Jag har en kofta som jag har haft på mig i stort sett varje dag sedan jag stickade den för ungefär tre år sedan. Den börjar bli skruttig nu och har tappat en knapp, men det gör inte så mycket. Jag tror jag gillar den så mycket för att den påminner om favoritkoftan jag hade som barn, en  i grön ull som min farmor stickat. För mig är den så den bästa koftan ser ut. Jag har precis stickat färdigt en nästan likadan kofta åt min son. Textilier är så förknippade med minnen, och det finns någon slags  trygghet i det där hemtama. När min äldsta dotter saknar mig brukar hon lukta på den där koftan för att ”den luktar som mamma”, om jag inte har den på mig förstås…

I helgen har jag varit och hälsat på min mamma, och då fick jag den här klänningen av henne, som mormor sytt någon gång i mitten på femtiotalet. Min mamma blev mycket nostalgisk då jag hittade klänningen i en garderob, hon hade suttit under bordet och lekt med tygbitar när mormor sytt klänningen på sin sykurs. Det hölls tydligen mycket kalas under den här perioden, och mormor hade faktiskt en bra anledning att fira, hon hade precis blivit frisk och kommit hem från sanatorium, men var fortfarande mager efter sjukdomen, vilket man nästan kan se på den här klänningen. Jag gillar verkligen modellen på klänningen och dekorationerna med kontrasterande band, och att den som de flesta klänningar från den här tiden har ett skärp i samma tyg. Jag tänkte försöka mig på att sy en likadan, fast jag vill nog ha min kalasklänning i en annan färg än hallonröd.

Ljuskälla är ju ett väldigt vackert ord egentligen, en källa av ljus, lite magiskt sådär. Fina lampor finns det ju gott om, och fula med för den delen. Jag hade länge sneglat på de där fina lamporna gjorda av svarta hattar, de har synts i många inedningsrepotage etc, Jeeves & Wooster tror jag de heter. Prislappen var ju förstås lika tjusig som lamporna, så när jag rev på vinden och hittade gamla hattar i parti och minut så var saken så att säga biff. Jag köpte en sladd och fixade min egna hattlampa, den första av en gammal begravningshatt med flor, den andra av en rolig karamellig 60-tals hatt. Det finns ju fina textilsladdar i olika färger att köpa, välsorterade elbutiker har det till och med som metervara. Annars kan man ju ta en sådan sladd man har till en julstjärna, de brukar ju ändå inte användas så mycket såhär års. Gör ett så litet hål i hattens kulle som möjligt och trä in sladden, sedan får man skruva dit kontakten. Jag går inte närmare in på det elektriska, fråga någon som vet om du är osäker. Se bara till att glödlampan hänger fritt och välj gärna en som inte blir varm, så det inte blir risk för brand.

En gång när jag var liten frågade någon vuxen mig om jag tyckte om tävlingar. Jag svarade ”Nej, men jag tycker om att vara bäst”, vilket min pappa skrattade gott åt. Jag håller fortfarande fast vid detta. Jag gillar inte tävlingar. Tävlingsmomentet tilltalar mig inte alls, inte så att jag är dålig förlorare, men jag går inte igång på själva tävlandet, det tråkar ut mig. Det är klart att man hellre är bäst än sämst, men sådant brukar framgå tydligt ändå. Detta är väl ett av många faktorer som gjorde att textilen räddade mig från sporten. Just nu håller jag på med ett broderi med arbetsnamnet ”Vi utan vinnarskalle”. Det går sådär. Jag har inget emot när det blir lite skevt, men ibland blir det för skevt, så det bara ser knorkat ut. Ansiktet har jag ändrade planer för, så det täckte jag över tillfälligt. Vi får se hur det går. Jag lät vinnarskallen hänga på vänt, den blir klar när den blir klar. Det är ju ingen tävling.

Den här veckan har jag blivit inbjuden att gästblogga här på Kravallslöjd, vilket är jättekul. Jag tänkte att det får bli lite som en arbetsdagbok under veckan. Förra veckan var det VAB för hela slanten, men nu hoppas jag att alla ska hålla sig friska. Jag börjar att med att bjuda på lite bilder från förmiddagen på ateljén.

Jag har en tendens att samla på mig material, min del av ateljen är tämligen proppfull med tyger, knappar, band och en massa bra att ha grejjer. Faktum är att jag för ett tag sedan köpte ett lager med gamla, fast oanvända sybehör från en nedlagsd syfirma, mer än jag någonsin kommer att göra av med, så nu har jag startat en webshop med vintage sybehör. Titta gärna in där: www.seahorsehaberdashery.bigcartel.com

Idag har jag mest skissat, för att få igång något slags flöde och kanske att det blir något som leder till något. Ibland känns det viktigt att bara göra och se vart man hamnar, men jag har en ide om en massa ansikten, men jag är ändå dubbel inför det där men att rita, jag blir liksom aldrig nöjd, samtidigt som det nog är det roligaste jag vet. Jag vill komma ifrån känslan av att en teckning bara är en skiss, jag skulle vilja att den var tillräcklig i sig själv, men på något sätt blir den inte på riktigt förrän jag broderat eller tryckt den. Så känns det för mig.

Det var nog allt för mig för nu, dags att springa iväg och hämta barnen på dagis. Ses snart igen!