Mitt nästa projekt  jag håller på att utveckla är till en lampa. Jag anammar gärna slumpen och ett projekt kan inom ramarna utveckla sig åt många olika håll innan det färdiga resultatet.

Det började med idéer om just transparens, i saker och tings härkomst och framtagning. Det är många processer och metoder som slutkunden aldrig är medveten om och heller inte kan ta ställning till eller ha tid att ta reda på. Jag vill påvisa dessa aspekter och  jobba i råhud/pergament.  Jag upplever att det känns som ett mystiskt och vackert material som är svårt att få tag i och dyrt. Jag forskade  vidare inom fältet och kom i kontakt med en gammal teknik där man använder sig av svinurinblåsan. Jag har spenderat mycket tid i min stuga i södra skärgården där vi har året runt jakt på vildsvin pga av dess snabbt ökande population. Jag har haft kontakt med olika hemslöjdskonsulenter där jag fått tips och råd i utvecklandet. Jag har pratat med  jägare i trakten och inväntar nu min blåsa. Jag har gjort några tester i den bit råhud/pergament jag fick tag i från läderverkstan för att se hur materialet ter sig. Jag fortsätter  färdigställa min lampa i förhoppningen att den är klar för presentation på Slöjdprovningen i maj.

Jag avslutade sedan veckan med en AW på terassen.

Vi är en grupp på 10 professionella slöjdare och formgivare som ingår i ett projekt
kallat Slöjdinkubator som Nämnden för hemslöjdsfrågor samordnar med stöd från
Tillväxtverket, Jordbruksverket och kulturdepartementet. Slöjdinkubator syftar till att
utveckla våra egna verksamheter och stärka slöjden i Sverige.

Om oss:
SLÖJDINKUBATOR 2013-2014 är en nationell, platsobunden inkubator för unga
slöjdare/designer/hantverkare som ges möjlighet att hitta sitt unika
verksamhetsområde och rustas för ett företagande eller yrkesliv med slöjd och
hantverk. Slöjdinkubator har 10 deltagare som under utbildningen kommer att träffas
vid fyra tillfällen på fyra olika platser i landet.
Träffarna innehåller inspirationsföreläsningar, slöjdworkshops och uppdrag från
externa beställare samt affärskunskap. Deltagarna knyter en kommersiell fadder till
sig under perioden.

Vi som deltar är:

Sophia Lithell, Lotta Lampa, Petra Eriksson, Emma Frost, Julia Gamborg Nielsen,
Daniela Yevenes Zagal, Per Ingvad, Frej Lonnfors, Anton Sjöstöm & Felix Wink.

Projektledare är:
Sara Berg, Mats Reinhold, Marie Fagerlind & Rebecca Ahlstedt.
Under kulturhuvudstadsåret kommer vi anordna en Slöjdproving. Ett nytt sätt att visa
upp och konsumera hantverk. Idag vill många vara delaktig i skapandet av det man
konsumerar. Vi anknyter till det nutida och stora intresset för hantverk och
självhushållning. Genom att föra samman slöjd och mathantverk skapar vi delaktighet
och sammanhang. På detta sätt skapar vi gemensamt förståelse för värdet av gott
hantverk.

Vi har inlett ett samarbete med delikatessbutik och restaurang DUÅ samt även
involverat andra så som Kulturbageriet och andra aktörer runt en nybyggd innergård i Umeå.

Under evenemangs tillfällena kommer det finnas möjlighet att prova på olika typer av
slöjdtekniker och provsmaka olika typer av mathantverk. I samband med provningen
kommer det också finnas våra formgivna produkter kring det givna temat
mathantverk.

Vi hade i fredags ett möte med vissa deltagare för att konkretisera och utveckla konceptet i Nämnden för Hemslöjds frågors huvudkontor i Stockholm:

Ordet slöjd kommer från fornsvenska slöghþ,[1] motsvarande adjektivet slögher, ’slug, skicklig, händig, konstfärdig’
Det är något jag aldrig reflekterar över.
Men som kommit att betyda väldigt mycket för mig.

Att kunna ta hand om sig själv, skapar makt genom att inte vara beroende av pengar och behöva köpa allt. Detta har varit en otrolig viktig insikt för mig.

Detta år har jag medverkat i ”Slöjdinkubatorn” som är i samarbete med Nämnden för Hemslöjdsfrågor och Tillväxtverket.

Att vara så närvarande i alla led i framtagningen av ett objekt är nått vi annars inte alltid har möjlighet att vara. Vi bakar sällan vårat bröd där vi inser hur lång tid det tar och att det skapas ur olika ingredienser från naturen. Att själv tex. få gå ut i naturen, välja sitt träd, kapa sin gren och tälja sin sked. För att man behöver den för att äta. Man har lagt tid på att skapa den och inser den tid, kraft och resurs som behövts för att ta fram den. Därför laddar man den även med ett affektions värde och kanske man inte väljer att slänga den i första taget. Att inse det förloppet i en produkts tillkomst är något många lever långt ifrån. Att bara kunna gå ut och köpa på sig den snyggaste senaste skeden för att man känner ett behov att köpa en ny, är något vi verkligen måste börja fundera kring.

Att vi inte inser var saker och ting kommer ifrån och vilka resurser som krävts för att ta fram det är något jag märkt att jag behandlat genom vall av mina material. Att mina senaste stolar varit i lammskinspäls, strutsskinn och fiskläder är inte ren slump. De har de eftertraktade strukturer som jag tycker är magnifika och vackra. De känns för mig spännande, oväntade och exotiska. Det är visserligen material från svenska gårdsstrutsar som garvats på Tärnsö och eklogiskta framtagna läder och skinn från Island. Det val av materialen kommunicerar är härkomst. Att tydligt påvisa var materialet har kommit ifrån och de resurser som behövts för att skapa objektet. Att skapa en stol med håren från lammet som sitter kvar eller där strutsslädrets hårsäckar tydligt syns och skapar mönster talar om att där satt dess fjädrar är något som känns viktigt för mig för att skapa en dialog kring. Just hur vi förbrukar naturen kring oss.