav. Djuren skall ju räcka till allt detta.

Vill göra en groda, en hummer, en sjöstjärna, något med järnvägsskrot och en domherre. Men jag är inte bara beroende av inspiration utan också råvaror. Jag har lyckats få ihop en bläckfisk till i sommar. Men den tog faktiskt två år att färdigställa. Inte för att den är så tekniskt avancerad, utan för att innan man hittar de skrot som behövs för att få fram det uttryck jag vill ha kan det gå mycket mycket tid. Och jag har kasserat bläckfisken ett flertal fånger under resans gång. Till slut var den där. Färdig. Men utan en enda av de första delarna jag hittade, och som i själva verket inspirerade mig till att bygga en bläckfisk.

Många undrar hur jag får inspiration. Allt som oftast är det skrotet. Ex. en kameleont jag gjorde poppade upp i huvudet på mig plötsligt när jag satt och pöste i fåtöljen i smedjan helt utan inspiration. Då såg jag två borrschuchar som låg och tittade på mig. ”En kameleont!” utbrast jag i mitt huvud och så var den vilan förstörd.

Ur skrotet klättrar djuren. Ibland skickar jag dem tillbaka. Men ofta blir de till för att stanna. Jag litar på skrotet även denna sommar.

Bi-metall-geting

dragonfile

En kompis, från andra sidan jorden, som är konstnär frågade mig i ett mejl hur hon skulle göra för att lyckas leva på det hon gör. Hur skall jag kunna veta det, undrade jag. Och hon hänvisade till separatutställningar och tidningsklipp.

SVT Halland på besök på utställning i vintras (t.v.) och boken Metall design international (t.h.). Boken är förlaget Hephaistos val av de 10 bästa inom smide och metallformgivning för året. 2014 hade jag den stora äran att väljas ut som en av tio. (Boken är till salu. Kontakta Niklas Fännick för ditt ex.)

Men jag har ingen aning. Däremot gillar jag ett  fint ordspråk. I Bibeln står det ”Ser du en man som är skicklig i sitt arbete? Han skall stå inför kungar.”

Är inte det sant?

Jo.

Jobba på det du är bra på. Och var bra på det du gör. Hitta din nisch. Hur liten den än är. Fick en gång rådet av en lärare att inte spreta för mycket i mina uttryck. Jag tyckte det lät rysligt tråkigt då. Man vill ju göra det som är kul! Men när jag betraktar duktiga och uppskattade skapare ser jag just det. De har sin grej. Och det funkar.

Om du gillar att göra grytunderlägg så gör grytunderlägg! När det gäller grytunderlägg kommer du vara den stora auktoriteten. Alla som vill ha ett grytunderlägg kommer vilja ha ett av dig. För du är känd för dina grytunderlägg. Och du kan din grej. Du skall stå inför kungar med dina grytundelägg. Om hundra år kommer dåtidens Knut Knutsson att prisa de fantastiska grytunderläggen du gjorde, just för att du var störst på grytunderlägg.

Fånga det folk berömmer dig mest för och utveckla det. Grytundelägg eller ej.

Eller så gör du det du tycker är kul nu och njuter av nuet. Grytunderlägg eller ej.

Konsten är inget plagg man tar på sig.

Se SVT:s om skrotdjuren (öppnas i nytt fönster)

Något man bestämmer sig för att gilla eller vara en del av. Det är som ens andedräkt. Den finns i en och kommer ur en. Ibland är den bra, ibland är den inget vidare. Men den är där.

Så argumentet att ge stöd åt konsten för att ”hålla en hög kvalitetsnivå”, eller för att få den skall frodas, som om den någon gång skulle försvinna från människan eller dö ut, är ganska töntig. Bra konst kommer ur dig oavsett om du får betalt eller inte. Vare sig du vill det eller inte.

Så är det med din konst. Och så är det med din andedräkt.

Jag jobbar som skulptör. Och är sårbar.

P4 Stockholm om djuren (nytt fönster)

Mitt öde ligger i min publiks händer. I deras ögon och förnimmelser. Och jag gillar det. Där du plötsligt dalar i intresse hos sin publik, för det kommer du göra, är det detta som gör dig återupptäcksvärd för nästnästa generations hipster.

Om jag gillas om hundra år spelar mig egentligen ingen roll. För så länge jag är kommer jag att skapa.

Klicka på länken ovan så kan du lyssna på radioreportaget P4 Stockholm gjorde om min separata utställning på Naturhistoriska riksmuseet, som pågick juni 2013-januari 2014.